Det dina föräldrar gör är regelrätt barnmisshandel. Jag förstår att det är svårt för dig att prata om det och att du inte vill ange dina föräldrar på något sätt.

Du och dina syskon kan inte ha det så här, du måste kontakta en vuxen. Din lärare kan du mycket väl vända dig till, alternativt skolsköterska/skolkurator på din skola.

Det är alla vuxnas skyldighet att reagera på det här!
Ingen människa förtjänar stryk och svältmetoder. Du ska ha näringsrik mat, kärlek, vård, omtanke och många, många kramar.

Lova mig att du söker hjälp hos någon vuxen på din skola.

*kramar om*

Men jag vågar ju inte.. Tänk om mamma och pappa får veta? Då kommer jag bara få ännu mera stryk.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.. Om någon får reda på allt, vad händer då? Kommer vi bort från mamma och pappa då? Och om vi gör det, måste vi systar skiljas åt på något sätt? För det vill jag inte!

Tycker du ska ringa till BRIS och berätta om detta. För som #1 säger är det barnmisshandel och ett MYCKET allvarligt brott.

När det gäller fosterhem så tror jag ni systrar kan kräva att komma till samma hem.
Om jag inte har fel så har man om man är över 10år rätt att själv bestämma hur ni vill ha det. Så de kan inte flytta er till olika hem på olika platser i Sverige.
Skulle de försöka så ska ni vägra tills ni får vara tillsammans.

Ringer du till BRIS så har de tystnadsplikt och får inte tala om detta för någon.

Du har vågat ta steget att berätta här. Det visar på att du är en stark person.

Gå in på http://www.bris.se/ eller ring dem på 0200-230 230

/Elisa

Kan dem spåra numret då?..

Jag tror INTE att Bris spårar några nummer. Allt utgår ifrån barnet som kontaktar dem, ingen därifrån gör något övertramp på din vilja.

Vad gäller fosterhem är jag osäker på om ni kommer till samma plats, jag hoppas att det är så. Det kan de kanske svara på när du pratar med någon på Bris.

Åh, gumman. Inte ska du ha det så här. Och från den dagen du kontaktar en vuxen och berättar, så behöver du inte återvända hem för att få mer stryk, du får en tillfällig placering direkt. Men jag håller med kalindas här ovan, det bästa är att börja med att kontakta Bris så vet de hur du ska gå vidare, de är experter på det här.

*många varma kramar till dig*

Är ni säkra på att jag slipper gå hem efter att jag berättat det här till nån? För jag vill inte gå hem och få mera stryk!

Och om jag inte kommer till samma hem som mina systrar då? Jag vill i alla fall ha min lillasyster kvar, ju!

Hej!
Är du rädd för att bli spårad så kan du ju om du har
pengar så köpa ett telefonkort till en automat på stan.

Efter kontorstid dvs 8-17 eller så så kan man ringa 112 och begära socialjouren. Du kan tipsa dom anonymt om vanvården av er!

Hoppas det löser sig för dig och dina syskon.

prata med din lärare, hon är vuxen, hon kan hjälpa, plus att hon bryr sig om dig. det är viktigt att du kommer till ett annat hem, snarast. annars kan du ju prova att gå till soc, eller tillochmed till polisen, då kan ni nog få chansen att bli satta i ett akut fosterhem, och på så sätt slippa komma hem….
lycka till. *krama om*

Men jag tänker inte säga något om jag inte får komma till samma hem som mina systrar.

Och om jag berättar det här, och vi kommer bort från mamma och pappa, vad händer med dem då? Bor mamma och pappa kvar då?

Dom kommer förmodligen möta ett åtal från polis om barnmishandel och vanvård, varpå dom får böta, med pängar som ersätning till er kanske, och även fängelse om dom varit riktig elaka.

Hur det fungerar med fosterhem är jag inte så säker på, är inte så insatta, men vad jag TROR jag hört nåt om är att dom i det längsta forsöker få syskon inn i samma hem så långt det går. Dock är jag inte 100% säker på detta.. BRIS borde kunde berätta mer för dig. Vad jag vet spårar dom inget nummer, om du ringer från en automat på stan kan dom heller inte hitta dig, och dom är bundna av tystnadsplikt om du begjär att dom inget skall säga änn

men jag tycker, detta borde du inte få stå ut med, varken du eller dina syskon, ni är värda kärlek och gott liv alla, varför din mamma och pappa beter sig så mot er vet jag inte, jag kan inte förstå det… men du borde inte leva så!

