Du "råkade" skicka till honom? Du tror inte att det blev lite fel, undermedvetet?

Vill inte vara elak, förstår att du mår dåligt osv. Men du måste försöka komma till insikt efter insikt och påminna dig om att… saker förändras. Ni är vuxna nu och ja, han älskar dig, över alla andra Kvinnor men nej, du kan inte ersätta ALLT, och han ska int ebehöva ersätta ALLT för dig. Förstår du hur jag menar?

Klart han måste få åka bort, åka både till sin mormor, farmor, kusiner, what not- under loven, följa sina traditioner, sådant han nog gjort sedna han var liten, långt innan han mötte dig.

Men detta vet du, det ser man ju, för du känner dig lite som Dr jekyll och Mr. Hyde.

Men här är det du som kanske måste utveckla dig som person och stärka dig. Att inte behöva göra det till ett resonemang om dig, när det inte handlar om dig. Upplever att du känner att du bara "sitter och väntar" på honom, d han åker bort utan dig.

Ni umgås nästan varje vardag säger du, och i framtiden kanske du följer med honom till farmorn osv? När ni är en fmailj, är det ju väldigt troligt.

Men du måste kunna hantera ensamheten. Det är ingen egenskap alla föds med, det är något man måste jobba med, precis som med avdunsjuka osv. Du måste stärka dig själv. Allt kan inte stå och falla med din pojkvän för att du ska må bra- för det är en enorm press att lägga på din pojkvän.

Så be om ursäkt och säg att det inte är så illa, gällande hans resa- om du verkligen menar att du inte vill förstöra den. SJÄLVKLART kommer du att sakna honom. Ni tycker om varandra. Men han väljer inte resan över dig, man ska int ebehöa VÄLJA mellan att uppleva underbara saker i världen, och kärleken, bara för att de inte går att kombinera just där och då. Han kommer ju såklart att sakna och tänka på dig med, uppleva saker där han kommer att tänka "Här skulle hon ha varit med", kanske rent av uppleva platser där han vill ta med dig i framtiden. Du måste försöka tänka positivt, dne här resan utvecklar din man, som du är så stolt över. Men se det även som en chans att utveckla dig själv, och även er relation.

Lycka till. En månad är egentligen…en fis i rymden jämfört med ett liv tillsammans.

…du vill inte vara enb örda för honom, så låt bli :) kort sammanfattat. Att kväva sin partner är ett effektivs sätt att verkligen döda kärleken. Han är normal som vill resa, göra saker- även utan dig, trots att "han vet hur dåligt du mår". För det handlar inte om dig. Normalt ska folk kunna  göra saker utan sin partner utan att denne mår dåligt. Ett liv där man styrs av attt ens partner mår dåligt när man gör fullkomligt naturliga saker…är inte okej. 

Jag fick "låta" min pojkvän åka iäg 2 veckor med sin familj, vi är vuxna ;) Men vi kommer även att tillsammans åka på många resor och äventyr. Tänk på att inte släppa fågeln för löst, men inte heller krama ihjäl den. Det här är en sådan grej, din rädsla, får inte hindra din pojkväns resa som han säkert är mycket glad inför.

Var stark :) 

Passa på att gå en kurs, åka på läger? Ge dina vänner lite extra uppmärksamhet, för man tenderar att inte ägna dem samma uppmärksamhet när man har pojkvännen omkring. Kanske ni kan ha tjejweekend? eller ägna tiden till syskon, familjen, husdjuren osv. Jobba är annars ett väldigt praktiskt tidsfördriv,om man inte vill vara ensam med sig själv hela dagarna.

Jag säger som #1, jag tror inte det var av misstag som pojkvännen fick sms:et. Det är jätteviktigt att du inte är beroende av din pojkvän för att må bra och kunna ha roligt, du måste vara en egen person med ett eget liv. Att så helt gå upp i en annan människa är inte hälsosamt och kan i värsta fall göra att din pojkvän till slut inte står ut med relationen för att det blir för mycket. Ta tillfället i akt att odla ditt eget liv, ditt umgänge och dina intressen medan pojkvännen är borta och sedan har ni ju halva sommarlovet kvar när han kommer tillbaks.

1# Jag råkade skicka meddelandet till honom, jag såg inte ens hans namn på displayen.. Det blev väldigt fel.. Jag har bett om ursäkt och sagt att det verkligen inte var menat för honom! Jag skulle helt klart vilja säga till honom att det inte är så farligt som jag beskrev.. Men det är det ju :( Jag skrev exakt så jag kände för det var menat för min kusin och vi berättar allt för varandra.. Jag förstår hur du menar med att han inte ska behöva ersätta allt med mig men.. Folk har sagt till mig att jag inte ska göra saker människor inte ska göra för mig.. Och jag hade aldrig ens velat åka till USA om jag visste att han kände så kraftigt som jag gör.. Jag hoppades bara att han skulle vilja densamma för mig.. Jag försöker utveckla mig som person för att klara av sådant här.. Men det är så svårt. Så sjukt svårt för mig som inte har det medfött. Jag skulle bara vilja att han ställde sig i mina skor för en gångs skull och få honom att förstå hur jag känner angående allt.. Självklart vill jag att han ska resa och se världen. Jag vill att han ska utvecklas som människa men.. Jag klarar inte av att han åker.. Jag kommer aldrig klara av att han gör det.. Men samtidigt vill mitt undermedvetna bara att han avbokar allt och stannar kvar med mig istället.. För här lämnas jag kvar med ingenting..

#3 Alla mina vänner jobbar, jag har två små sommarjobb och inget annat.. Jag har ingen sysselsättning, ingen resa inplanerad och inga vänner att umgås med då.. Det är svårt för mig att satsa på mitt sociala umgänge om alla jobbar :( Har min kusin, men henne kan jag ju inte umgås med hela tiden..

