Och en annan sak jag undrar är ifall jag borde ta av mig min ring också efterson han ändå aldrig använder sin? Ser det dumt ut att en av oss har förlovningsring bara och inte den andra?

Prata med honom och förklara hur du känner!

Har jag ju absolut gjort men han tänker aldrig använda några smycken mer säger han och jag vill inte börja bråka om det som det skulle bli om jag stod på mig.

Min pojkvän föredrar också att inte ha på sig ringen, han tycker det känns som att den är i vägen. Han brukade ta av den när han diskade/duschade och glömde jämt att ta på den, varvid den oftast låg på någon bänk någonstans. Numera förvaras den i smycke-asken (jag stoppar den där när jag hittar den). Han brukar dock ta på sig ringen när vi ska bort ibland, typ på dejt/blir bjudna på middag/arbetsintervju/högtider etc.   

Jag kan ibland tycka att det är lite trist, men samtidigt tar jag inte illa upp. Jag vet att en del inte trivs med att använda smycken helt enkelt. Jag uppskattar dock väldigt mycket att han tar på den när vi ska vara lite fina.

Jag tycker ju det känns väldigt konstigt av honom att välja att ha ring från början om han nu inte gillar smycken? Man kan vara förlovade ändå, med eller utan ring spelar liksom ingen roll. Och det är alltid viktigt att stå upp för varandra, hur kommunicerar ni i övrigt? Eftersom ni uppenbarligen inte har/kan kommunicera om detta.

#5 Förmodligen hade han väl inte haft ring tidigare och insåg efter ett tag att det var bökigt att behöva ta av den och på den titt som tätt. Den kanske också känns konstig på fingret?

jag har aldrig sett min far med varken förlovnings eller vigselring dom e bara iväg när han meckar och sen jobbar han inom vården och då får man inte så där e aldrig läge. Min mor bär nästan aldrig sina ringar heller. Dom har vatt gifta sen 95 och har inga planer på att gå skilda vägar ;-)

Min erfarenhet är att män inte alltid bär ring , dels är det direkt olämpligt för många, dels kan det i princip vara förbjudet av olika skäl på arbetet.

Min far som är elektriker/ingenjör har både ingenjörsring och vigselring, de har han bara på vid högtidliga tillfällen.

Beroende på vem man är så kan det bli opraktiskt att hela tiden ta av och på ringar.. den kan även lätt komma bort.

Bättre att förvara ringen i smyckeskrin för att tas på vid tillfällen där man klär upp sig.

Jag hade nog blivit väldigt sårad, iaf om min kille gjorde så då jag vet hur mycket symbolen betyder för honom. För mig hade det i princip inneburit att han ville göra slut. Tjejgrej… Vad är det för skitsnack??

Varken jag eller min man använder smycken i övrigt, många som inte gör det, och ändå har förlovnings-/vigselringarna på.

Min syrras man som är fiskare använder inte heller alltid sina ringar då han inte vill smutsa ner dem/tappa dem. De är lika gifta än då :)

Samma här, inga andra smycken på någon av oss. Sen det där med att bjuda till i början bara. Känns ju inte ok, man behöver ju arbeta på relationen jämt.

Inte bryr jag mig om min man skulle ta av sig ringen. Han fick utslag på fingrarna för ett tag sedan och han tog av ringen för att se om han av nån konstig anledning blivit allergisk mot den men det var nog inte den utan annat så nu är den på igen. Men hade han bestämt sig för att fortsätta utan den hade det gått bra med, man ska inte tvinga nån att ha på sig nått de inte trivs med i ett förhållande.

Mina föräldrar har varit gifta sedan 1972 min far hade vigselringen på sig de första veckorna men tyckte det var obehagligt och sedan har den legat i ett smyckesskrin men det har ju funkat i mer än 40år. Man kan visa kärlek och att man hör ihop på andra sätt än att bära smycken.

Vi använde nog våra några veckor i början, sen blev det kanske sporadiskt. Jag tror inte någon av oss har använt någon av dem de senaste 50 åren.

Min sambo har aldrig sin ring på längre, i början (ca ett halvt år) hade han den nästan jämt men i hans yrke (yrkesfiskare) är det inte lämpligt att använda ring så han brukade ta den av sig när han jobbade. Sen blev den för liten, han fick den utslagen en gång men nu är den för liten igen så nu ligger den i en ask bara.

