Jag är ju inte singel just nu, men bor 50 mil bort från honom, och det har vart svårt just för att jag trivs bättre med honom och inte vill vara ensam. Men det går hyfsat ändå, har inte haft problem med mett eget sällskap så att säga.

Jag vet inte vad jag kan ge för tips. Ägna dig åt saker som du gillar, skaffa nya hobbys, gå kurser osv. Lär känna nytt solk som du kan umgås med. Du får fritidsnöjen, vänner och kanske en partner på köpet som du har kul =)

skaffa någon "ensamhobby". Inred hemmet så att du längtar att komma hem och bara mysa.

Bor ju "ensam" sedan några år tillbaka, men jag har ju barnen här allt som oftast och dessutom min stora passion i livet, 10 gotlandsruss…..

Jag har bott inneboende, kombo, sambo men också själv.. fast det märktes knappt för jag hade kompis som bodde granne och/eller så hade jag killen hos mig.

Har du bott ensam länge? Trivs du inte där du bor? Känner du dig otrygg? Är du uttråkad?

Jag måste ju säga att jag trivs jätte bra att bo själv. Ingen att gå efter, bara få vakna när man vill och kunna vara precis hur tråkig man vill på morgonen. Inga krav osv. Jag får göra vad jag vill, när jag vill.

Men så lär jag väl tillägga att jag nog inte trivts lika bra med att bo själv, om jag inte hade Ecko (min hund). Han ger mig ju mycket sällskap när man sitter och kikar på film och sånt.

Och som jenkass skriver, så bör man inreda så man verkligen trivs och verkligen känner för att gå hem och mysa ner sig i soffan eller så. Och att man trivs i lägenheten/området öht.

Men visst är de tråkigt vissa gånger att sitta själv.. men så har man ju nära och kära att umgås med då och då också. De är bara att bjuda hem, gå över till.

De är så olika mellan människor.. vissa gillar att vara ensamma och vissa klarar de inte alls. Jag gjorde de inte förr! Var tvungen att vara med någon jämt.. men nu har jag lärt mig att vara själv och trivs som fisken. Förvisso vill väl jag med ha någon tids nog, men jag trivs så länge iaf

Hej Pia!

Jag bor ensam,är "särbo" med en kille som ja bara träffar en dag på helgen oftast.Barnen har flugit ut ,så det känns väldigt ensamt,precis som du har det.

Jag försöker få kontakt med nya vänner och hitta på roliga saker,men det är ju kul om man fick dela upplevelserna med någon och inte alltid göra saker själv..

Kram

jag har bott själv i 4.5 år o jag tycker det e rätt skönt.. jag kommer o går som jag vill, jag har kontroll över tvn.. jag äter vad jag vill hur jag vill o när jag vill.. jag kan stortjuta till en film för att jag bara behöver det utan att nån undrar varför.. jag bestämmer själv när jag lägger mig o när jag går upp..

jag tycker att det e toppen att bo själv..

Jag har bott ensam i över 9 år. Det första året var hemskt, sen började andra andingen och jag märkte det gick rätt så bra att vara själv. Idag har jag blivit bäldigt egoistisk och tror en karl skulle kunna ha det svårt att komma in här och bo med mig.

Sen tror jag mina djur har hjälpt till mycket.

Jag har haft det fina fisken i några år nu, men det börjar kännas lite jobbigt att komma hem till en tom lägenhet, men jag saknar nog mer en katt än en kille :D

Jag bor ensam, och har så gjort i över 1 år nu. Från första början trivdes jag som handen i hansken. Ingen som tjatade eller klagade över att jag gjorde si eller så.

Och i början var jag mest hemma, gjorde inte så mkt… Sen kom sommaren, och jag var borta så gott som varje helg. Var inte att jag "rymde" hemifrån, utan mer att jag nu kan leva livet som jag aldrig kunnat eller har gjort tidigare.

Jag trivs som sagt, som fisken i vattnet med att bo ensamt, även fast det kan bli, tja, väldigt ensamt ibland.

Jag har levt ensam med mina barn i ganska många år vid det här laget. Trivs väl egentligen bra med det men tankarna går framåt i tiden vartefter som barnen växer upp. Inte vill jag leva ensam när de flyger ur boet…….eller?

Men jag har ju katterna

ja bor i en korridor och har två hamstrar på mitt rum, utan dessa två saker hade jag aldrig trivts att bo ensam. Jag har ett öga på hamstrarna i princip hela tiden när jag är hemma, det gör att jag aldrig har tråkigt och framförallt aldrig är ensam :)

Och jag vet absolut inte vad du skulle kunna göra, förutom att kanske som redan sagts att göra ditt hem trevligt och inbjudande, samt hobbys som man gör själv, kanske något kreativt där det kan vara skönt att vara ensam.

