Jag tänker rätt ofta på ifall jag är en dålig flickvän… Jag älskar min pojkvän, och han betyder så himla mycket för mig! Han stöttar mig när något ör jobbigt, han tröstar mig när jag är ledsen, han hyllar mig när det går bra och han skrattar med mig när jag är glad! Han är allt jag vill ha helt enkelt! Visst händer det att vi bråkar, men det är ju så det är! Han har aldrig sagt något som verkligen sårat mig och han har aldrig vägrat bli sams, precis som det borde vara Men jag känner mig inte alltid lika bra… Jag gnäller en hel del, jag låter saker gå ut över honom för ofta, jag ger inte honom alls lika mycket uppmärksamhet som han ger mig! Jag känner mig som en kass flickvän! Visst finns jag där när han mår dåligt, men det känns ändå väldigt lite i jämförelse! Jag gör helt enkelt inte lika mycket småsaker för att visa att jag älskar honom som han gör mig! Jag har pratat med honom om det och han säger att han inte tycker jag är en dålig flickvän alls, och att han vet att jag älskar honom. Jag ska börja i terap nu snart och jag hoppas att det hjälper, och han stöttar mig om det blir jobbigt Ville nog mest skriva av mig. Jag försöker så mycket jag kan, men ibland känns det inte som det räcker liksom