Var kompisar först och främst

Det finns många trogna par som bråkar i bilen på väg til kyrkan. Det finns massor av fantastiska och hängivna föräldrar som har samma värderingar men som ändå ständigt retar sig på varann. Och de finns hur många par som helst som har gemensamma vänner, hobbyer och intressen och som dras till varandra fysiskt, men som trots det slåss som galningar, lider av svartsjuka och helt enkelt inte verkar kunna leva tillsammans någon längre period i sträck.

Men om ni går in för att vara goda vänner först och främst är det som om allting löser sig av sig självt. Kompisar ställer upp för varann. De har tålamod, och de bryr sig inte så mycket om varandras små fel och brister. Vänner kan kommunicera, och de är oftast bra på att lyssna. De kan vara allvarliga när det behövs, men de har lätt för att skratta och passar gärna på att ha roligt. De håller kontakten, delar framgångar och finns till för varandra under svåra tider.

Om du känner dig tveksam någon gång, fråga då dig själv; Om det här var min bäste vän, hur skulle jag då reagera och handla?

Många säger "min partner är min bäste vän", men de flesta tänker, känner eller handlar inte i enlighet med det de säger. Tvärtom är det många som har högre krav och förväntningar på sin partner - och visar honom /henne mindre uppskattning, respekt och känslighet - än vad de har på en vän. Många människor behandlar sin partner som en ägodel, och verkar mer intresserad av sin egen bild av hur de vill ha dem än vilka de verkligen är.

Är man kompisar kan man alltid kompromissa och alltid ställa upp på varandras drömmar utan att känna att man offrar något. Att genomföra den här strategin kräver nog en del eftertanke och man får vara beredd på att ändra en del vanor, men det är väl värt besväret.

( Ur Hetsa inte upp dig över småsaker - vårda kärleken av Richard & Kristine Carlson)