Jag har alltid min ring på mig, känner mig tom på fingret utan den.

För min del spelar det inte så stor roll om han använder den eller inte. Alla vi känner vet om att vi är förlovade så ingen bryr sig om vi har ring eller inte.

1. sluta bry dig om vad andra tycker, tänker och tror.

2. Detär vad ni två tycker och kommer överrens om som är det viktiga- allra främst respekt och hänsyn. Här är det nog du som får vika dig för hans upplevelse. Ringen är inget han är van vid och han försökte. Ni är förlovade, en ring är inte det som gör det, ringen är mest en symbol som ska markera detta.

3. Prata med honom och frklara  att för dig är ringen en viktig markör och att du väljer att acceptera och respektera hans upplevelse av att inte bära smycken till vardags- men att du kräver/uppskattar mycket om han bär den när ni umgås med andra som jag läste här ovan- t.ex på middagsbjudningar, fester, Afterworken, dubbeldejter, släktträffen, dopen  osv. Just för att det verkar vara lite viktigt för dig vad andra tycker och tror, och det måste han också kunna respektera och visa hänsyn till och inse är viktig just därför.

Jag är kvinna och har funderat mycket runt detta med ringar, då jag hemskt gärna vill ha ett smycke som symbol som alla förstår-att jag är engagerad i en relation, men även visa min partner att vi hör ihop och gärna visar det, men jag HATAR att bära smycken, ringar speciellt! Så det kommer bli ring på halskedja, eller alternativet att enbart bära den vid utvalda tillfällen då det kan vara av intresse att visa "jag är upptagen" eller bara allmänt visa att jag är gift/förlovad. Jag misstänker att min pojkvän inte heller kommer bära en ring, då vi båda har aktiva jobb och intressen, men han bär halsband så den hamnar kanske där.

Det viktiga är nog att inte lägga hela betydelsen av relationen på symbolen- ringen. Utan fokusera på ER relation. Du vet hans svar på varför han inte vill bära ringen, det finns ingen anledning att oroa sig eller tvivla på hans engagemang för ert förhållande. Lyssna på varandra och hitta en bra kompromiss. Lycka till!

Det är ju skillnad på att berätta för sin partner innan man tar av den, att man inte vill ha den på av olika anledningar, och att bara skita i att ta på den och sen lägga den i en skräplåda och sen kalla den för trams…

#17 personen vill fortf inte ha på sig den och har gett en förklaring, och ärligt- verkar ha en släng av "macho" i sig :P Där får man nog nöja sig med att personen "försökt" och gett den förklaringen. Jag hade inte dumpat en man jag valt, som man uppenbart msåte ha känt till var ganska "macho", för en sån här grej. Jag hade heller inte orkat bråka om det, då det känns som en fight man skulle förlora helt.

Hade inte heller gjort slut, men jag hade blivit sjukt sårad om killen gjort som ts kille. Däremot hade jag haft förståelse om han sagt till innan. Sen hade jag aldrig blivit tillsammans med en machokille som du säger :p

#19 klart man blir och FÅR bli sårad, men sårad blir man ju pga en känslaoch sin egen värdering i smycket, som uppenbart i detta fallet- inte delas av partnern. Där kan man bara gå skilda åt eller kompromissa med varandra. Att TS får honom att förstå att detta är viktigt för henne- men hon bör också visa den hänsynen och frståelsen att han faktiskt, inte vill, bära den. Och att det inte beror på henne eller deras relation, utan för att många inte gillar känslan av smycken på händerna/runt halsen, eller som i det här fallet- kanske tycker det är tramsigt och lite "fjolligt" med smycken på en man.

Jag hade haft förståelse om han sagt till innan förlovningen att han inte gillar smycken, och inte heller ringar alls. Då hade vi förmodligen inte skaffat ring någon av oss. Men han var ändå med och tyckte till. T.ex att han absolut inte ville ha en i silver, att det måste vara äkta guld, att den inte fick ha något mönster, han ville ha en helt slät. Jag förstår inte varför det spelade roll om han hade för avsikt att ta av den efter ett tag. För jag känner faktiskt så att han planerade att ha den bara i början. För det är ju i princip det han måste mena när han säger att han ville bjuda till mer i början fast han inte ville ha ring egentligen.