Alla människor är olika, vissa behöver ingen närhet och vissa kan inte klara sig utan närhet. Jag är en sådan människa som inte klarar mig utan närhet. Jag vet att det är fel av mig att begära sådant av min pojkvän och jag begär det heller inte av honom. Jag önskar, och hoppas.. Jag vill att han ska leva sitt liv, men han ska också veta hur stor del av mitt liv han har blivit. Han är verkligen världens underbaraste och har aldrig visat en enda tendens till att inte vara en bra pojkvän..

Han är för bra för mig och jag förstår inte hur han fortfarande kan stanna kvar hos mig trots att jag är så krävande..

"Och jag hade aldrig ens velat åka till USA om jag visste att han kände så kraftigt som jag gör.. Jag hoppades bara att han skulle vilja densamma för mig.. "

Grejen är att han såklart försåtr hur du känner men det du känner är…förlåt, lite sjukt beteende? Förstår du? Det är lite "needy". För grejen är att du inte har en anledning att känna så. Därför känner inte han så. För om du åkt, hade han bitit ihop och låtit dig åka. Jag gissar att detta är en typ av DRÖMRESA för USA i en månad är inte en liten resa lixom.

Så vad ska han förstå, att du absolut inte klarar dig utan honom i en månad? Varför ska någon behöva avstå från en sån här resa, för att en person som menar att hon ÄLSKAR honom, SÅÅÅ mycket, att hon inte vill att han åker? Klart du inte VILL men du LÅTER honom göra det just för att du faktiskt älskar honom och vill ha honom som din pojkvän.För vissa krav ställer man inte.

Typ…såhär.

Min pojkvän sa, 3 månader in i vår relation att jag fick välja mellan honom och min katt. Jag har aldrig varit så kär i en kille, men utan att blinka sa jag såklart "Jag väljer katten". För katten är mitt ansvar, och något jag längtat och drömt och valt in i mitt liv. Då vek han sig och vi fortsatte vara ett par och han började älska min katt lika mycket som mig.

Detta är resan: Du kommer att sakna honom, du kommer även att vara lite avundsjuk ;) Men du ska vara glad för hans skull, STÖTTANDE. Annars kommer det nog bara sluta på ett sätt gissar jag, om du sätter ER kärlek mot hans drömresa.

…bara för att du vill att han bevisar sin kärlek för dig, för han måste förstå hur ensam och miserabel du lir om han åker bort…i en månad.

Han ska inte behöva välja mellan dig och en resa. Det här är som sagt ett problem för dig att lösa. Precis som svartsjuka till 99% är den svartsjukes problem. Sen finns det idioter till partners som verkligne gör allt för att nära en svartsjuka, men du fattar. Här är det du som faktiskt ställer ett orimligt krav på din partner.

Drför bör du inte bara be om ursäkt för sms:et utan du bör, faktiskt, ljuga killen rätt upp i ansiktet med god min att du är OKEJ med detta. Ni har massor med tid tillsammans i framtiden. Nästa resa planerar ni tillsammans?? Tänk frammåt. Om en månad…har en månad gått och han är tillbaks.

Du måste lära dig en sak- Du är du, han är han. DU måste kunna vara fristående. Han kan inte bära upp hela ditt sociala liv, speciellt INTE om han inte får friheten att göra resor som denna.

Att du är ensam kvar, med ingenting- en hemsk käsnla, men det är DITT ANSVAR. Så du bör inte grina om det till honom och göra det till hans problem, för det är faktiskt ditt problem att du bara har honom.

Alltås jag säger inte detta som en elak bitch, utan som en medsyster. Jag hade bara mitt ex, när jag hade flyttat 100 mil till honom+ att jag var väldigt akward. Idag har jag en ny pojkvän- men han är inte mitt allt. Han är en av många vänner som jag kan umgås med. Jag har intressen som jag underhåller.

Det som fick mig och mitt ex att gå isär var till stor del att jag lade för mycket på honom, som han inte orkade med- det reuslterade i att han sökte bekräftelse hos andra tjejer och fick utlopp där. Jag kvävde honom.

Han skulle inte bar avara min bästa vän, älskare och sambo, utan även min ständige räddare i nöden och ENDA vän.

Att vilja ha närhet är inte samma sak som att ständigt vilja umgås. En månad är som sagt ingenting i den stora bilden, och så är det i långa relationer-- ibland får man göra vissa mindre uppoffringar. Detta är en sådan. uthärdar du detta, har du ju framtidne ihop med honom, framtida resor med honom osv. Eller så "klarar du inte" en månad utan honom och du hittar en ny pojkvän? Eller vad.

Det här har ingenting med behov av närhet att göra det är osjälvständighet och det är något helt annat, något som du behöver jobba mycket med för att komma till rätta med. Om du inte har några vänner så är det ju ett jättebra tillfälle att lära känna nya människor och få nya vänner, att börja med en ny hobby, att utforska världen lite, och då menar jag inte resa utan ditt närområde där du bor. Ta lite initiativ och skapa dig ett intressant och roligt liv som inte är upphängt på din pojkvän. Du behöver kunna stå på egna ben.

#6 Jag kommer aldrig, någonsin ljuga för min partner. Jag har sagt till min pojkvän redan från dag 1: "Säg hellre ingenting än att ljuga för mig.". Jag tål inte människor som ljuger, och därför kommer det inte ens på tal. Jag älskar honom på tok för mycket för det.

Att säga att jag är helt okej med att han åker är en stor lögn som jag inte heller kommer säga. Jag vill inte ljuga för honom, jag har inte ljugit för honom en enda gång och tänker inte börja nu. Han har inte åkt än. Han åker inte förrän om några veckor. Men ändå, det känns som en tidsinställd bomb som tickar. Han säger att han är rädd för att jag inte kommer ha samma känslor för honom när han kommer tillbaka. Självklart kommer jag ha det.

Men jag tror jag kommer ha väldigt svårt för att springa fram och kyssa honom efter en månad.. Inte det att kärleken inte finns där, för det gör den. Men efter man har gråtit är man inte så sugen på att kyssas? Iallafall inte jag..

