Samma här… jag e 18 nu men en vuxen jag kände var precis som en 14åring när vi kom i bråk. *suck*

Varför tror du/ni att vuxna är annorlunda människor än ni själva?

Jag förstår inte riktigt frågan?

Vissa mognar sent i livet, andra tidigt, somliga inte alls.

#2 Tror inte alls Hera menade att alla vuxna är såna.. :)

Finns ju självklart lika många (eller fler kanske man ska säga.. ;)) omogna ungdomar, men man kan bli väldigt förvånad när man träffar på folk i 40-års åldern som beter sig värre än många högstadieelever.

I alla fall jag tycker ju att man borde mogna lite nån gång, och framförallt kunna diskutera saker på en vettig nivå och förstå andras åsikter lite. Om inte annat acceptera dem, och i alla fall lyssna på vad den andra säger… Har träffat på flera stycken som inte ens klarar av det.

Precis Alex :)

så sant, men så är det väl i livet. jag önskar att jag aldrig hade önskat att jag ville bli vuxen när jag vara barn.

Varför var de ingen som sa att de är hur TRÅKIGT som hellst att vara vuxen??

Jag söker också…

Jasså, vad har det med tråden att göra??

Jag söker också mogna förhållanden

Vem mer har skrivigt att dom gör de?
Klart man gör det men ingen här har pratat om det.
Du får gärna skriva om det vi pratar om!

Vad pratar du om egentligen..?

Min tråd handlar om vuxna som inte beter sig moget.
Tråden handlar inte om att man söker ngt eller förhållanden.

Så jag ber dig helt enkelt att hålla dig till ämnet.

Jag önskar mig

en katt…dom är mognare än de flesta vuxna

Bara lägg ner.

Nu försöker vi hålla det här på en rimlig nivå, inga personangrepp eller påhopp.

#13 Här inne tillåts inga "kontaktannonser" Man respekterar det ämne som diskuteras i tråden vill man framföra något annat så startar man en ny tråd.

Tack SeaHawk

#6 Precis, livet var mycket roligare och enklare när man var liten! Och ju äldre jag blir desto mer besviken blir jag på precis det Hera skriver..

Man trodde vuxna skulle få endel av den livserfarenhet de pratar om men de flesta som går hårdast på det är ofta de som här helt ute och cyklar..

#4  Nej, jag skrev inte heller att ALLA vuxna är så eller att Hera skulle tycka så. Du läste in i mitt inlägg att jag riktade mig specifikt mot Hera. Det gjorde jag inte.

Jag undrar varför flera tror att vuxna är annorlunda än ungdomar?

Alla har olika åsikter och alla har olika livserfarenhet. Flera inlägg här verkar tycka att vuxna ska vara perfekta på nåt sätt?

Det kanske är något som kommer med åldern, att man inser att alla är olika och man får ta det goda med det onda.

#6  Det blir så tråkigt man gör det. :) Jag tycker livet är bra och jag gör saker som ger mig glädje och lycka. Om det är tråkigt så är det enbart mitt eget fel för att jag inte lyssnar på mig själv…

#17  Kom ihåg att det är dina åsikter. Livserfarenhet är något som man just får av det man upplever. Varför  kritisera någon för att inte förstå nåt som dom aldrig upplevt? :)

En sak som jag lärt mig under årens lopp är att man ALDRIG kan veta hur någon annan tänker. Den enda person du kan förändra och riktigt känna är DU SJÄLV. Den viktigaste relation du har är med DIG SJÄLV.

Jag tycker jag är ganska mogen och ansvarsfull…. Köpte mitt eget hus, fostrat barn på egen hand och är alltid den som fixar och ordnar allt….. Däremot så kan man i vissa situationer vara som en tonåring…när det tex är vattenkrig eller nåt så är man aldrig sen att hänga på… bus och hyss kan vara lika kul även fast man är vuxen. Skillnaden är att man vet vart gränserna går och hinner "stanna" innan..:)

Jag menar bara att det är synd att det inte är som man trodde då man var liten :)

Och visst kan de vara kul att leka som när man var liten igen :)

Var idag på min gammla högstadieskola. Man kände sig så liten igen :) Nostalgi!!!

#18 Ja, givetvis, vems åsikt skulle det annars vara? Och jag förstår inte riktigt vad du menar med din fråga? Jag menade som så att de vuxna jag träffat som pratat så vitt och brett om sin livserfarenhet är också de som tyckt att det är kvinnans fel att hon blir slagen, att man får slå barn om de inte lyssnar, att de alltid har rätt oavsett vad osv osv.. ja, du fattar.