Men jag är faktiskt ingen tankeläsare. Jag litade ju på att han ville ha ring när han aldrig sa annat.

Och jag kan självklart förstå ni som anger skäl till att sluta använda förlovningsringen som utslag mm, men han har inget sådant skäl alls.

Och ni som säger att man kan ha den ibland så var vi bjudna på bröllop för några veckor sedan. Då bad jag att han kunde ha den bara den dagen för min skull men nej den låg kvar hemma i lådan och han sa bara "jag har ju sagt att jag inte vill ha den, jag är ledsen men jag tar inte på mig den"

Så nej jag kommer inte ta upp det mer med honom. Jag ville väl mest höra om det var vanligt att sluta ha den så tidigt, före man gift sig, inte efter att man varit gift 30 år.

Men tack, jag har fått höra lite hur ni tänker och så.

Kan ju även hänga den i ett snyggt halsband eller dylikt om han inte trivs med den på fingret.

Vi har varit tillsammans i drygt 20 år och gifta sedan tio år tillbaka. Vi har valt ut och köpt vigselringarna tillsammans men min man har i princip provat ringen och sedan tagit av den och aldrig haft på sig den igen. Jag har har haft min sedan dagen vi gifte oss och aldrig tagit av den.

Jag ser det inte som ett problem eftersom det säger absolut inget om vår relation. Det viktiga är hur vi är mot varandra och inte om vi har våra ringar på oss. Jag har alltid haft ringar och min man aldrig.  Han skulle vantrivas otroligt mycket med en ring på fingret, det skulle kännas ovant. Det förstår jag och accepterar. Sen är det väl också så att jag överhuvudtaget inte tänker  på vad andra tänker om de ser att han inte har ringen.

Jag tror att det handlar väldigt mycket om vilka värderingar vi lägger i när det gäller detta och jag tror att du och din sambo har olika värderingar här. För dig är det kanske symbol för kärlek, trofasthet och för honom bara en sak utan större betydelse som bara är i vägen.

Jag skulle inte jaga upp mig över det här, men du kanske kan fundera över varför det är viktigt för dig. Om det handlar om dina känslor, tankar och vad ringarna står för.. prata med honom och förklara. Om det är viktigt för att du är orolig över vad andra ska tycka, så tycker jag inte inte ens att det är värt att lägga energi på.

Min man har inte haft ringen på sig sedan första tiden för snart 35 år sedan haha😉 Den ligger också och skräpar någonstans och jag har aldrig brytt mig.

När vi skulle fira silverbröllop (25 år) så tyckte han att vi skulle skaffa varsin silverring symboliskt och det gjorde vi.

Efter 2 dagar kom han hem utan ring. Den låg bucklig i fickan för han hade kört den i lövsugen på jobbet😃 Han är absolut ingen smyckemänniska.

Just det här med förlovning och äktenskap har inget egentligen med ringarna att göra är min personliga åsikt. Jag känner ett par som köpte halsband istället.

Jag däremot har haft mina ringar på hela tiden.

Varken jag eller min make har ringen på oss, det är bara bökigt och jobbigt. Vi är fortfarande lika mycket gifta med varandra för det.

Ringen är inte viktig, förhållandet är viktigt.

Känns som att många missar poängen. Vill man inte ha ring, fine, det är inte det viktiga. Det är hur killen här har skött det. Han har tagit av den utan att förklara för ts varför, det gick ts dra ur honom, han har slängt den i en skräplåda och kallar den för tjejigt trams. Så hanterar man inte symboler för relationer, det är elakt och respektlöst, spec då symbolen är viktig för ens partner.

jag ser inget problem med att inte vilja gå med ring själv (jag har hängt upp mig många ställen både i hemmet och i arbetet som gårdsavlösare/städerska så jag när inte kommit loss utan att lirka fingret ut och sen lossa ringen när jag gått med ring under min förlovning/äkteskap..)  men då borde killen sagt till om det direkt när man kikade på ringar. Tycker det är lite klent att komma med det nu.