Tack för era svar! Det verkar som att många av er ändå inte är helt ensamma. Bor med barn eller med djur.
Jag har bott ensam i mindre än ett år, så jag kanske kan komma att vänja mig och trivas bättre sen? Jag får hoppas på det.

#13 Kanske skaffa dig en kisse att komma hem till?

Oh nje, jag klarar då rakt inte av att vara ensam, jag bodde ensam i ett år och det var ett sådant där år som fick livet att kännas… oändligt!

#14 Ja, jag skulle GÄRNA ha en kisse att komma hem till, men det funkar tyvärr inte eftersom jag är hemifrån för mkt. Så jag måste hitta ett sätt att kunna trivas helt ensam, även utan djur.

#15 Tack för ditt stöd….

råkade räkna efter idag….det är i år sex år som jag bott ensam, men innan dess bode jag många år ensam i ett förhållande. Frågan är egentligen vad som är  värst……

Trivs ganska bra här på gården med mina 10 russ och en katt, samt barnen som är här av och till, Men vist skulle man vilja ha en vuxen människa att dela sin vardag med. Men då får det vara någon som man verkligen kan dela allt med, för aldrig att jag vill vara ensam i en tvåsamhet igen, då fortsätter jag helre som jag gör nu……

Jag har aldrig bott sambo eller kombo. Sist jag bodde ihop med andra, var när jag bodde med familjen. Jag trivs alldeles ypperligt att bo själv; jag har mina vanor och skulle ha svårt för att rätta mig efter andra på det sättet. Först och främst är jag väldigt pedantiskt lagd, så jag skulle ha höga krav på en eventuell sambo/kombo vad gäller den saken. Dessutom trivs jag i min ensamhet. Vill jag ha sällskap, går det alltid att ordna. Jag väljer ju själv.

Kanske borde tillägga att jag inte bor helt ensam iaf, med tanke på att jag har en hund. Hon är ett perfekt sällskap.

Ryttarn: Där håller jag med dig. Jag har varit solo sedan min skilsmässa -99, men innan dess var jag väldigt ensam i äktenskapet i många år. Han brydde sig aldrig om mig. Idag undrar jag hur jag orkade i 25 år, men jag hade ju barnen.

Fast längtan att träffa någon en dag, finns kvar. Men loppet är nog kört för mig. Vem vill ha en som går med rollator - exet skämdes och gick aldrig ut med mig - överviktig och över 50?

Jag har bott ensam nu i säkert 10 år. I början var det hemskt. Men ju mer åren går så bor man in sej. Även i sej själv om ni fattar vad jag menar. Man måste gilla sitt egna sällskap så pass mycket, vara trygg i sej själv.
Jag är en hemmamänniska och gillar min soffhörna. Men kan lika väl gå ut en sväng och träffa kompisar. Men det är alltid lika skönt att komma hem.
Men visst finns saknaden efter en partner. Men flytta ihop, mjee…

Jag vet inte hur jag ska klara att bo själv…….  Jag känner mig inte trygg i mig själv just nu..

Sucka :(

#16 Vassego :)

Det du kan se som positivt är att du ändå verkar ha möjligheten att boka upp dig på saker, att det ändå finns personer du kan ta kontakt med. Jag kan också tycka att ensamheten blir väldigt påtaglig när man sitter för sig själv i sin lägenhet och samtidigt kan jag känna samma ensamhet även om jag som exempel är ute på ett café.

Olika omständigheter har gjort att jag inte heller har mer än nån enstaka bekant att ringa och träffa och ensamheten finns så att säga därför var jag än befinner mig.

Jag har aldrig trivts som ensam. Så i slutet av månaden blir jag sambo med en kise :)

Oj, det här var en väldigt gammal tråd.

Jag trivs faktiskt bäst att bo ensam. Oh vilken frihet att kunna rå om sig själv! Man måste försöka se det fina i att bo ensam också och jag ser många fina saker med det. Jag ser faktiskt mer negativa saker med att faktiskt bo tillsammans med någon.

Jag har testat att bo tillsammans med någon i flera år och sen att bo ensam och jag föredrar då helt klart att vara ensam i min fina mysiga lägenhet. :) 

Sen förstås har jag ett väldigt socialt arbete att då jag kommer hem vill jag helst inte se någon utan vara för mig själv i lugn och ro. Om jag saknar sällskap kan jag träffa någon av mina kompisar.