Och enligt mig är detta inte ett sjukt beteende. Alla människor är olika - och jag är som jag är. Jag är kontaktsökande och beroende är närhet. Det är inget sjukt med det. Jag hade varit okej men att han åkte i två veckor. Det är ingen fara. Men 1 månad känns så mycket..

Jag har inget mer sommarlov och det kommer vara totalt bortkastat i år..

#7 Aldrig i livet att jag någonsin skulle hitta en ny pojkvän. Han är mitt allt och han skulle aldrig någonsin kunna ersättas. Med att jag inte skulle klara av det menas att jag kommer må sjukt dåligt i en hel månad. Dit han skulle var det en skjutning senast för någon vecka sedan. Någon kilometer ifrån där hans skola är.

#8 Jag kan stå på egna ben. Men jag blir väldigt lätt ensam och mår dåligt. När jag gjorde slut med min andra pojkvän så var jag ensam i 3 månader.. Det fungerade.. Men det var skillnad. Då älskade jag inte min nuvarande pojkvän som jag gör nu..

Tror inte att detta har att göra med att du är rädd för att han åker. Tror det finns ett uns med svartsjuka med i spelet. Jag kände liknande saker under en period i mitt liv. Min tanke var: åh, alla åker och gör så roliga saker, själv sitter jag bara hemma och ugglar/jobbar. Du tror inte det är en av grejerna du känner?

Sjukt beteende som i att….det är mer än kontaktsökande och närhet osv. Att en människa sällan skulle acceptera att kontrolleras på det viset. JAg menar inte att du är sjuk, utan att detta är en väldigt negativ egenskap som du själv inte ens egentligen verkar vilja ha. Eller ås ljög du 50% av trådstarten. För du vill at than ska vara lycklig och njuta av resan- ändå är du helt öppen till honom, du bara måste låta honom veta hur HEMSKT det kommer att vara utan honom. Du uttrycker en massa tvivel osv. För mig…är det inte normalt, att en människa inte kan förstå varför hennes partner inte måste älska henne mindre bara för att han väljer en resa under 1 månad som han planerat (förmodligen ganska länge? Då USa kräver planering) Framför att tillbringa_hela_ lovet me dhenne- för hon har ingen annan att umgås med.

Det är för mig lite självcentrerat. Eller ganska mycket faktiskt. Att ha viljan att resa och upptäcka världen är för min del rätt naturligt och sunt. Att vägra sin partner det, sätta det emot ens känslor och kärlek, är inte sunt anser jag.

Skjutningar kan ske överallt, planet kna störta i havet och bilen till flygplatsen kan krasha, ska han låsas in i en källare för att han kanske kan dö? Låt inte katastroftankarna ta över. Om det just varit en skolsjkutning där så är han om någonstans i USA, rätt trygg där för så är säkerheten höjd. Det känns väl skönt? :)

Jag älskar närhet med min pojkvän, men som sagt. Av erfarenhet har jag lärt mig att en klängig flcikvän snabbt blir en Ex.flickvän. Att öppet äsga att det suger att han åker är att faktiskt INTE låta honom åka i godan ro utan oro för ER relation och faktiskt njuta och ta in sin resa fullt ut. Så är det…

Vad är orsaken till att du inte känner att du klarar av att han åker? Är det något du haft i andra relationer också? Vänner eller så?

Om du älskar honom så vill du att han ska ha det bra, kul o.s.v. Självklart kam det vara tomt, trist och innebära längtan om ens partner reser bort en månad. Det finns olika sätt att hantera det dock. Att ge skuldkänslor och självömka eller försöka begränsa någon annans rörelsefrihet för sin egen skull tycker jag ör egotrippad och otrevligt. Ett trevligare sätt skulle kunna vara att skriva fina brev till varandra när han är borta och att planera nåt kul själv under tiden. Ditt mående är inte hans ansvar, det är ditt eget.

#11 Nej, ingen som helst svartsjuka.. Jag har aldrig velat åka till USA.. Men förstår er tankegång.

Åh ja….be honom skriva vykort tll dig från alla platser han besöker, och att du ska ringa varje gång du fått ett vykort? :)

Så gjorde jag när jag och mitt ex inte kunde ses undet en hel sommar, 2 månader!!! Jag skrev brev till honom och när de kom fram så ringde han och var så himla glad varje gång :) Hn skickade små care-packages till mig med böcker och godis som han visste att jag gillade.

ska han bo på samma ställe hela månaden eller resa runt i USA?

#12 Jag sa aldrig till honom med flit.. Meningen var att han aldrig skulle få veta hur det får mig att känna..

#12 Jag sa aldrig till honom med flit.. Meningen var att han aldrig skulle få veta hur det får mig att känna..

#13 När jag var liten hade jag sjukt hemska mardrömmar som ett barn inte ska behöva ha.. Det fick mig att bli paranoid och väldigt kontaktsökande.. Dock något jag blivit MYCKET bättre på med åren..

#14 Jag har inte sagt till honom hur jag känner med flit.. Folk verkar tro att jag stod framför honom och sa: "Mig eller USA!" Jag skulle aldrig göra så. Jag har sagt mer här är vad jag sagt till honom.

#14 Jag har inte sagt till honom hur jag känner med flit.. Folk verkar tro att jag stod framför honom och sa: "Mig eller USA!" Jag skulle aldrig göra så. Jag har sagt mer här är vad jag sagt till honom.

MÄH! Jag tycker så SYND om dig Emmetem! Och alla som svarat är så oförstående. 

Jag tycker din pojkvän är HEMSK som åker utan dig halva sommarlovet!! FY vad ARG jag skulle vara! Min pojkvän tänker åka bort i helgen o va borta hos sona föräldrar en VECKA och jag blev JÄTTEARG! Han bara sticker iväg då och då och jag som tänkt vi skulle umgås nu när jag är ledig och det är sommar….men jag kan inget göra om hans föräldrar bestämt att han måste komma. 

