Du bor ju inte hemma så vad har hon för rätt att välja ditt liv? Amstaff/pitbull kräver stort ansvar och mycket uppfostran, men det hoppas  jag redan du är medveten om. Och de är fantastiska familjehundar! Min svåger har en amstaff/bullterrier-mix som är världens knähund! Hur go som helst!

Hoppas att det ordna sig för dig…..

Jag hade backat undan ett tag och varit tyst.
Förhoppningsvis inser hon hur illa hon bär sig åt.

Hur som helst - så som hon beter sig, så gör man inte. Du har ingen som helst skyldighet att ta det.

Jag känner personligen TS och vet om att hennes mor kan vara lite.. hetsig i temperamentet ibland MEN inte på denna nivån. 

Samtidigt kan jag förstå henne lite eftersom du Sara tenderar att vara rätt impulsiv med djuren. 
Detta är ju iof mer planerat men du kanske förstår vad jag menar? 
Dina kaniner står väl hos henne än?
 Kan vara så att hon är lite "trött" på dina djur och att hon inbillar sig att hon blir tvungen att hjälpa dig med hunden sen ?
Hon kanske är orolig över din ekonomi? 
Eller att hunden ska bli jobbig och busig som unghund (vilket unghundar blir) och då riskerar att skada dina syskonbarn på något vis?
Hon kanske är orolig över att du inte ska klara av hunden när den kommer in i den *host* roliga trotsåldern och könsmognaden? 
Man vet ju aldrig hur hunden kommer att bete sig. 
Det är ju en tuff ras och din första egna hund, som du haft "from scratch." 

Gällande din syster kan jag förstå avundsjukan, hon förlorade sin egen hund för egentligen inte så längesedan (valpar är ju dessutom dösöta) men samtidigt var det ju du som tog mest hand om honom eftersom hon inte hade tid, lust eller ork med honom. 

Men det är ju inte rätt av dem att behandla dig på detta vis, det är överdrivet. 
Ren och skär dubbelmoral med tanke på förra hunden.

#3 Känner att jag kommer behöva göra det.. Känns lite tråkigt men nog det bästa för tillfället. Skrev ett sms att hon kan kontakta mej igen när hon vill be om ursäkt och tänkt efter vad hon faktiskt gör mot mej.

#4 Tack Susanna ❤️

Haha, du har rätt i att jag är ganska så  impulsiv av mej men som tur va är detta med hunden noga igenomtänkt och planerat så jag är nästan förvånad över mej själv. 😊Läst på mej allt jag kan om Amstaffs och planerar ju å gå valpkurser och även kastrera hunden innan könsmognad för att underlätta lite. Inte bara tänkt i nuet heller utan så klart även framåt. Så jag känner mej redo. ;) 

Kaninerna är utlånade på foder (förutom två, numer en.. Som hon ville ta hand om själv). Å dom kommer vara det tills jag hittat ett ställe i närheten att ha dom på då jag inte kan pendla fram å tbx med en valp samt kommer ha fullt upp med den.

Ekonomin är också fixad, äntligen (hade inte skaffat hund annars)

Ja, absolut men det "roliga" är ju att min syrra, JUST HON säger att Amstaffs är jäätte aggressiva och att hennes förra vovve bet henne flera gånger vilket jag ej tror på då hon sagt tidigare att han var den lugnaste å snällaste nånsin å aldrig bitits. Och hon blev JÄTTE LEDSEN när en släkting till oss anklagade hennes hund för att vara farlig pga rasen.  Hon kommer med massa konstiga påhitt. 

Jag vet faktiskt inte vad mamma tror, hon vill ju tyvärr inte berätta för mej varför hon tycker såhär. Men det är verkligen elakt att hålla på som hon gör… Försöker be henne läsa på seriös fakta men hon vägrar.🤔

Backa undan, hör inte av dig, lev ditt liv och lev det på det sättet som får dig att må bra. Om du nu vill skaffa 1 valp eller 10 så gör det. Ingen annan har med det att göra. Du ska vara glad och lycklig, punkt slut.