#×5 "Man måste försöka se det fina i att bo ensam".

Enligt mig finns det inget positivt med det. Ser tvärt om inget negativt med att bo med någon.

När jag var i mitt förra förhållande så älskade jag att bo själv. Trodde aldrig att jag någonsin igen skulle bli sambo med någon för jag kunde inte se att ett förhållande skulle överleva sambolivet då. Jag behövde ju ensamtiden och trivdes så grymt med att vara ensam. Insåg dock senare att det var just den killen jag aldrig skulle palla att bo tillsammans med. :P Älskar att bo med killen jag har nu och saknar honom så fort han inte är hemma.

Men för att återgå till ämnet. Hitta på saker på fritiden utanför hemmet. Alternativt i hemmet fast med vänner eller familj inbjudna. :) Har du inga vänner du kan vara med eller som kan vara hos dig så kanske du har något intresse du kan gå en kvällskurs i. Att gå kurser och vara hemifrån är inte att fly problemet utan att lösa det. Annars kan det ju vara så att du kanske inte trivs med hur det ser ut hemma? Inred, möblera om. Gör det mysigt med massa tända ljus osv. :) Skaffa ett husdjur om du gillar djur och har tiden och pengarna till att ta hand om det.

#26 Vi alla är ju förstås olika. Sen tycker jag att det är självklart att man ska försöka se det positiva med att bo ensam om man inte har något annat alternativ! :)

Jag älskar att bo  ensam. Jag behöver inte kompromissa om något. Vill jag se ett tv-program så tittar jag på det, vill jag spendera min lördag på soffan och titta på underliga japanska animerade filmer så gör jag det, vill jag äta lax 5 dagar i veckan så gör jag det, vill jag ha gredelina tapeter i sovrummet så tapetserar jag om. Det är ingen som gnäller över att jag sträckläser en bok eller spenderar dagen i skogen.

För mig är mitt hem den platsen där jag trivs allra bäst i världen, ett andningshål från stress och krav och allt annat som finns "där ute". Så det är nog mitt råd till de som inte känner sig bekväma ensamma. Ta reda på vad du vill ha ut av ditt hem och se till att fixa det. Älskar du att läsa? Täck väggarna med bokhyllor och böcker, skaffa en hörna som du kan sjunka ner i och läsa, älskar du att pyssla? Skaffa en pysselhörna. Tänk inte på vad som är "inne" eller "modernt" om det nu inte råkar vara så att inredning är din största passion. Inred så som du vill med möbler och saker som du älskar. Vem bryr sig om att din bokhylla är i lönn och soffbordet i björk? Älskar du båda så använd dem. Omge dig med saker du älskar och som får dig att må bra och ger dig inspiration.

Sedan är det alltid bra att lära sig att gilla sig själv. Jag gillar att umgås med mig själv för jag har aldrig tråkigt med mig själv. Det finns ingen annan människa som är så lika mig i allt som just jag.

Jag har omvänt problem från #0. Jag är orolig att om/när jag hittar en pojkvän så kommer jag ha riktigt svårt att släppa taget om min självständighet och egna boende.

Jag har bott ensam i hela mitt liv - sen jag flyttade hemifrån. Och jag har ALDRIG trivts med det.  Jag kommer inte igång med någonting hemma när jag är ensam, får ingen motivation. Jag behöver människor omkring mig för att må bra, och det har jag inte. Har en särbo jag träffar ibland dock.

Är dessutom arbetslös, så det gör ju saken ännu värre. Går bara hemma och drar hela dagarna och har ingen motivation till nånting.  Ibland ids jag inte ens gå upp ur sängen.

Jag har bott ensam sen början av juli så är väl lite newbie, före jag blev sambo så bodde jag ju själv ett tag oxå men då var vi mycket hos varandra. 

Har ju mina två hundar som håller mig sällskap och det är rätt skönt, i början hade jag kompisar över hyfsat mycket men senaste månaden inte så mycket, är arbetslös oxå men jag är väl lite sådär att jag kan vara själv å sitta å pyssla med det jag känner för och det gör jag lättast om jag bor själv, men samtidigt så är det ju lite skrämmande tänker ifall man skulle falla ihop och inte kunna kalla på hjälp så kan man ju bli liggande ett bra tag.

#24 Jag skaffade också katt för att lindra ensamheten i att bo själv och det funkade bra ett tag (nyhetens behag), men sen var det lika jobbigt igen.  Men hoppas det funkar bättre för dig. Mysigt med katt i alla fall även om den inte direkt lindrar ensamheten alla gånger.

#32 Jag hoppas ju att jag blir sambo igen.