Och till er som svarat här, Vad är det för fel? å er? har ni ingen FEMINISM i kroppen? Ska männen få göra som de vill? NEJ säger jag, har man flickvän har man ANSVAR för att hon har det bra och har ett roligt liv. Annars blir de lätt en EX POJKVÄN. 

Jag har gråtit och klagat på min pojkvän och då kom han hit, jag lugnade mig tillslut och fick honom att skratta. Men eg ville jag att han skulle gråta som jag. VARFÖR är vi tjejer så snälla? Killarna är sällan lika omtänksamma. Min pojkvän är den underbaraste, men ändå jag är väl lika underbar och omtänksam, men det bryr han sig inte om, nej han är så nöjd med sig själv och jag är ett "monster" när jag gråter och bråkar. :(  

Jag är 30 år och kanske lite mer känslosam än de flesta men vuxen det är jag!

Feminism? Nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, om du kallar det feminism att vara desperat beroende av en kille så vet du verkligen inte vad du pratar om. Det är så långt från feminism man kan komma. Väx upp tjejer! Ta ansvar för era liv, var din egen kvinna och lev livet fullt ut! Bli inte fast i skuggan av en kille och skrumpna ihop till en skör liten sak som följer hans minsta vink och som gråter så ögonen blöder varje gång han inte är hemma. Lev ditt eget liv, inte din pojkväns!

#22 skojar du med mig? Är detta feminism så blir jag rädd. Varför ska NÅGON människa vara ihopkättad med någon? Oavsett om man är man eller kvinna så kan man inte alltid göra som andra önskar. Exempelvis: om jag hittar jobb i ett annat län så får folk finna sig i det. Du bordr lära dig vad kompromiss är. Skrämmande att någon som är 30 inte fått mer visdom än sådant. Det är trångsynta som gör att vissa saker är så gammalmodigt ännu.

Det handlade inte om att vara klängig det TS skrev, utan han är faktiskt borta 4 veckor! verkar inte som han prioriterar sin flickvän om han gör sådär. 

Feminismen handlar inte om att vara beroende, men att kräva sina rättigheter som kvinna och flickvän etc. Kräva av sin man att han bryr sig vad man tycker och hur man mår. 

Jag tänker inte ge mig på denna punkten… jag har varit ungefär såhär i de 2 år vi varit ihop, även om jag var mesigare första månaderna :P, och han har aldrig hotat göra slut.

22 Du har ingen aning om vad feminism är ser jag. Ditt inlägg är bara konstigt.

Tycker synd om din partner som får skit för att han vill hälsa på sin familj en helg. Blir man arg för sådana banala saker blir man till slut EXflickvän.

Skrämmande läsning att du anser att killar ska göra allt för dig men du inget för dom.

25 blanda inte in feminism. Det blir så fel när du gör det.

#16 Samma ställe!

#25 so? Han måste väl så göra som han vill? Sen verkar du tycka att mannen bara har skyldigheter mot kvinnan, så kvinnan ska vara dom någob drottning? Idiotiskt, det blir ju som 50-talet igen. Kvinnan ska vara den son pysslar hemma och mannen ska sköta om henne som ett husdjur. Läser du ens vad du skriver?

Nej nej nej jag menar inte så. Man ska vara självständig, men ändå umgås regelbundet, annars är det ingen riktig relation. Man kan väl resonera med sin partner om man vill göra något spec? Jag menar tänk om man har barn och så ska han bara sticka iväg en vecka, eller 4! skulle det vara OK? NEJ säger jag. mina föräldrar har nästan aldrig varit bortresta när jag var liten iaf. 

Han tycker säkert om dig, men bryr sig inte att du kommer må dåligt. 

SJÄLVKLART ska du ha ett eget liv och egna intressen! jätteviktigt! Och vänner som är lika viktiga som pojkvännen/mannen. 

när nu äre sent, ska lägga mig innan jag blir alltför upprörd och ringer o skäller ut min pojkvän igen, hehe.  godnatt girls

// Good girl gone better.

30 Snälla du.  Du känner INTE ts pojkvän och kan inte säga att han inte bryr sig om att hon mår dåligt. 

Att inte ställa in resan betyder inte att man inte bryr sig.

Du borde skärpa dig. Att du inte skäms över att du blir arg för att personen du påstår att du älskar ska hälsa på sin FAMILJ!

Jag känner igen mig i det som du skriver från när jag var yngre, jag hade jättesvårt för när min pojkvän åkte bort och grät och kunde till och med vara arg för att han åkt, men nu när jag är äldre och jag är många erfarenheter rikare och mycket säkrare på mig själv så ser jag att så som jag förhöll mig till min pojkvän inte var hälsosamt och framförallt så fick jag honom att må väldigt dåligt vilket var hemskt orättvist, du kan inte kräva av din partner att skippa en sådan resa för att du blir ledsen, även i ett förhållande måste man kunna vara självständig och göra saker separat ifrån varandra.

Jag har varit med min sambo i över åtta år nu och vi skulle inte vara tillsammans längre om jag inte lärt mig backa och ge honom utrymme att göra saker utan mig då och då, och jag måste även kunna göra saker utan honom då och då.

här senast så åkte min sambo iväg några veckor till just USA och jag passade på att stornjuta av att ha lägenheten för mig själv och spela min musik på högsta volym, spela tv-spel utan hörlurar hela natten, bara äta mat som jag vill ha, spontana brädspelskvällar med kompisar, massor med fördelar tillkommer med att få vara ensam ett tag ^___^ (nu kanske du inte bor ensam eller med din pojkvän men det kan vara skönt att få lite distans och lägga fokus på dig själv ett tag oavsätt)

#30 du inser väl att ibland måste man via jobbet kanskd åka iväg en vecka. Så ditt luftslott dtår och faller. Men nu handlade detta om vuxna människor och inte barn. Fast både du och ts verkar vara så klängiga att man börjar fundera. Vad pratar du om? Vem skulle inte bry sig om jag mår dåligt? Mår jag dåligt då tar jag tag i det själv, eftersom jag står för min lycka och ingen annan. Hahahaha skäller ut pojkvännen för att du ställer till det. Duktigt. Ta ansvar!