Ja, jag vet att det inte ska behöva vara såhär. Men saken är den att jag helt enkelt inte vågar säga nånting till någon. ''/

# 11 Du och din äldre syster kan väl gå ut på stan och ta en fika eller någonting och prata ihop er om hur ni två ska göra.
OM inte du vågar så kan ske NI vågar tillsammans.

Någon måste ju hjälpa er och din fröken verkar ju uppriktigt intresserad av att hjälpa er.
Förmodligen så misstänker hon någonting!
Grip efter halmståret och gör någonting tillsamman du och din syster.
Detta är jobbigt men om inte annat tänk på eran mindre syster.

Lycka Till..

Ja, det är just det som är det jobbiga. Jag blir skuldmedveten när jag tänker lill syrran.

Men ja, jag ska prata med min stora syster.

Håller en tumme och tänker på er.

Lycka Till..

BRIS spårar inga nr, det går inte att kolla att numret ringts från er hemtelefon via teleräkningen heller (däremot har de flesta telefoner idag senaste uppringda nr, kan vara upp till 10 nr lagrade i telefonen)

TA SNARAST KONTAKT med ngn vuxen som du har förtroende för i din omgivning som kan hjälpa er systrar vidare i er kontakt med de sociala myndigheterna. Barnmisshandel är ett lagbrott i de fall de uppmärksammas (om inte anmälan läggs ner ) o leder till ett åtal i tingsrätten.

Jag ska. Tack.

#16
Hur går det?

Rent spontant känner jag - Jag hämtar ER nu!!! Om din lärare gett dig sin email beror det på att hon VILL att du ska kontakta henne! GÖR DET NU! NI ÄR VÄRDA BÄTTRE!!!

Ni kanske inte förstår, men det är faktiskt inte så lätt. Att bryta upp..

klart det inte är lätt, men du får nog välja, att få det bättre, eller stanna kvar…

Ja, men har man inget stöd så är det lite svårare.

Du har oss =)

Snällt sagt, men jag tror faktiskt ingen gillar mig, helt ärligt.

Lilla du ( ska jag säga som är mindre ;) men Du har oss inne på kanin, och vi tycker om dig. :) *kramar*

#23 Alla har någon som gillar dem, så är det bara. Du och dina syskon gillar säkert varandra, det verkar så i alla fall.

Jag vet tyvärr inte heller hur det fungerar med fosterhemsplaceringar, men jag är helt säker på att du i alla fall får träffa dina syskon även om ni kanske inte hamnar i samma familj. Men som sagt, ring BRIS - de kan det där betydligt bättre.

Du kan även ringa socialtjänsten som någon sade, de vet också hur de skall hantera de här bitarna. Dock är jag själv lite restriktiv till socialen, tycker att de har en förmåga att agera långsamt.

Om du ringer polisen och berättar, så kommer de inte att låta dina föräldrar få veta. Möjligen hämtas du och dina systrar till förhör, och då är folk från skolan samt någon jurist som blir tillfällig förmyndare för er (istället för era föräldrar) med. Den erfarenhet jag har är att den här typen av ärenden hanteras mycket bra från polisens sida. Har du blåmärken osv är det helt uppenbart att du (och dina syskon) misshandlas - och som sagt - ingen skall behöva ha det så.

Men - det jag tycker du skall göra så fort du får en chans - det är att ta kontakt med hon på din skola som misstänker något. Hon frågar dig för att hon vill hjälpa dig - men om du inte berättar kan hon inte. Hon verkar bry sig, och jag är helt säker på att om du börjar att berätta för henne, så hjälper hon dig (er) vidare med hur ni skall gå tillväga därefter.

''Möjligen hämtas du och dina systrar till förhör, och då är folk från skolan samt någon jurist som blir tillfällig förmyndare för er (istället för era föräldrar) med.''

Folk från skolan? O_o Och jurist? En advokat, eller?

Folk från skolan, oftast kuratorn men kan lika gärna vara lärare - någon ni känner förtroende för brukar man försöka välja.

Juristen är oftast advokat… vet faktiskt inte om det är så att de måste vara det. Dock skall man skilja på advokat och det han/hon gör i det här fallet, för här är han/hon "god man" och fungerar som er målsman (då era riktiga föräldrar av förklarliga skäl inte kan närvara).

Oh, vad tur. Jag gillar inte kuratorn direkt. :)

Men sen då, när man fått ett fosterhem. Måste man ju flytta också, från Stockholm..

Vet att det ej är lätt!! Men berätta för någon vuxen så att det får ett slut!!! Både för dig och dina systrar!!!!

Jag ska.

Men än har inte skolan börjat.