Jag vet att det är tufft att backa från sin familj. Ens familj ska ju finnas där och stötta en, prata med en och umgås med en. Det är så det ska vara i en bra familj.
Men även om det är din mamma eller din syster så ska du få respekt och kärlek, inte bli kallad massa fula saker och bli nedvärderad. Det spelar ingen roll vem det är i ditt liv som gör sånt elakt mot dig, det är ALDRIG okej och inget du ens ska acceptera. Som sagt, spelar ingen som helst roll VEM det är i ditt liv som är så respektlös mot dig. Stå upp för dig själv, värdera dig själv så pass att du inte accepterar sånt skit. Sluta hör av dig och låt dom komma och be om ursäkt, om dom inte gör det så var dom inget att ha. Hårda ord men sant, man ska ALDRIG ALDRIG ALDRIG behöva jaga kärlek och omtanke från någon. Finns det inte där så finns det inte där, då var det inte värt att kämpa för.

Grattis till valpen förresten! :)

Tvivlar på att det finns APBT i din valp. Det finns väldigt få renrasiga, registrerade sådana i Sverige o de som finns går knappast i blandrasavel.

#6 Tack! Jo, det är fruktansvärt svårt å backa undan från familjen.. Eller ja, speciellt mamma då. Många blandade känslor kring det hela. Skrev ett sms här om dagen att hon är välkommen att kontakta mej igen när hon tänkt efter hur hon behandlat mej och kan be om ursäkt. Skrev också att hon får ha sin åsikt å tro att hunden är farlig, hon behöver inte träffa den men att jag är vuxen och gör som jag vill. 

Hon hotar också med att ta min katt ifrån mej (hela familjens katt från början) för "hunden kommer garanterat äta upp henne". Fick lov att ta med mej den när jag flyttade hit. Så jag vet inte om hon har rätt att bara komma å hämta tillbaka katten?

#7 … Snälla du! Jag frågade aldrig om det var Pitbull eller Amstaff i hunden. Är så trött på att höra det hela tiden för jag vet redan det.

Och vad vill du mej egentligen eftersom du måste kommentera något negativt/onödigt i mina trådar som handlar om hundar? Låt mej vara å sluta kommentera i mina trådar om det inte är vettigt! Tack!

Försten, fyller år nu i veckan och hade tänkt åka hem till henne å fira lite. Men nu vill jag ju inte det längre pga allt tjaffs. Sitter hellre hemma å gör ingenting då. 

Men hon kommer ju troligtvis ringa mej på min födelsedag eller i "värsta fall" komma hit utan förvarning å lotsats att allt är som vanligt. Men hon kommer troligtvis återgå till hat igen dagen efter… Så vet inte riktigt hur jag ska bete mej… Känns så himla motigt å ignorera min mor på min födelsedag även fast jag vet att det är det är det bästa för att hon ska förstå vad hon håller på med. Kommer ju dock bli MYCKET lättare att ignorera henne i fortsättningen om hon inte ens hör av sej på födelsedagen. 

Men vet inte hur jag ska göra om hon kommer hit å lämnar en present eller något? Lotsas som vanligt eller vad ska jag göra? Hur hade ni gjort i den situtionen?! Har inte hjärta att ignorera henne i detta fall tyvärr. Är så mycket i livet nu så vet varken ut eller in just nu.

Dum som jag var svarade jag när hon ringde idag. 

Hon har fått med alla mina syskon på sin sida som bombaderar med meddelanden på FB om att jag är sån idiot. Och nu vill mamma att jag åker å hämtar alla grejer hos henne för jag är inte välkommen dit mer… Så får la göra det då. Helt sjukt att allt det beror på en hund.

Är det hennes val att säga upp kontakten med dig för en sån grej så låt det vara så. Tragiskt, som förälder vill man självklart komma med goda råd men man får väl lära sig att barn går sin egen väg ändå och lär sig av sina misstag.