hahha…feminism. :D Jag är feminist och jag…tänker inte prata mer om det. Att manipulera sin pojkvän och sen säga att han, efter 2 år, iaf aldrig hotat att göra slut- good for you. Det vore ju hemskt om han gjort det. Men återkom när han orkat med det där beteendet om tio år. Det verkar inte finnas någon skala mellan "göra vad jag vill hela tiden" och "fastbunden vid min säng"? :D
Att någon reser bort i en helg, vecka eller månad hindrar en ju inte att umgås väldigt mycket, den övriga tiden tillsammans? Att bli arg och ge sin partner skit för att han ska resa bort…är förjävligt barnsligt beteende. Själv är jag 33 och älskar att umgås med mi  pojkvän, han är min närmaste vän. MEN…han var tvungen att åka bort förra sommaren till sina föräldrar- 5 veckor blev det (var planerat att bara vara två när han åkte). Blev jag besviken? Japp, saknade jag honom? Japp. Blev jag ARG? Nope. Gav jag han en massa skit för det? Mjeeaa…jag tyckte väl att han kunde börja ta sig hem och efter 5:e veckan sa jag : nu…nu kommer du hem? ;)  Men då blev jag ju bara glad när han kom hem. Han hade garanterat inte kommit hem fortare för att jag börjat skrika, gråta eller hota med att göra slut. Det är knappast en scen som lockar speciellt många. Snarare motsatsen, faktiskt. Och att han blev där tre veckor till hade ingenting med mig eller hans känslor för mig att göra- utan med hans familj, hans åtaganden, hans ansvar.

Man kan ställa krav, men hört talas om _rimliga_ krav? Har man inte barn, så kan man inte börja slänga runt barn som argument för hur man får bete sig, såvida man inte ser sig själv som barnet som man ska ta hänsyn till.

Man är inte hemsk för att man vill resa och för att partnern inte kan följa med överallt. Ingen av er har barn, så det är inte ens relevant.

Till ts: Bra; då kan ni ju skicka brev till varandra? blir ett kul minne också av den tiden :) Så sysselsätter det dig under tiden som du skriver till honom också ^_^ jag tyckte det kändes skönt iallafall, att knåpa på ett brev och göra det fint- och veta att om några dagar fanns den i hans hand. Sen gå och se fram emot att få något tillbaka. Men där gäller det att man är överrens så man inte går runt och väntar på något som aldrig dyker upp :P

#33 Det var inte alls snällt sagt.. Jag försöker faktiskt berarbeta detta och göra det så bra som möjligt. Jag ville inte otrevliga kommentarer kastade mot mig - utan råd :( #34 Det där med brev lät faktiskt som en riktigt bra idé.. Har man lite extra pengar över kanske man till och med kan göra en liten låda att skicka med godis, saker han älskar och sånt där.. Det var faktiskt ett väldigt bra tips! Han var borta en månad förra året och minns så glad jag blev när jag fick ett brev helt oväntat.. Och vi var inte ens ihop då.. Tack för allt du säger :) Det är konstruktiv kritik, det vet jag.. Du lägger upp det på ett sådant sätt att du säger som det är men ändå på ett någorlunda trevligt sätt. Tack så mycket :) Det värmer faktiskt att folk vill hjälpa istället för att trycka ner..

*förra gången, inte året..

äh nu orkar jag inte med er. tycker inte du ska göra slut med honom men se till att du mår bra. Ska ffa dig nya vänner och intressen INNAN han åker, så att HAN blir avis och lite ledsen att du inte har tid med honom. hehe. då blir det också lättare sen när han åker och du redan har ditt eget liv. Är inte det feminism?? :) 

klart det funkar att bli arg och skrika, en bra pojkvän kommer då. Men såklart ska man inte missbrukar detta. Ibland har jag mkt ångest och om han dessutom varit bprta mkt/ varit taskig så är det hans skyldighet att komma till mig då. Även om jag bara har panikångest otycker jag han ska komma. Jag jobbar verkligen med mina problem och blir starkare, men man är aldrig självständig som människa, så mkt som man är beroende av olika människor och saker.

#35 så han har rest förr? Jag hade kunnat förstå delvis din oro om han skulle flytta över halva landet. Men fyra veckor går ganska fort. Du kommer jobba och vara nog trött efter det. Sen hinner ni väl träffas innan sommaren är slut. Finns det inget du vill göra? Knyppla eller en annan hobby? Jag ber om ursäkt, men lite överklängigt känns det tyvärr att du är när man läser. Dock är detta baserat på mina erfarenheter. Kan inte du planera en överraskning tills gubben kommer hem?

#37 du gör dig beroende. Och har en skev verklighetsuppfattning. Sök hjälp och lev i frid. Och hoppas att din kille står ut med dig.

37 En bra flickvän blir inte arg och skriker av tramsiga anledningar. Snacka om att bete sig som ett litet barn. En bra pojkvän accepterar inte ett sådant beteende. Din pojkvän borde sätta ned foten. 

Att du sedan ger tips på att ts ska göra sin partner avis vidar på väldigt stor omognad. Du

#38 Jo, en överraskning hade varit roligt men jag vet inte vad i sådana fall.. Antagligen någon tårta eller dylikt, men vet inte vad annars.. :)

#41 bio kanske. Picknick. Vet inte vad han gillar. Bara då han blir paff. Hummm…. kanske en trerätters du gjort. :-)

Jag förstår att en månad utan din pojkvän känns riktigt hemsk. Jag har varit utan min sedan förra tisdagen, och jag saknar ihjäl mig. Men det är bra också, att vara ifrån varandra lite, få lite egentid och sakna varandra. Försök ägna dig åt saker du tycker om att göra, umgås med vänner och familj och ha roligt! Du vet ju att han kommer hem snart igen, eller hur? Tänk alla dom som har sin partner ute i krig till exempel, de vet inte om de någonsin får se honom igen.