Tycker sällan vettiga vuxna pratar speciellt mycket om sin livserfarenhet. Givetvis är erfarenhet en positiv sak, men jag förknippar (pratat om) livserfarenhet med att personen ifråga berättigar dessa åsikter på basen av den..

#19 Det är inte att vara omogen, det är livsglädje

#21  Det är hemskt att du har mött såna vuxna. Vad jag menade med att påpeka är att det är din upplevelse, inte att ALL vuxna är såna.

Jag hoppas att du kan träffa vuxna som har samma eller liknande åsikter som du har, så du kan få en annan syn på saken också. :)

#18 ja så är det väll alltid, även när man var barn. Men kan ändå inte påstå att vuxenlivet var så bra som man trodde. Man såg ju bara att föräldrarna hade pengar och kunde köpa de dom ville och göra de dom ville. Men de man inte fattade var att de var så mkt pengar som gick åt räkningar och massa annat tråkig :(

#22 Nej, såklart inte, de flesta vuxna är vettiga ;) Det är bara de som pratar så mycket om sin livserfarenhet som inte varit så vettiga i huvudet. Så såna vill jag gärna träffa, de som pratar om sin livserfarenhet OCH är vettiga.

#23 Ja, när man var liten blev man glad när man fick post. Nu är det bara räkningar :(

Jag tycker att vuxna är bra konstiga. I alla fall dem flesta.

Det är som om dem inte alls förstår sig på oss, som om dem glömt hur det är att vara barn…

#25 Sen förstår man som barn inte alltid heller att vuxna har rätt. Det känns som om de inte vet ngt om barn, men många gånger är det just precis vad dom gör :)

Tyvärr finns de som du säger även dom som verkligen har glömt. Tråkigt. Jag ska aldrig glömma!

#25 Det är kanske för ATT vi vet hur det var att vara tonåring som vi vuxna är jobbiga.Med jobbiga menar jag överbeskyddande och försöker sätta gränser och regler..Idag är det dessutom mycket svårare att vara tonåring än för 30 år sedan..Så va glad om du har en förälder som bryr sig…

Alla verkar så nostalgiska

Undrar vad ni hade för underbar barndom

Jag vet att det inte är tillåtet med kontaktannons..

Alla åldrar har sina för och nackdelar. Jag tror inte många i 30-40 års åldern skulle vilja gå tillbaka till tonåren. Vad negativa ni är om livet som vuxen. Det är ju fantastiskt. Man kan helt och hållet bestämma själv vad man vill och möjligheterna är oändliga. Konstigt nog trodde jag inte när jag var liten att alla vuxna var mogna och aldrig bråkade. Det fick man upp ögonen för ganska snabbt.

Ni som är unga och inte har barn. Det är många av oss medelålders med tonåringar som har insett hur bra våra föräldrar igentligen var. Jag har många kompisar som har insett hur jävliga dom kunde vara som tonåringar och nu har bett sina föräldrar om ursäkt. Det är ett gammalt fint engelsk ordspråk som går What goes around comes around.

Eddie

Jag kommer ihåg att jag ville bli vuxen för att bestämmma själv och ha alla möjligheter i livet att göra vad jag ville..

Men nu inser jag att man alltid är begränsad….även som vuxen

#29 Att du fick upp ögonen snabbt var kanske för att du växte upp med vuxna som bråkade.
Jag såg aldrig mina föräldrar bråka, eller kompisarnas föräldrar bråka. Då är det ganska svårt att förstå att det faktiskt förekommer :)

Att vara vuxen är inget jag klagar över. Bara att det är tråkigt att så många vuxna beter sig som de gör.
Tyvärr är det ju så att vissa aldrig mognar, medans andra gör det.

Jag undrar; när är man vuxen? Är det vid en viss ålder, eller när man klättrat X antal pinnar på karriärstegen, eller när man skaffar första egna lägenheten eller första barnet?

Vad är det som förvandlar en ungdom till en vuxen?

För mig är man vuxen vid 20 års åldern.
Änn mer om man har barn.

Över 30 är man definitivt fullvuxen ;)

Jag har en syster som är 7 år äldre än mig. När jag var 13 var hon 20 och vuxen i mina ögon! Hon hade egen lägenhet, pojkvän, flyttat från den lilla byn vi bodde i och hade jobb. Jättevuxet tyckte jag.

