Jag hade försökt prata med personen om det. Jag vet inte själv hur det är att vara på 'andra sidan' (din sida) men hade någon blivit sårad och tagit illa vid pga av mitt mående hade jag velat veta det. :)

Det är en jätte svår situation, har själv varit där. När någon i vår närhet som vi håller av blir nedstämd, deprimerad, är det jätte lätt att vi själva tar på oss rollen att göra den här personen lycklig och frisk. Min erfarenhet är att det inte går. Personen i fråga måste vilja bli bättre och måste jobba med sig själv på egen hand och med professionell hjälp. Det hjälper inte att vi  säger till en person att hen är fin ett hundra gånger om hen inte tror på det och tycker det. Det är samma sak här, de måste själva hitta tillbaka till glädjen och tillbaka till livet. 

Om du vill ha personen kvar i ditt liv så tycker jag att du inte kan göra så mycket mer än du redan gör. Förutom kanske att föreslå att hen söker professionell hjälp. Du skriver att du börjat tvivla om hen tycker om dig, men jag tror att även om personens agerande förändrats så betyder inte det att känslor också har gjort det. Deprimerade människor kan verka lite okänsliga och nästan lite egoistiska när det kommer till andra människor. Men det är bara för att de är inne i sin egen bubbla där det är mest synd om de själva. De kan även säga riktigt elaka saker som de egentligen inte menar. Då får man göra sitt bästa att inte ta illa vid sig. 

Vet inte om jag kan komma med några råd, men hur du ska göra beror ju kanske på hur pass involverad du känner dig i den här relationen. Vill du satsa eller känner du att du inte har lust eller ork att kämpa för det?  Om du vill ha kvar denna person i ditt liv, fortsätt göra det du gör: Var uppmuntrande, stöttande, försök att inte ta illa vid dig, säg positiva saker om personen när du känner att du menar det. Men ge utrymme och se inte det som din uppgift att göra den här personen frisk och lycklig. Det måste hen göra själv.

Tack så mycket för svaren!
#1 Det som jag är lite orolig för är att denne ska få skuldkänslor och må ännu sämre om jag berättar det, fast jag har ioförsej berättat att jag blir sårad när denne gjort vissa saker, det togs emot bra och jag hoppas att det kanske blir lite lättare nu i framtiden.
#2 Ja jag har skuldkänslor, tänker att om jag funnits där bättre så hade denna situation kanske inte uppstått ifrån början . Jag tänker lite så om hur det ska bli bättre för den andra också, men samtidigt vet jag att sånt måste komma inifrån och det är inget som jag kan ge direkt så egentligen.  Tilläggas kan att innan när jag har haft någon mindre svacka så har denne funnits för mig och stöttat och uppmuntrat. Bara att personen finns i mitt liv ger mig så mycket glädje så att det är en konstant lyckopåskjut eller vad man kan kalla det, jag tror att vi skulle kunna ha en framtid tillsammmans, även med familj och liknande i framtiden så det är ingen jag vill ge upp för att  lite hinder kommer i vägen. Samtidigt är det ju jobbigt när någon är väldigt vilsen i sig själv eftersom även framtiden känns lite grusad då, man måste ju hitta sig själv först.  Jag har nog rätt dåligt självförtroende själv i vissa sammanhang, så när jag inte känner mig uppskattad blir jag väldigt osäker på situationen, även om inte är menat så egentligen.
   Jag vet att jag verkligen inte kan hoppas på att den andra ska ha ork att stötta mig för tillfället, men ibland får ju alla dippar och i kombination med hormoner och liknande så uppskattar även jag lite stöd ibland (kan snarare vara över något totalt meningslöst som ändå går över efter några timmar). Nu på sistone har jag fått något "sluta tyck synd om dig själv" vilket jag aldrig skulle säga till någon annan själv, och jag hoppas lite på att det beror på nedstämdheten och inte att det är en allmän inställning om hur man bemöter andra, då saknas något väldigt viktigt för mig, Jag tycker det är väldigt viktigt att man försöker finnas där för varandra när man mår dåligt och försöker själv verkligen behandla andra som jag vill bli behandlad själv.

Sjukt, kunde varit jag som skrivit den där texten.. är i exakt samma sits som du och känner igen mig i varenda ord du skriver! Hur jobbigt som helst. Har det blivit nånting bättre sen det senaste du skrev? Du får jättegärna PMa mig om du vill snacka mer, kanske kan utbyta lite tips och råd eller bara prata av dig om det behövs. Annars önskar jag dig lycka till, kämpa på! 💪