För ett och ett halvår sen hade jag en relation med min bästa vän. Vi var allt för varandra, tills han skaffade tjej. De träffades på nätet och hon ville träffas men han tvekade ofta, mest pga rädsla och oro för mig. Varje gång han sa "jag skiter i att träffa henne" så var jag stor nog att säga till honom att han skulle göra det. Jag ville inte att han skulle låta bli för min skull, hon kunde trots allt vara den rätta för honom. Det är det svåraste jag någonsin gjort, men jag lät honom gå. Inte för att jag var tvungen, utan för att det var det enda rätta. Han kom inte tillbaka, han är med henne än och jag hoppas att han är lycklig. För bara då är det värt den smärta jag kände över att förlora honom. MEN jag klarade det, så klart. Som människa kan man klara vad som helst.

Ta inte ifrån honom den här upplevelsen. Vill du verkligen att han ska titta på dig och tänka "om det inte hade varit för henne hade jag varit i USA nu" .. USA är mitt stora drömresmål och om min pojkvän hindrade mig från att åka dit hade jag nog varit bitter över det hela livet. Dags att släppa taget lite och låta honom åka, han kommer ju som sagt hem igen!

TS Tack och fint att du kna se mina inlägg ur det perspektiv de var skrivna- för att vara till hjälp. Jag hoppas innerligt att du inte lyssnar på "feministen" om de härskartekniker som förespråkas.Man vinner inget av vare sig att visa ilska gentemot resan eller att göra sin partner avundsjuk och orolig.

En bra partner skulle iofs inte bli det av att man umgås med sina vänner och hittar på roliga saker utan honom- han har ju fokus på sin resa.

Men att göra det till en maktkamp, är allt utom feminism, eller bra för relationen  :(

Tips på planerad överraskning är ju att utgå från hur du tror att det blir då han återvänder. Han kommer kanske vara jetlagad och vara ganska trött efter en lång resa? Samtidigt kommer han och du att vilja umgås, och krmas och kramas ännu mer tillsammans. Så jag skulle planera (vet inte om ni bor ihop?utgår från det) något mysigt hemmavid så han lätt kan gå och vila/ni kan ligga och mysa när han inte orkar mer.

Planera god mat, kommer han hem morgon eller på kvällen? Planera utifrån det- Brunch, middag. Hyra en bra film båda vill se, kanske- men var förberedd att han kanske somnar? 😎

Kanske planera in något till helgen efte rhan kommit hem, en fest där ni samlar vänner och så och går ut tillsammans? Eller att bara ni gör det.

Men just första dagen, beror ganska mycket på hur hans resa sett ut och när han kommer hem. Kommer han mitt i natten kanske ni kan äta en fin middag hemma, tillsammans när han vaknat osv.

#37 Nej, det är inte heller feminism. Feminism handlar inte om att manipulera andra för att få det man vill. Kanske du skulle sluta använda ordet feminism som slagträ och sätta dig in i vad det verkligen innebär.

Om en del Kvinnor använder ordet feminism och "starka kvinnor" i sammanhang när de bara kort och gott kör över sin pojkvän eller gör en maktkamp om de mest enkla ting så börjar jag plötsligt förstå varför så många är antifeminister. Inte riktigt fattat det, hur folk kan vara emot jämlikhet och jämställdhet. Att kvinnan bestämmer allt är fortfarande inte jämlikt…

Säger som #46 - jag har haft svårt att förstå vissa kan uttala sig så nedsättande och felaktigt om feminism, men det blir plötsligt begripligt om de stött på den sortens "feminist". Att bete sig som ett bortskämt, hänsynslöst barn, skryta med det, skratta över det och sedan kalla det feminism? Då har man ingen aning om vad feminism är.

TS, jag förstår att det är jobbigt att vara utan din pojkvän så länge, men du vinner ingenting på att bestämma dig för att ditt sommarlov är värdelöst bara för att han inte är hemma. Du måste ha ett liv utan honom, annars kan ni aldrig mötas i jämlikhet och respekt. Det är helt rimligt att du blir ledsen för att han är borta och att du kommer att sakna honom, och det tycker jag att han ska få veta. Det är en helt annan sak än att du vill hindra honom från att göra det.

Så ljug inte och bortförklara inte, utan säg i stället "Ja visst blir jag ledsen och visst önskar jag att du hade varit här med mig hela sommarlovet, men nu är det som det är och vi får göra det bästa av det!" Gör upp hur ni ska ha kontakt innan han reser.

Och prata om er oro. Han kanske också har tankar om hur det kommer att vara att vara isär. Känner han oro för om du kommer att hitta någon annan, eller råka ur för något, eller hitta en livsväg som inte har plats för honom. Det är helt normalt att tänka så, så prata om det med varandra!

#22 förstår inte vad feminism har med saken att göra. Feminism handlar vad jag vet om jämnstålldhet mellan könen. Jag kan tala om att jag träffade min allra första pojkvän når jag var 19. Han bodde i Nederländerna ich jag i Sverige. Vi möttes via ett internetspel och majoriteten av vårat förhållande har varit virtuellt. Varje år så brukade vi ses runt 1-2 gånger under varierande tid, från 1vecka till 1månad. Så majoriten av förhållandet var över internet. Det var svårt och speciellt svårt var det få vi inte hade möjlighet att ses på riktigt under ett helt år. Det sög verkligen. Men vi älskar vqrandranoch litar på varandra så vi tog oss ignom det och nu är jag 27 år snart ich jag flyttade ned till honom oktober 2013. Att ha ett förhållande på distans ÄR svårt men finns kärlek ich tillit så gör det, och vi lever ju i en era där man kan kommunicera på många sätt…. Båda partners ska se till sp att deras andra hälft är lycklig. Älskar en partner en så kommer han/hon att uppskatta det man gör eller gjort.

