Kan nog garantera att du inte är ensam om att vara 34 år och singel. Och som det sägs så finns det en åt alla, det gäller bara att hitta fram.

Känner du redan nu på en gång att ni inte kommer att passa ihop kommer ni förmodligen inte att göra det heller även om du provar. Det finns så mycket som man kan reta upp sig på hos andra människor och har du på känn redan nu att ni är för olika så kommer det alltid att finnas med dig i bakhuvudet.

Det finns en annan sida ett se det från.

Om du trivs med att vara singel, fortsätt med det och bry dig inte om vad folk tror. Trots allt finns det ju en väldigt massa fördelar med singellivet ;)

Jag tycker du ska göra det som känns bäst.. Men man behöver inte alltid passa ihop, man kan anpassa sig. Min pojkvän är också kristen och går i kyrkan, jag jobbar på en newage butik och håller på med det andliga vilket han inte gillar, men man behöver inte diskutera det med varandra. Så om du verkligen gillar den här killen så tycker jag att du ska tänka efter riktigt noga på om du inte kan tänka dig att göra ett försök i alla fall.
Lyssna till ditt hjärta.

Men måste det vara så svart eller vitt då? Måste man tycka likadant för att prova och se om det funkar? Att ens grundläggande värderingar stämmer överens för att det skall kunna bli en långvarig relation - absolut. Men man träffar sällan någon som tycker precis som man själv, och det tror jag bara är bra. Låt varandra behålla era "egenheter" och njut av det ni kan dela!

Jag var på en föreläsning en gång om hur man som företagare sätter ihop den bästa konstellationen av anställda. Man ska söka personer som är så olika varandra som möjligt för att få en dynamisk och kreativ sammansättning! För de personerna kompletterar varandra, samtidigt som de föder tankar och idéer hos varandra som aldrig skulle blivit om de var stöpta i samma former.

Nä, go for it säger jag! En ickefungerande relation kan man avsluta, men livet är för kort för att åtminstone inte prova!

Tack för alla råd! Även om jag inte håller med om allt så uppskattar jag att ni tar er tid och läser. :)

#1   Ja, frågan är om det verkligen finns någon för alla…

#2  Tja, jag trivs med mig själv. Men jag vill ha ett förhållande, jag vill ha kärlek och jag vill ha en familj.

#3  Nej, det är en stor del av mig, min andlighet. Jag skulle aldrig kunna låta bli att diskutera det och det har inte med hans kristenhet att göra utan det faktum att han är så negativt inställd till "sånt". Vissa saker kan jag tänka mig att kompromissa om men inte detta.

#4  Ja, om han hade velat testa…men jag vet att han är allt eller inget. Och jag vill inte ha en seriös relation med honom, det kommer aldrig att funka. Lite kul hade vi kunnat ha men han vill inte gå med på det… Jag tror absolut inte jag kan hitta någon som tycker EXAKT likadant. Men hans åsikter om mycket är ju precis tvärtemot mig!

Tror du verkligen det skulle funka? Jag är så skeptisk jag…

Jag har samma funderingar. Har varit singel länge och har tappat räkningen, men ibland känns det ensamt när man är på fest eller så. Har en kompis i Tyskland som det skulle kunna bli nåt med, men han är liksom jag bränd sedan förr och lite rädd. Så till att börja med har jag bara ställt frågan om han vill komma och hälsa på nästa sommar.Så får vi se vart det leder, när han kommer. Det är inga krav varken från mig eller honom på något. Det känns skönt!