Men när jag själv var 20, jisses, jag var alltifrån vuxen, när jag tänker tillbaka. Givetvis tyckte jag att jag var vuxen. Jag är ganska säker på att min omgivning hade andra åsikter. Och när jag dessutom tänker på att min mamma var 21 när hon fick sitt första barn. Oj, vad man får perspektiv på saker o ting då.

Jag tyckte min syster var supervuxen när hon var 27 år, högutbildad och hade allt det som en vuxen "skulle ha".

Nu är jag själv 27, och inte fasen är jag i närheten av den vuxenhet som jag uppfattade min syster på den tiden. Antagligen kommer det vara likadant när jag är 34.

Jag ser inte mig själv som vuxen specifikt. När blev/blir jag det?? Är jag ung eller gammal? Beror på hur jag känner mig. Men jag är alltid jag.

Jag önskar att åldersfixeringen kunde försvinna… Jag försöker själv alltid döma folk efter hur dom är och beter sig istället för utseende, ålder, kön osv. Önskar också att folk såg på mig som jag är, inte hur gammal jag är.

Jag är 18 nu och kommer absolut inte se mig som vuxen när jag är 20! Kan dock inte säga vart gränsen går riktigt… Men sen så är det ju skillnad på att vara vuxen och mogen också. En 15-åring kan vara väldigt mogen, men inte är den vuxen för det. Precis som att en 40-åring, som enligt mig är vuxen, inte behöver vara ett dugg mogen.

Det jag ser som att vara mogen har ingenting med att göra om man "leker" eller inte, som Pomperipossa skriver, vara med på vattenkrig, hitta på bus eller hyss osv. Det ser jag absolut inte som omoget! Varför ska man behöva sluta ha kul bara för att man når en viss ålder?

Nej, omoget för mig är snarare såna som inte försöker förstå andra saker och personer. Att vägra inse att man kan ha fel, att det finns andra saker än det man själv känner till och att folk kan vara annorlunda än man själv… Att förstå vissa saker kan ju vara omöjligt ibland, det är ju självklart. Men att man i alla fall kan acceptera det.

Men mogen är väl inget absolut begrepp?

Man kanske är väldigt "mogen", ansvarstagande och professionell inom sitt yrke eller i kontakter med andra människor men är "omogen" i relation till sina föräldrar tex.

De flesta skulle nog betrakta mig som "mogen" - barn, utbildning, eget företag, hus etc etc men jag har också svaga punkter där jag är känslig för kritik och riskerar att uppföra mig "omoget".

Dessutom finns det perioder när man känner sig som en supermänniska som klarar allt medan man ibland kan känna att livet är tyngre än vanligt (jag pratar inte om depression) och även små motgångar lockar fram ens sämsta sidor. Då är risken att andra ser en som "omogen".

#33 " För mig är man vuxen vid 20 års åldern. Änn mer om man har barn. Över 30 är man definitivt fullvuxen ;)"

För mig är man vuxen när man beter sig som en vuxen, det har nödvändigtvis inget med ålder att göra. Det finns massor av 30-åringar som inte kan klassas som vuxna ens med mkt god vilja.

#35, vi har det lite så på jobbet.
vi är fyra st som jobbar natten.
jag 21, en som är 31, en som är 41 och en som är 50.
så det skiljer tio år mellan oss alla, men det är inget som märks ! vi skrattar och bråkar och skojjar och skriker, precis som vilket kompisgäng som helst, trots att det skiljer massa år mellan oss alla, finns inga åldrar, där är det personer.
och det är skönt ! :)

däremot har jag alltid tyckt att vuxenvärlden har verkat så tråkig. vilket jag fått bevisat för mig att den inte är.
vi hade företagsfest för ett tag sen, och det var precis som att vara 17 igen ! ALLA betedde sig så, vilket kan ses som ganska löjligt, men jag tyckte det var skönt, att man inte måste vara så himla präktig bara för att man är vuxen.

Hehe, nu vill jag fråga: är man vuxen om man gillar att leka? T.ex. rollspel?

MIna föräldrar påstår att det inte är vuxet att gilla Fantasy och Science Fiction. Men det får jag leva med.

#40 Äh, det handlar inte om att vara vuxen eller ej.. det handlar om att vara tråkig eller ej

#41  Jaaa, mycket kan man säga om mig men inte tråkig tror jag.