Blir aningen skrämd när jag läser alla dessa inlägg osv :/ Vet egentlien inte vad man ska säga. Utan man blir bara så häpen av hur vissa människor verkar resonera kring saker. 

Exempel vis #30 "Man ska vara självständig, men ändå umgås regelbundet, annars är det ingen riktig relation." Förstår tyvärr inte? Och allt detta med feminism….vet folk inte idag vad feminism är?

Min kille och jag har idag ett långdistans förhållande, vi träffas inte regelbundet, betyder det då att vi inte ha en riktig relation? Är vår relation på låtsas då? 

Plötsligt en dag i Januari sa han till mig att han dagen därpå var tvungen att flytta 120 mil ifrån mig, vi bor nu på var sin sida av Sverige och kan inte träffas mer än på lov. Han flyttade pga en utbildning jag visste att han helhjärtat vill gå och behövde för att få det jobb han drömde om. Skulle jag ställa ner foten och säga "Utbildningen eller mig!" Och kräva att han stannade vid min sida? Skulle jag vara så egoistisk av en människa och inte se min partners egna behov och vilja? 

Varje lov han kommer hem är det inte heller en självklarhet att vi kommer kunna ses. Som nu till sommaren. Vi har båda sommarjobb till 100 % och kommer verkligen få kämpa för att ses. Sedan har han familj och vänner han heller inte fått träffa pga utbildningen. Och jag tänker inte ställa ner foten och säga "Dem eller mig!". Det handlar inte om det. Jag kan inte vara självisk och bara se vad jag vill. Utan också vad han vill för att han ska må bra. Visst saknar jag honom av hela mitt hjärta, men att han vill se sina vänner (som han inte träffat sedan han flyttade, samma som med mig) är fullt förståeligt. Precis som jag förstår att din kille skulle vilja åka på denna resan. Detta är kanske en rea som han önskat sig länge och som kanske bara händer en gång. Varför ska du inte kunna stötta honom i hans val och vara glad för hans skull?

Sen saknar man alltid sina närmsta när dem inte är här. Min pappa är militär och var borta ofta under min uppväxt men man finner sätt att ha kontakt med varandra. Det var ju inte direkt så att min pappa jobbade borta för att han älskade mig mindre, utan det var hans jobb. Han var tvungen för att tjäna pengar. Som har blivit sagt innan; Be han skicka vykort och berätta om sin tid, brev (antar att skype, FB, sms, telefonsamtal kan vara lite svårare). Men man finner alltid sätt att visa varandra att man bryr sig om varandra. 

1 månad är ingenting. Kan ses som en lång period. Men det kommer gå fort. Sluta fokusera på längtan och räkna inte ner. Utan gör något som du tycker är roligt. Slappna av och njut av DIN sommar. Innan du vet ordet av det så kommer han vara hemma igen. Och han kommer ha massor att berätta och dela med sig av till dig

En månad går snabbt. Det gäller bara att se till att ni ändå kan hålla kontakten på ett eller annat sätt. Idag är det ju lätt att hålla kontakten med tanke på skype och i-net, samt alla dessa appar på ens telefoner (t.ex. whatsapp)

Det fixar sig men snälla förstör inte för honom genom att hela tiden prata om hur dåligt du mår. I ett förhållande borde man stötta varandras drömmar och inte kväva dem. Om man bortser från att ens partner har drömmar och vill att han/hon ska välja bort dem bara för att man själv är osäker - så kan det lätt hända att förhållandet går i bitar så småningom. 

Försök hitta på lösningar istället så blir det bättre. :)

OK OK OK! Jag har skrivit på ett barnsligt ogenomtänkt sätt. JAgvar aningens uppjagad när jag skrev. MEN jag tycker ni verkar se det som att hon måste skärpa sig och inte får känna de känslor hon har. Jag menar om hon berättar hur hon känner, då kan de prat aom det och hon får höra hans tankar och de kan komma överens om hur ofta han ska höra av sig, så hon slipper vara orolig /känna sig ensam när han är borta. 

Vad säger din pojkvän själv? tänker han höra av sig under resan? skriva, smsa , eposta , ringa? Det gör ju saken mkt lättare! 

Sen så får du som de andra skriver chansen att utveckla dig själv! börja träna nån rolig sommarsport eller lag mat /baka. Själv har jag börjat med rawfood och det är så roligt, gott och man mår bra av det. Hoppas även det kan hjälpa mot mitt dåliga humör/PMS hehe.  

JAG ÄR FEMINIST; men här har jag nog använt uttrycket otydligt och felaktigt ibland. FÖRLÅT!! 

Sen vill jag säga: att vara i sina känslor och lite barnslig är en mänskligt behov som vi inte ska undertrycka. Dock inte heller överdriva. Jag ska försöka att inte bli ett "troll" eller "trålare" för såna vekar inte uppskattas här. ;) 

kraaaaaamix

1 månad är ingenting, inte för mig iallafall. Det går fort och han kommer ju hem igen. Min pojkvän (eller ja vi är numera inte tillsammans längre) kommer åka bort för all framtid. Han kommer aldrig komma hem igen, han kommer åka ner till ett annat land och stanna där och jag kommer bli kvar här utan honom, vi kommer liksom aldrig träffas igen. Det är något svårare att ta in..

#51 inget av det du skrivit har ens hintat  det du skrev nu- men jag är iallafall glad av ditt inlägg. Nej, troll uppskattas inte  ;) For good reasons. Jag har en väldigt barnslig sida, det är något positivt. Men man får kanske tänka på när den ska släppas fram. är folk ber om råd eller vill prata ut vet jag inte om man kan "go all 7-år" på någon 🤪😉

#41 en kompis till mig var ensam en månad när hennes karl gjorde sin drömresa genom usa. När han var på väg hem bokade hon en resa till danmark där han skulle byta flyg för att möta upp honom. De åkte sen samma flygplan tillsammans hem. Om jag minns rätt fick de t.o.m sitta bredvid varandra. Han blev chockad och överlycklig över hennes överraskning.