Vi har haft fosterbarn och enligt min mamma så är socialen skyldig att fråga barn över 12år vad de vill. Ofta har man mer att säga till om då. Så det krav du kan ställa är att du och din lillasyster kommer till samma hem.
Det brukar inte flytta barn till andra städer eller kommuner om inte speciella fall finns. Så ber du att få bo i närheten av Stockholm och gärna vill gå kvar i samma skola så ska de försöka ordna det åt er. Så fungerar det här i Halland vad jag förstått iallafall.
Det blir svårare med din äldre syster, men hon kan ju alltid ha chansen att flytta till ett gymnasium där de har internat.
Ring och prata med Bris innan skolan börjar så har du lite mer information när du väl bestämmer dej hur du ska göra.

Lycka till!

Hallå!

# 23 - Vet hur du känner jag har också varit "där" men av andra anledningar.

# 28 - Det är ju inte säkert att du måste flytta från stockholm. Finns säkert bra fosterhem där också.

# 30 - Vänta inte tills skolan har börjat.
Hade du inte fått en e-post adress till din lärare?
Använd den i dag.

Jag vet att det tär på att behöva anmäla någon, speciellt familjen men NI mår ju inte bra hemma heller.
Se till vad som är bäst för er barn i långa loppet.

*Kramar om och sänder styrka*

#32 Jo, jag har henne email.. Men vågar inte emaila, vill ju inte störa..

#31 Va? Kan inte min stora syster komme med oss då? Varför inte, i så fall?

hwej jag lider verkligen med dig… jag har blivit sexuellt antastad av min fd styvfar… från det jag var 4 år ( så långt tillbaka som jag kan minnas) tills det jag var 13 då han tog min oskuld :(… han misshandlade även min mamma medvetslös flera ggr… när vi barn stod och tittade på. .. han har även vart på min stora syster som anmälde honom och det enda beviset hon hade var ett par byxor som han slitit sönder, med det räckte inte som bevis nog enligt rätten… men som de flesta här säger så är det bra omni går tillsammans till en polis eller någon som har tystnadsplikt…… hoppas det ordnar sig snart… ni kan komma och bo hos mig :)

#33 hon har redan gett dig sin tillåtelse att "störa". Hon kommer inte betrakta det som att du stör henne, hon kommer se det som att du vågar fråga om det hon redan har gett dig erbjudande om. Låt oss säga du har blivit inviterat på bio med en kompis. Du stör honom inte vid att komma med honom. ergo du stör heller inte din lärare som sagt du kan mejla, hon har själv gett dig erbjudandet. Så tycker du skal våga, och inte låta din skräck stå i vägen för dig och din chans att gjöra nåt för dig och dina systrar.

Sänder varma tankar till er. :)

Våga ta skrittet och maila tycker jag, jag tänker på dig och dina systrar varje dag :)

# 33
Hej igen!
Eftersom att hon har gett dig sin epost adress så kommer hon inte tycka att du stör! Hon läser ju när hon själv har tid att läsa och svarar när hon har tid så tänk inte på om du stör eller inte utan få i väg ett mail till henne. Du har tur som har hittat en vuxen som bryr sig.

Jag vet inte hur gamal din äldsta syster är. Men det kan tänka sig att hon får ett eget boende istället. Dvs inget fosterhem utan en egen lägenhet.

Här i stan får man en egen lägenhet vid 17 års åldern tror jag att det är. Där socialen betalar hyra och lite annat för att man ska lära sig att klara sig själv.

Ingen av er kommer i alla fall att bli kvar hos sina föräldrar!
Det är huvudsaken just nu!

*Kramar om och sänder styrka*

Hit kan du ringa och ställa frågor!
http://www.nationellahjalplinjen.se/html/start.asp

Men om jag berättar det här, kommer jag då slippa att se mina föräldrar föröver om jag så önskar?

Det är mycket troligt att du slipper se dina föräldrar på ett långt tag framöver.

Ett långt tag framöver?

det kan ju va du vill träffa dom sen själv kanske? Men jag tror inte nån kan påtvinga dig att träffa dom

# 42
Det troliga är att dina föräldrar kommer att få se en fängelse cell från insidan ett bra tag.

Efter Bobby skandalen är rätts Sverige ganska hårda mot föräldrar som misshandlar sina barn!

Då behöver du inte träffa  om du inte vill. Ingen kommer kunna tvinga dig att träffa dom.

Men som #43 skriver så kanske du vill träffa dom om några år när du har vuxit upp.
För att ställa dom mot väggen om inte annat.

stravaganza, klart att du har stöd !! du har ju oss, du har dina systrar, och du har din lärare. du har det du behöver.

