det låter som om dom gör det för att du ska höra det, men dom vågar inte säga det till dig. vad är det dom säger ?
jag har en jobbarkompis som är väldigt konflikträdd, hon mumlar när man gått därifrån, men ändå så pass högt att man hör det, och skulle man vända sig och fråga vad hon sa, så skulle hon svara "nähä, jag sa inget!"

oftast är väl detdär mumlandet bakom ryggen nått bra försök till att såra personen man mumlar om….
men jag vet inte varför dom gör det…

Ett sådant beteende skulle göra mig jättearg! Jag skulle direkt säga åt personen i fråga att, "kan du inte stå för vad du säger inför mitt ansikte så föreslår jag att du väljer att vara tyst istället". Detta skulle jag säga vänligt men bestämt och jag tror att personen i fråga absolut inte väntar sig detta, utan kanske därefter inte vågar göra om det.

Konfrontera personerna och fråga vad de vill. Jag tycker också att det är väldigt otrevligt och har jobbat på en arbetsplats där sådant förekom hela tiden. Väldigt jobbigt!

Ja usch vad otrevligt och OMOGET för den delen.

När man var liten trodde man att alla vuxna var mogna och att dom aldrig mobbade eller bråkade. Tänk så fel man hade :/

Antingen får du ta tag i personerna och prata om det, eller helt enkelt skita i det och ta det som positivt att dom är så intresserade av dig att dom behöver prata om dig ;)

Att konfrontera mummel-människor kan vara ganska kul!

De blir så ryyyyyysligt generade…

Det är väl inte konstigt att våra barn inte lär sig bättre beteenden mot varandra när de växer upp med vuxna förebilder som mummel-människor! Håller med tidigare talare - konfrontera!

Tack för era svar. Jag tycker själv att det är väldigt lågt av dom. Plus att flera är äldre arbetskamrater till mig. Och dom tycker man ska veta hut. Om jag hör detta något mera så ska jag säga "att jag hör vad ni säger". Jag har en otrolig hörsel.

Bra, det är precis vad du ska göra tycker jag!

Absolut, det är en jättebra idé. Det blir roligt att höra deras svar!

Jag har ingen erfarenhet av mummlande men däremot nåt som var minst lika otrevligt. Jag jobbade en sommar som lokalvårdare på ett stort företag där det jobbade två andra loklavårdare också. Det var två Kvinnor med rötter i Finland för 20 år sedan. Dom pratade svenska flytande men så fort jag kom i närheten så slog dom över till finska. Jag kände mig mobbad och orkade till slut inte vara kvar. Jag ångrar nu långt efteråt att jag inte rev i åt dom och frågade vad det var som var fel med mig.

Jag har upplevt det, och dem tok nonchalerade jag. Det visade sig ändå att jag gick segrande från jobbet, som var som hemvårdare. Så länge jag vet att det jag gör är bra, så rycker jag på axlarna åt dem. Senare respekterade de mig, men det var lite sent :-). Hade vänner där och dem tydde jag mig till. Fick sedan även en vän i chefen, vilket säkert sög en del.

Tror att det viktigaste är att inte ta åt sig och ta illa upp. För då når de målet att sabotera.

Sedan måste jag säga en sak som Mia Törnblom sa: Är du säker på att de ägnar tid åt att prata om dig? Det är en vettig fråga. För mummel betyder inte alltid skitsnack. Det kan vara om vad som helst eller till och med berömmande.

Så upp med huvudet, svara på det hela eller nonchalera. Vad de än gör så ska du inte må dåligt av det. För då förlorar du. /Vanessa

Jag jobbade som timvikarie en sommar på långvård utan utbildning..Det blev alltid knäpptyst när jag klev in i rökrummet .Fick sen höra en av sjukvårdsbiträdena stå å spy galla till föreståndarn då hon tyckte jag inte skulle få jobba där utan utbildning..Men föreståndarinnan försvarade mig för hon tyckte jag gjorde ett bra jobb.Dessa personer kommer nu in och skryter för sina vänninor i min butik att vi minsann varit arbetskamrater…jo jo..falska som….Tycker det är underligt att vuxna människor kan ägna sig åt mobbing då man inte vill att barnen ska bli mobbade..Själv var jag mobbad under hela högstadiet…Ibland undrar man va det är för fel på en som gör att man hela tiden drabbas av dessa mobbare..

Jag tror att det är vanligt på arbetsplatser att det blir spänningar pga att "fel" person fick jobbet, blev befodrad m.m. Lösningen på problemet är som alltid en tydligare ledning/chef som talar om att han/hon bestämmer i vissa frågor. Det är ju därför dom är chefer. Otydliga chefer ger ofta uttryck för att de är fjäskmottagliga vilket leder till missförstånd tex vid anställning osv.

På mitt jobb (är tjänstledig nu, för att jag pluggar) så har tjafset blossat upp igen. En tjej som är jätteduktig och går in för sitt arbete till 100% blir smädad och hånad av en äldre kollega. Hon talar illa om henne inför sjuksköterskor m.fl.. Sedan jag slutade har denna kollega som hånar tjejen, ingen att dra med sig och kunna bestämma med längre och tjejen som hon hånar säger ifrån. Detta gillar hon inte och hon gör allt för att få alla att frysa ut henne. Jag valde att plugga för att jag inte mådde bra där och för att jag märkte vad hon höll på med och jag ville inte vara en del i hennes mobbning och felsökande av andra. När allt kommer omkring är hon inte heller felfri som hon försöker att påstå och ge sken av.

Så varje gång jag pratar med mina andra kollegor, berättar de vad de upplever och jag uppmuntrar dem att säga ifrån och visa denna kollega att det inte är ett acceptabelt sätt att agera på. Samtidigt är jag själv så lättad att jag kom därifrån i tid

#13  Typiskt tecken på dålig självkänsla - att man måste trycka ner nån annan för att känna sig stark själv. Jag tycker synd om alla inblandade, en chef borde ta itu med det eftersom det påverkar hela arbetsplatsen.

Javisst, är det ett tecken på dålig självkänsla.