#54 oj romantiskt, MEN väldigt dyr överraskning. Bar åka flyg fram och tillbaka… känns ju inte så värt. Men om hon hann vara i danmark så var ju säkert värt det.

#55 ursäkta, men varför så negativ? Är du ts? Är det dina pengar som ska gå på en eventuell överraskning? Om inte så behöver du väl inte oroa dig för sådana saker? Till ts: fundera på hur du ska underhålla dig medan killem din är och reser? :)

#55 en tur o retur resa behöver inte kosta mer än någon hundralapp. Min kompis åkte från Helsingfors - Köpenhamn och tillbaka för under 50 euro. Inte direkt dyrt enligt mig.

#57 Och jag åkte ToR till Dublin för 400 kr för några år sedan. Hade visserligen lite tur med biljetten då men visst kan man resa extremt billigt!

55 Inte så värt?

För mig är kärleken värt allt.

#49 Du var schysst som inte blev upprörd att han skulle flytta dagen efter….liksom har han inte förvarnat dig?? Inte en hint? Det är ju barnsligt och ganska ego. Han borde väl vetat i tid. Alltså så typiskt killar… men annars du har bra poänger… 

ang resa och möta honom…skulle inte slänga massa pengar på nåt sånt iaf…

#60 Vet inte varför du hoppar på min kille direkt. Du vet ju egentligen inget om varken mig eller honom, eller vår relation för att kunna uttala dig om detta. 

Men om du nu vill veta varför det var så, så visste varken han eller jag. Han hade sökt till skolor (som erbjöd den utbildningen han ville ha) runt om i hela Sverige och det visste vi. Men när tiden för antagning kom visade det sig att han bara låg på reservplats till en skola så långt borta, vilket vi visste. Men han låg på reservplats 20 vilket vi då antog var alldeles för "dåligt" för att han skulle lyckas komma in. Så han släppte det helt och slutade logga in för att se om några hoppade av utbildningen. Så en dag på jobbet ringde dem honom (en fredag) och sa att han blivit antagen pga att många hade just hoppat av. Och det var på måndagen som första föreläsningen började och han behövde innan föreläsningen vara där och skriva på papper att han ville ha platsen osv. Så han skyndade hem från jobbet; började fixa med lägenhet, lån och flyg upp dit. Jag märkte förstås att något var galet då han den dagen ställde in vår trätt efter jobbet. Så när vi träffades på kvällsjobbet igen så berättade han att han behövde åka redan dagen efter för att kunna få lägenheten och hinna ställa in sig på den nya skolan då allt skedde så plötsligt. Så jag/vi hade inte mycket annat val. Finns inte mycket mer han skulle kunna gjort för att förvarna mig då det kom som en chock för oss båda. Och det gör inte honom till en egoistiskt och barnslig kille. Så jag ber dig, Snälla, sluta uttala dig om personer du aldrig träffat eller om situationer du inte har den minsta insikt i. 

Sedan ska du hålla dig borta ifrån att generalisera människor. Bara för att en kille råkar vara egoistisk någon gång i sitt liv betyder inte det att alla killar/män är egoistiska av naturen. Det är som att säga att alla katter hatar hundar (även om det finns bevis på många katter som älskar hundar). Eller att katter hatar vatten (hade en katt som älskade att bada). Eller att alla tjejer/kvinnor sminkar sig. Generalisering är dumt och är något alla borde hålla sig ifrån att göra, slutar bara fel. Tyvärr.

#60 så du menar att jag som gjort liknande som #49 kille har mer rätt att göra så som tjej? Det jan bli på detta viset i alla människors liv. Och är inte typiskt något kön. Tycker du ska lära dig vad flexibel innebär innan du vräker ur dig dina konstiga kommentarer. Kan verkligen inte förstå hur en som är 30+ kan resonera som en som är 14.

Nu har jag inte läst alla inlägg i tråden men känner igen mig i situationen - jag åker bort två månader i sommar och min pojkvän påpekar det allt för ofta och säger att jag lämnar honom här osv. Vilket inte är så kul att höra när det är ett jobb man längtat efter i flera år, eller som i ert fall en resa! :) Jag tror att om det är meningen att man ska vara tillsammans, så kommer det också vara så. Lita på din pojkvän, jag är säker på att det kommer ordna sig ❤️Och håll dig sysselsatt i sommar, gör saker som du verkligen gillar att göra!

Nu reser han i övermorgon! Känns en smula otroligt - han åker såpass snart! Men nu har han varit här sedan i fredags och vi har hittat på massor med roliga saker hemma tillsammans! Kommer sakna honom så mycket, min älskling! Men har sysselsatt mig med massor av saker att göra under tiden hane borta! Jobb, vänner, ska åka till farmor med brorsan och självklart så har jag ju mina kära kaniner att sysselsätta mig med! Kommer sakna honom sjukt mycket men jag tycker att jag bearbetar situationen relativt bra ändå. Bättre än förväntat faktiskt. Hoppas tiden bara flyger förbi! Vi ska ju flytta ihop nästa år och jag kan knappt vänta! Snälla låt tiden flyga förbi! Kommer sakna honom så - men just nu känns det faktiskt som om det finns en regnbåge bakom regnmolnen.

Läst igenom tråden och måste säga väldigt mogen insikt du kommit till! Tänk vad mysigt ändå att längta lite!

Ett tips är att hålla dig sysselsatt med något mål. Det kan vara mål med träning, hoppning med kaninerna (göra det smidigare t.ex.). Sånt kan få tiden att gå :) Tex när du sitter och känner dig ensam så kan du göra något för dig istället.

#64 kul att se att du ändrat dig. :-) Tiden kommer flyga. :-)

#59 hm… man har väl fler kärlekar än sin pojkvän att satsa pengar på! tex sig själv, sin hund, familj och vänner, osv. :)

#59 Nej, inte som kan ersätta den sortens kärlek.