Sättet på hur han förklarat varför han inte använder ringen längre känns vidrigt i mina öron… Låter som en riktig skitstövel om det var just så han sa som du skrivit. Däremot att alla inte gillar att ha ringar på sig, så är det ju bara och det kanske man måste acceptera. Är han helt anti till alla sorters smycken eller skulle han möjligtvis kunna bära ringen i en halskedja för att på så sätt mötas halvvägs?

Jag kan inte bära min förlovningsring längre, den är för liten, och ibland åker vigselringen av men det är för att mina händer sväller titt som tätt pga inflammationer i kroppen.

Min man har alltid sin ring på sig och även en annan ring jag en gång köpte till han i julklapp har han jämt på sig, sover till och med me de på.  Har tar av sig ringen när han ska tex mecka med bilen men då kommer han alltid till mig och säger "älskling, jag måste ta av ringarna nu, kan inte skruva bilen med de på då de skär in i fingrarna då" sen lägger han dem på diskbänken och sätter alltid på sig dem igen när han är klar.

Men alla män är olika, en del vill helt enkelt inte ha smycken på sig. Sen kan jag tycka han borde vara mer rädd om den om han tar förlovningen seriöst, de är ju inte direkt billiga att köpa.

Jag tycker det hela låter rätt illavarslande, speciellt att totalvägra bära sin förlovningsring till och med på ett bröllop trots att partnern verkligen önskar det. Så besvärligt är det inte att ha den på, och jag kan inte tänka mig nåt mer opassande tillfälle att välja att inte bära den. Han valde istället att såra TS med sitt agerande.

Att han vid anskaffningen av ringen hade en annan inställning än idag till att bära ring kan jag dock förstå. Jag hade själv knappt nånsin ens haft en ring på nåt finger när vi förlovade oss och skaffade ringar, och hade därför naturligtvis inte en blekaste aning om hur det skulle kännas att ha ring på sig nån längre tid (eller kortare, för den delen). Så att han först senare kommit underfund med att han inte gillar att bära ring ser jag inte som nåt direkt märkligt, men jag tycker hans invändningar mot ringen känns mest som bortförklaringar. Att förvara ringen i nån "skräplåda" gör man nu bara inte heller om man tycker att ens förlovning är värd nånting, anser jag.

#30 Jag är övertygad om att min man sätter värde på vårt förhållande trots att han inte har en susning om var ringen är.😉

#28 nej en halskedja skulle han aaldrig bära tyvärr.  Det är ännu mera "smycke" enligt honom och inte "hans grej"

Jag tror personligen att jag skulle vilja ha en ring vid förlovning, men nog inte ha den på då jag tycker det är sjukt obekvämt med ring. Dock skulle jag ha den på ett säkert och fint ställe i nån fin ask.  Har du förklarat tydligt för din sambo att du blir sårad av att han behandlar den som skräp? Om det var jag skulle jag nog säga att jag accepterar att han inte vill ha den på sig, men att ringen ska förvaras på ett säkrare ställe. Jag kunde t.o.m själv påtaga mig uppgiften att hitta en ask eller lägga den i bankboxen eller whatever.

Hade min pojkvän bestämt sig för att inte ha på sin ring helt plötsligt hade jag nog blivit rätt förbannad, men det är mest för att han är lika bestämd som jag att ringarna är på så ofta det går (jag tänker inte direkt ha på den när jag bakar, och vill knappast att han har på den när han fiskar) Hade han däremot haft en bra förklaring och sagt den till mig först hade det varit en helt annan femma

Jag uppfattar det som att han från början gick all in och tänkte att han kanske skulle kunna gilla att ha ring ändå. Och han försökte, men han blev mer och mer obekväm med det. Beslutet att inte mer använda ringen är ju något som vuxit fram omedvetet. Man kanske inte sätter sig ner och funderar igenom saken, informerar sin partner, och sedan tar av sig ringen. 

Så länge han inte har något förändrat engagemang för förhållandet förstår jag faktiskt inte alls varför detta ska vara så upprörande. Jag skulle ta ett snack, förklara hur jag kände, lyssna på hur han ser på saken, sen släppa det och gå vidare. Jag skulle acceptera hans önskan och inte försöka tvinga honom att ha ringen vid speciella tillfällen om han inte vill. 

Gillar du inte att den ligger i skräplådan så lägg den själv på någon bättre plats!? Det är väl inte så svårt. :)

Att folk undrar behöver inte vara ett problem om man inte gör det till ett problem.