När man önskar att man kunde vara där!
Hej !
Även om jag själv har valt att flytta långt bort från mina nära är det inte så enkelt när en av dem man håller kärast har blivit sjuk och jag har ingen möjlighet att vara där. Känner både frustration och sorg. Hon är den som stöttat när man har haft det svårt. En klok och omtänksam människa genom snäll och alltid eller nästan alltid glad. Min Ängel på jorden. Och nu håller vi alla tummar och ber för att hon ska till friskna och kunna leva ett förhoppningsvis ännu långt liv utan komplikationer och smärta. Det hon betyder för mig kan inte några som helst ord i världen beskriva hon är den jag vuxit upp tillsmans med min allra bästa vän i livet. Och egoistisk som jag är vill jag ha henne kvar ännu många år men jag vill inte heller att hon ska behöva lida. Känner att detta är en jobbig balans gång att gå hade helst velat kasta mig på ett plan hem tror aldrig att jag längtat så mycket tillbaka till mina barndoms trakter. Vet inte hur jag ska hantera detta då jag inte har någon möjlighet att åka dit tyvärr hade jag haft detta hade jag inte suttit här och skrivit just nu utan vart hos henne.
Stackare, jag känner med dig!
Min morfar dog hastigt och jag hade heller ingen möjlighet att åka och säga farväl till honom. Han var klippan och en stor del av själen i vår släkt, en beskyddare och sträng vägvisare.
Men jag vet att han känner till alla våra känslor rörande hans bortgång och han vet hur mycket vi älskar honom fortfarande och hur han får våra hjärtan att värmas när vi pratar om honom i familjen.
Så bara fortsätt att be för hennes tillfrisknande, om hon inte tillfrisknar så är det hennes tur att somna in och återvända var vi nu ska. =)
Hon vet om allt du berättar om henne, allt du känner för henne och all den kärlek ni har för varandra. Sådant försvinner aldrig och inget kan bli osagt (på gott och ont).
Du kan skriva brev till henne, som någon annan kan läsa upp för henne, få henne med dina ord att känna som om du vore där bredvid. =) Skicka blommor också om du har råd.
Du ska inte känna skam och vara arg över din situation, vi som bor längre från våra kära vet att livet är oförutsägbart och du vet aldrig om ert senaste farväl kommer bli ert sista. (Någonstans i själen visste jag när jag kramade min morfar för allra sista gången att det verkligen var det, 9 månader innan han somnade in)
Och låt inga andras ideer och åsikter påverka dig negativt för de anser si eller så. Det är lätt att beklaga sig när man inte ser hela bilden.
Min dotter var ett år, jag var mitt i livet och jag tyckte jag hade svårt att komma ifrån och hälsa på min farmor på sjukhuset. Hon bodde 30 mil från mig och var oerhört älskad. Någonstans trodde jag hon skulle leva för evigt, men hon dog ensam på sjukhuset.
Jag dömmer ingen! Alla har sina skäl.
Hade jag fått göra om något i mitt liv, så hade det varit att besöka min farmor. Jag ångrar det och får leva med det resten av mitt liv. Det har gått snart 33 år sedan hon dog och jag tänker ofta på henne.❤️
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
#1 Tack för alla fina ord och jag tror jag med att hon vet vad jag känner. Men ett brev var inte så dum ide ska nog ta och skriva ett. Tack än en gång för de finna orden .
#2 Alla gör vi våra val en dag kanske man ångrar sig jag kan inte säga att jag ångrar min flytt det var det bästa jag någonsin gjort. Och redan där och då viste jag att jag kanske inte kommer att kunna vara där om det händer något då jag flyttade några hundra mil bort. Hur mycket jag än önskar kan jag inte åka hem just nu pga olika omständigheter men vad som än händer är jag övertygad om att hon vet hur mycket jag saknar och älskar henne. Och jag tror att även din farmor vet hur mycket du älskade henne och fortfarand gör.
#2 Tack cilla 7! Det tror jag att hon vet, hon finns med mig! Jag önskar dig allt gott med den du älskar högt och håller tummarna för att hon blir frisk!
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”