Vore helt otänkbrt att jag skulle attraheras av en så osjälvständig person. (om man nu bortser från att jag är lyckligt gift och 10 år för gammal för en 30 åring)

Det beror ju på varför man bor hemma det kan ju ha hänt något ex. personen har brytit ett förhållande och var tvungen flytta och om alternativet var att sova på gatan kan man ju förstå om man flyttar hem ifall man får för sina föräldrar samt är det i stockholms län så är det ju många som har svårt att hitta bostad ifall man nu inte har gott om pengar. kan vara svårt få bostad trots inkomst eftersom man ofta även behöver fast tjänst spelar ingen roll om man har fullt med jobb är det vik och sånt kan man ratas av bovärdar och banker ändå

Håller med ÅsaS. Beror på varför personen fortfarande bor hemma.

Och om det helt enkelt beror på att det är praktiskt och hon/han vill?

Som sagt, beror på varför han bor hemma.

För att det är bekvämt - nej.

För att han blev tvungen av omständigheter - ja.

Jag har svårt nog för 19-20-åringar som bor hemma så om någon bor hemma vid 30 så skulle jag nog ha svårt att få någon närmare relation med personen. Man mognar enormt mycket bara av att bo själv och det krävs nästan för att jag ska vilja ha en nära relation med någon. Så någon i den åldern som aldrig har bott hemifrån skulle troligen gå mig på nerverna efter ett tag.

Har man däremot varit tvungen att flytta tillbaka hem av någon anledning så gör det mig inget för då finns fortfarande erfarenheterna och mognaden från tidigare kvar.

#6 Idag bpor de flesta 19-20 åringar kvar hemma, dels pga bostadsbrist och dela pga för lite jobb.

#7 Det vet jag men många kommer också hit till Umeå för att plugga i den åldern så just här finns det gott om folk som har flyttat hemifrån direkt efter gymnasiet.

#8 Okey.

Man kan bo hos sina föräldrar av olika anledningar och alla är inte lika lätta att påverka själv. Jag känner en tjej i min ålder (33 år) som varit tvungen att flytta hem till sina föräldrar nu pga att killen lämnade henne o att hon är sjukskriven för psykiska problem. I Stockholm är det svårt att få tag i boende o hon har bara stått i bostadskö några månader. Hon har bott ensam förut och är väldigt självständig på alla sätt, men nu hade hon alltså inget annat alternativ som skulle funka ekonomiskt för henne. Hon skulle ju kunna hoppa in i en ny relation bara för att ha nån annan stans att bo, vilket jag har förstått att det finns de som gör när sånt här händer. Men hur smart vore det?! Nu kom jag på att jag dessutom vet en kille på 35 som bor med sin mamma. Han bor hos mamman för att hon behöver daglig vård pga sjukdom o den vård samhället kan erbjuda är egentligen inte tillräcklig. Han har både eget företag och är ansvarsfull, så man kan knappast påstå att han är osjälvständig.

Min sambo är över trettio och bodde hemma när vi träffades. Han hade då gjort slut med sin tidigare sambo sedan en tid och sen säsongsarbetat på annan ort så jag tyckte inte att det var så konstigt. Det var bara en fördel för mig, så mycket lättare att flytta ihop när han inte behövde "offra" sitt eget boende och säga upp massa abonnemang m.m :)

som hemmaboende 24-åring tror jag att majoriteten bor kvar eftersom d e så fruktansvärt svårt att få bostad idag. om man inte kontaktar oseriösa hyresvärdar som inte följer lagen o tar ut oskäliga hyror förstås. kollade bostadsförmedlingen senast igår. den enda bostad dom hade godkänt för mej att söka va i en studentkorridor. men pluggar inte utan jobbar o kan därför inte söka den.  lite konstigt system där.
vill inget annat än att flytta! vill ha ett eget liv utan morsan med på vartenda hörn. så att bo hemma e säkert i de flesta fall inte frivilligt

Min pappa flyttade aldrig hemifrån. Han bodde kvar och tog över huset då min farmor hamnade på ett hem. Att mamma föll för honom ångrar hon idag. Tänk en vuxen människa som ALDRIG fick lära sig att betala räkningar?! I somras råkade jag av en slump hitta ett brev från kronofogden i hans enorma hög med oöppnade brev. Det visade sig att han inte betalt en enda räkning sedan två år tillbaka då han slutade lämna över allt åt någon snubbe som gjorde det åt honom.

Min farmor var alldeles för snäll mot honom och vågade aldrig sätta några krav vilket lett till att jag har en vuxen pappa som mentalt är yngre än mig?

Så nej, jag skulle aldrig kunna starta en relation med en människa som inte fått tummarna ur röven o flyttat ifrån sina föräldrar innan de är 30. Det kvittar om det beror på att de pluggar eller har låg inkomst. Senast 25 år sedan får man fan flytta!

Jag hade varit okej beroende på omständigheterna, för det är faktiskt inte "bara att flytta" Min pojkvän är 24 och egenföretagare, så han har ingen fast anställning. Just nu hyr han en stuga på sina föräldrars gård. Ni som säger att man ska ha flyttat, oavsett vad (t.ex.#13) hur ska vi göra? Tydligen går det ju att fixa? Kan ni komma med lösningen för att jag och pojkvännen kan flytta nästa år då?

