Var i ungefär samma sits, slutade med att jag  förlorade mina vänner helt. Jag skulle iaf försöka att prata med de :)

#1 vad hände? Under hur lång tid pågick det?

Jag kände mig allt mer utanför och utskrattad. Till slut slutade jag att ha riktigt roligt med de och det märkte de så då ville de väl inte vara med mig. Jag ville aldrig själv säga upp vänskapen. Det rörde sig väl om runt 1 års tid innan jag insåg att de inte ville ha med mig att göra längre från att jag började känna känslan av utanförskap ^^

#3 så har jag dock aldrig känt, vi gör alltid saker tillsammans!

Jag och min allra bästa vän från när jag var barn växte ifrån varandra i vuxen ålder. Vi började bara umgås mer och mer sällan. Nu håller vi kontakten och ses ibland men det är väldigt sällan. Det blir så ibland. Men är olika, lever olika liv och får nya vänner. Man kan ha flera vänner på olika sätt, så kanske ska du hitta någon du kan dela allt det där med, det du inte kan dela med dom? Det ena utesluter inte det andra och man kan ha olika relationer med olika människor. :)

Tog faktiskt upp det igår men dem och de menade inte att jag skulle känna så och sa att de faktiskt inte ogillade min musik och sånt. Ena sa till och med att den är rätt bra Har ju min partner att prata med om sånt här, men han har hört alla låtar sen 5 år tillbaka typ

#0

Det är rätt vanligt att vänner växer ifrån varandra.  Jag håller inte kontakt med någon av mina barndomsvänner. Jag hade en vän som var min bästis från tidig ålder (mina tidigaste minnen från vår vänskap är när jag var runt tre år gammal) och ändå tills jag var ungefär tjugo år och flyttade. Då tappade vi lite kontakt och kunde inte träffas på några år p.g.a. att det hände många saker både i hennes och mitt liv. När vi till slut återupptog kontakten och träffades (bor 30 mil från varandra nu) så fattades något. Vi hade utvecklats båda två men på var sitt håll och åt olika håll. Och det är oftast det som händer. 

Med de andra blev det så att vi träffades allt mera sällan och de gånger när vi träffades upptäckte vi att vi hade allt mindre gemensamt. det är kanske det som händer dig nu? Det är alltid lite jobbigt i början när man glider ifrån varandra men med tiden inser man att vänner kan man få genom hela livet och ibland måste man våga släppa taget för att själv kunna gå vidare och utvecklas.

Vi träffas inte mer sällan, vi träffas faktiskt oftare nu än vad vi brukade och har jätte roligt ihop när vi träffas, så jag tror inte det kommer hända att vi slutar träffas än på ett tag. De flesta beskriver ju hur de träffades mer och mer sällan vilket inte är ett problem här och vi har aldrig på något sätt tråkigt när vi umgås heller