Känns som om ingen gillar mig, utan er då..

klart att det finns folk som gillar dig ! dina syskon ?
har du mejlat din lärare än ?

# 46 Det är lätt att förstå att du känner så just nu.

Tänk efter lite grann ;=) Dina syskon gillar dig ju!
Din lärare gillar dig. Har du mailat ännu?

Visst har du väl några kompisar också.
Många här inne gillar dig ju också!!

Du kommer att möta folk som gillar dig också.
Jag vet för jag HAR varit där du är.

Man får jobba mycket med sig själv för att någonsin våga
släppa in någon igen men det går..även om det känns
hopplöst just nu..

Lycka till med allt

Ska maila, min email krånglar så mycket just nu. **/

Stravaganza, det är starkt av dig att öppna dig och berätta om det här. Jag har själv varit i ungefär samma sits. Var dock bara en av mina föräldrar som slog mig.
Jag tycker att du gör rätt i att maila din lärare. Hoppas det ordnar sig för dig, ingen förtjänar att stå ut med sådant.

Hur har det gått? :):)

Det undrar jag också!
Hur gick det???

Ursh vilken hemsk historia!Stravaganza, hoppas verklgien det löst sig för dig. Tyvärr är det så många ggr i livet att man måste ta beslut som bara gynnar sig själv (och dina systrar), och då kommer det otrevliga i att du måste ange dina föräldrar. Skitjobbigt, jag förstår det verkligen.

Ett tips jag skulle vilja ge är att du samlar bevis, till den dagen du verklgien vågar berätta för någon annan (polis/skolan/din lärare osv). Ta foton på era blåmärken, skriv dagbok på vad de gjort och hur du/ni mår… Spara skaer som kan vara av betydelse…

Jag hoppas verklgien att du är stark nog att ta dig därifrån. jag lovar att du i framtiden kommer vara stolt över ditt beslut, om du lyckas berätta för tex din lärare. Tyckte läraren var en utmärkt vuxen att börja med…

Lycka lycka lycka till!

Jag har mailat henne, men inte berättat allt.

bra ! då är du ändå ett steg påväg, även om du inte berättade allt. nu kan det ju bara leda till att ni kanske får upp en diskussion om saken, och att du kan berätta mer ?
Jag hoppas allt går bra.

Berätta gärna vad du får för svar och vad som händer. Tycker det var supermodigt av dig att ta första kontakten. Men var inte rädd att berätta sanningen, när hon väl frågar följdfrågor. Släta inte över din situation och försök inte hitta förklaringar på dina föräldrars beteende. Det de gjort är INTE ok, och du och dina systrar måste såklart få hjälp av vuxna männsikor om ni ska få ett hyggligt liv! Tycker du var superduktig som vågat första steget! Glöm inte måttot: Du är bäst! Lär dig tro på det och inse att du är värd bättre! :) Lycka till!

Jag har pratat med henne ganska mycket nu, och berättat en del. Jag har inte sagt hur elaka dem faktiskt är, men hon förstår nog det. Jag undrar faktiskt hur hon kan förstå mig så lätt som ingen annan någonsin kunnat.

Hur som helst, så undrar jag om mina föräldrar har fått reda på att jag pratat med någon? Dem är nämligen helt ''normala'' nu?

 I den här situationen vet jag knappt vad som göras ska! :O

#57 Menar du att dina föräldrar slutat slå er? Att ni har det bättre nu? Skönt vore det att höra att det är så.

Fortsätt gärna skriv här när du känner att du behöver. Vi är många här inne som bryr oss och som vill veta hur det går för dig.

Bra att du pratat med någon utomstående och att saker blir bättre för dig.

*kram*

#58 Ja, det menar jag. Och det är otroligt skönt att slippa gömma sig numera.

Tack. Jag blir så glad när någon nån gång bryr sig.

skönt att det verkar gå framåt !

Jaa, verkligen! :D

Hej hur mår du? Tänker på dig….Kramar Mirjamh

#61 Åh jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser detta, har varit med om detta + mycket mer under min uppväxt, dessvärre hade jag ingen lärare som "såg" allt, hoppas det löser sig.

Sen om dina föräldrar blivit "normala" så tänker jag på en sak, det kan ju vara nån annan person t ex nån klasskamrat som sett nåtoch pratat med sina föräldrar, och att de sedan har haft mer koll på situationen.

Skänker en varm trygg kram till dig!!!

Hej hur går det för dig…….Tänker på dig