Jag kan tycka att det är lite trist att behöva bli hemlös för att man borde flytta hemifrån. Jag tror att få människor har som ambition att bo hemma vid 30, är det inte jobbsituation, studier eller bostadsbrist kan det vara uppbrott eller sjukdom som gör att man inte kan bo hemma. Att man är lat och inte vill tror jag rör en försvinnande liten del av de 30-åringar som bor hemma. Skulle jag stöta på denna lilla del 30-åringar skulle jag nog ha svårt att starta en relation, men som uppvuxen göteborgare och nu boende i Stockholm med en hemmaboende syster, nyseparerad, med fast jobb, men utan möjlighet att få lånelöfte över 600 000 (vilket är typ 1000000 mindre än hon behöver för att köpa en lägenhet) och 10 års kö för hyresrätt har jag viss förståelse för att man kan bo hemma även om man är 30. Har man bott i en storstadsregion tror jag man ser bostadssituationen på ett lite annat sätt…

Nej. Jag skulle ärligt talat inte vara intresserad oberoende vad det är för orsak bakom. Om personen bor hemma pga psykisk sjukdom, har tagit slut med sambon, allmänt bara arbetslös och har inte råd, måste ta hand om sina föräldrar osv? Nej, jag skulle inte vara ok med någondera. Jag är inte intresserad av att bli ihop med någon som är på "rebound", är arbetslös eller tar hand om sin sjuka mamma/pappa.  Låter kanske som om jag är kall! Men om jag får välja så väljer jag ju inte gärna en sådan person.

Jag kan förstå om någon bor hemma i den åldern men jag vill inte vara ihop med den personen.

En sån person hade inte väckt mitt intresse.

Beror helt på varför. Lathet/bekvämlighet går bort. Men om det beror på att man inte haft något val så är det en annan sak.

Ni som skriver, beror på om h*n flyttat tillbaka osv så står det i trådstart.

"och personen berättade att han/hon fortfarande bodde hemma?"

Jag skulle säja nej, även fast jag är så ung och kan väl inte veta säkert antar jag.😃Men jag ska flytta till australien och andra platser och campa runt i ett tag och träffar säkert någon där (om än tillfälligt). Vill ha någon lika äventyrlig som jag.🙂

Beror på. Finns de som bor hemma och de som hyr rum hos sina föräldrar- precis som vilken inneboende som helst, av praktiska skäl som läge och ekonomi. T.ex i Sthlm så tyckte jag inte det var märkligt alls att min dåvarande 27åriga pojkvän bodde hos sin mamma, hon hade både plats och han betalade för sig. men det är svårt i en del städer att få bostad, tyvärr i samma städer där man får jobb eller studerar.

Om mannen i fråga bor i ett pojkrum och passas upp av föräldrarna och knappt vet hur en tvättmaskin ser ut, så skulle jag inte attraheras. Jag skulle nog  vilja veta mer runt varför en vuxen människa bor hemma och bedöma utifrån det. Precis som en del som bor själva, ändå inte kan ta hand om sig och sitt hushåll.

Jag anser att det man bör fokusera på att fråga är varför. Min pojkvän är 34 och bor hemma för att hans mamma är sjuk i cancer och hon vill inte ha hemhjälp eller flytta till boende. Och inte blir det lättare för min pojkvän att försöka att övertala henne i och med att hans far gick bort för ett är sedan snart och hon kommer aldrig över det. För henne är det som om det var för några dagar sedan det skedde. Min bror har nyligen han flyttat hemifrån. Och han bodde hemma så pass länge pga dålig ekonomi inom familjen bland annat. Så bara för att man är 30 och bor hemma så tycker jag att det är fel att tro att på en gång tro att det handlar om lättja eller att man inte är självständig.

Ärligt talat så är det väl inte jätteovanligt att folk som passerat 30 fortfarande bor hemma nu för tiden? Eller är det bara jag som känner en hel drös med såna människor? :) Min storebror fyller 34 och bor med våra föräldrar än. Han står dock i bostadskö och har gjort i ett antal år. Hans kompis som är lika gammal bor med sina föräldrar. Mitt ex som är jämngammal med dem samt hans två år yngre bror bor fortfarande med sin mamma osv osv. :) För min del om jag nu skulle dejta och träffar på en 30 åring som fortfarande bor hemma så skulle det inte spela någon roll alls för mig, så länge jag har en egen lägenhet man kan ses i. :)

Säger som många andra. Det beror helt på varför. Sen är det ju inte automatiskt så att man inte kan sköta ett hem för att man bor hemma. Jag betalade både hyra och mat pengar åt mina föräldrar när jag bodde hemma.

Förövrigt så har min nuvarande pojkvän flyttat in här hos mig. Och han har aldrig bott själv då han fortfarande bodde hos sina föräldrar innan han flyttade hit. Han fyller 23 i år men har ändå haft egna räkningar i många år (t.ex hunddagisavgift, allt som har med hans bil att göra osv), han är dessutom GRYM på att laga mat och älskar att göra det. Städa kan han med, så att man inte har bott totalt solo betyder inte att man inte kan ta ansvar för allt vad ett hushåll innebär.