#13 Det är väl främst hennes val eftersom det är hon som vill att jag hämtar alla grejer och påstår att jag väljer hunden framför familjen. Det ända jag sagt är att jag inte vill prata med henne förens hon bett om ursäkt, och nu kommer jag kräva en ORDENTLIG ursäkt för tycker det har gått för långt nu.

Och så tänker jag också på att jag själv kommer ALDRIG göra såhär mot mina framtida barn.

Vilket märkligt beteende som mamma, tänk på att föräldrar inte alltid vet bäst! Det är hon som går miste om något om hon förstör er relation. Lycka till med hunden!

Är det rasen hon stör sig på eller är det de att hon kanske inte anser att den rasen passar i  ert liv? det är ju en krävande ras som passar få människors vardag tyvärr…

#17 Det är f.f. en blandras,  läs #0

#17 antar att du menar mig, och ja men om jag fattat ts rätt är det en sk kamphund/muskel hund, troligen med amstaff i = en krävande hund.
Bara för man korsar 2 eller fler raser blir väl inte valparna mindre krävande än föräldrarna?

#16 Oberoende så har ingen rätt att börja bestämma över vad en annan människa bör göra. Att dessutom säga upp kontakten till sitt eget barn (som det verkar vara nu) på grund av det här är ju totalt orimligt och helt enkelt barnsligt.

#18 Självklart svarade jag dig, även om nuffran blev fel.

"Bara för man korsar 2 eller fler raser blir väl inte valparna mindre krävande än föräldrarna?"

Har jag någonsin i någon tråd påstått det?

Åh, jag förstår precis din situation, jag kommer skaffa en rottweiler valp nästa vecka och ända sen min syster fått reda på att jag tingat den valpen med min mamma har hon vart skogstokig på oss. De blev en riktigt våldsam diskution mellan oss och vi pratar inte gärna med varandra för tillfället. När hon såg att jag blcokerade henne från fb, endast för att jag orkade inte höra på henne nu när jag har mycket i skolan smsa hon mig o skulle lägga in mig på psyket o what not pga denna valp. Nu spårade ju våran diskution om valpen till mycket mer peersonligare plan där hon vägrade acceptera mig som person och då fick jag nog. 

Vi skrev sen mer lugnt och nu ligger allt på tunn is. 

I mitt fall tror jag de handlar om skuldkänslor då hon tog bort sin hund eftersom hon inte hade tid för henne längre och hon hitta ingen som ville ha henne.

Hon går varje dag till min mamma o säger att de kommer hända samma sak för oss o att vi kommer ångra det. Jag bor i en annan stad så jag behöver inte genomlida det just nu, men jag kommer flytta hem när valpen kommer för att uppfostra den med mycket små barn i valpålder och olika djur som jag inte har möjlighet till hemma hos mig o sambon.

Men syrran tycker fortfarande vi är ansvarslösa och inte vet vad vi ger oss in på, när de ändå var mamma som skötte båda våra tidigare Rottweilers och blev jätte fina familjehundar.

#21 Men shitt.. Då har du nästan samma helvete som mej då! För min familj håller också på å kallar mej psykopat osv osv å hotar med det ena och det andra. 

Min syster gick så långt att hon skrev till uppfödaren.

#22  ja typ samma problem, har ju turen att resten av familjen tycker om iden o längtar till den åtminstone. 

Men jaha, hur gick det då har uppfödaren reagerat på det? Är så drygt när man  inte får ta egna beslut, är de en seriös uppfödare tror jag knappast de skulle säljatill dig om de inte visste att du kan sköta den. Blir bara fel om familjen kommer o förstör för en då.

#23 Som tur var har jag lärt känna uppfödaren lite och träffat henne. Vi kom ganska bra överens å blev vänner så har förklarat för henne om allt familjedrama pga hunden och hon stöttar mej och säger att hon vet att jag kan ge han ett bra hem och det är huvudsaken. Så det är ju skönt.