Jag har en bra relation till min syskon. Vi står väl inte varann jättenära men vi pratar regelbundet.

Relativt obefintlig. Vi pratar i telefon kanske 1-2 gånger om året och ses väl ungefär lika ofta. Vi bor 80 mil från varandra, så det går inte att ses spontant över en fika eller något sådant.

Jag har två yngre bröder, 6 år yngre samt 10 år yngre än mig. Vi har superbra relation. Träffas ofta och snackar ofta. Vi står verkligen nära varandra alla tre.

Jag har en storebror och en tvilling syster min syster bor tillsammans med mej och tycker att vi har en bra relation. Min bror har jag inte en särskilt nära relation med men träffas några gr om året hos föräldrarna.

Jag bor i samma hus som min bror, och vi säger nog sammanlagt två ord till varandra i månaden. Vi pratar med andra ord inte. Trots att vi absolut kan äta middag tillsammans med mamma eller pappa och ha en konversation runt bordet pratar vi aldrig direkt till varandra, utan det förs 2 skilda konversationer runt matbordet typ mellan mig och förälder och han och förälder. Vi bråkar inte eller något, vi har bara ingen relation till varandra direkt

Jag har tre halvsyskon, och vi har alltid varit väldigt nära. Jag skulle göra allt för dom och vice versa. Dock ses vi inte så ofta i nuläget, en av mina bröder ser jag i princip bara på högtider eller födelsedagar, men syrran och min andra bror blir det lite oftare. Men jag tycker inte att man måste ses eller prata med varandra ofta för att ha en bra relation, vi har alltid roligt och trivs ihop när vi ses och vi vet ju att dom andra alltid finns där.

Jag har en 5 år äldre bror. Vi ses lite då och då, men tycker inte att jag känner honom så väl och vi hittar inte på saker tillsammans så ofta. Men så är det med mina föräldrar med. Vi har aldrig haft en jättenära relation. Min pojkväns familj är jättetight med varandra. Men nu när han och hans storasyster flyttat hemifrån så ses de väl inte lika ofta så där. Men de hittar verkligen på ALLT tillsammans annars. Reser, går på bio, shoppar, går ut och äter osv osv osv. Jag personligen kan bli lite illa till mods efter ett tag när jag är med deras familj. Inte för att de är hemska eller något. Jag gillar dem jättemycket, men det blir FÖR mycket med hela familjen (de är 4 syskon) och mormor och morfar som oftast är med också. Jag blir liksom psykiskt utmattad efter ett tag. X) Men samtidigt så gillar jag det, för gemenskapen är något jag saknat i min egen familj.

När jag växte upp sa min mamma och pappa alltid "syskonen är det viktigaste du har i livet, tills den dag då du får egna barn. För den dagen kommer dina barn vara viktigare men dina syskon kommer alltid att finnas vid din sida". 

Och trots att jag och mina syskon kan vara riktigt arga på varandra så är vi ändå supertajta. Jag vet att även om mina syskon och jag bråkar så kan vi alltid be varandra om hjälp och stöttning. 

Jag har dock en bror som jag inte har någon kontakt med längre eftersom han vägrar ha kontakt med familjen över huvud taget (detta pga psykoser han har).

Det här med avståns kan vara jobbigt, ett tag hade jag 28 mil till mina syskon. Då tog jag faktiskt ledigt ifrån jobbet ett par dagar varje månad för att kunna åka ner och bara umgås med mina syskon. 
Även idag kan jag göra det, de räcker med att min syster ringer och säger att hon är lite ledsen för att hon har haft en mardröm så släpper jag allt och åker dit om hon vill att jag ska göra det. Även fast det idag är 14 mil dit.

Jag har en fyra år äldre bror som bor med sin familj i Finland. Vi ses högst två gånger per år och ringer varandra då och då. Vi har väl aldrig varit "jättetighta", men han är min bror och är viktig för mig.

Min två halvsyskon har jag träffat en handfull gånger sedan jag var två år gammal. Jag gillar dem inte, vi har inget gemensamt förutom pappa som inte längre lever och min halvsyster har jag fått ta ut ett besöksförbud på samt ringa polisen ett par gånger för att hon i en period mer eller mindre förföljde mig. Så jag har inte den bästa kontakten.

Men däremot har jag en kusin som är en som en bror, vi är uppväxta ihop mer eller mindre då vi har bott grannar större delen av barndomen. Och så har jag en bästa kompis som är som en syster.

Jag har en väldigt bra relation till mina syskon. Ibland har vi haft långa perioder då vi knappt pratar alls eftersom vi bott i olika länder eller så, men när vi väl träffas har vi jättekul. Vet också att jag alltid kan ringa dem om jag behöver hjälp eller bara vill prata av mig lite.

Jag har aldrig haft någon vidare relation till någon i min familj, varken mina föräldrar eller mina två syskon. Jag har en bättre relation till min lillebror i jämförelse med min storasyster, som jag har obefintlig kontakt med. Det har alltid varit så här och jag har inget intresse av att ändra på det.

Jag har en bra relation med min lillasyster. Vi pratar ett par gånger i veckan och ses ofta. Oftast ses vi hela familjen, vi har en nära relation med våra föräldrar gör saker tillsammans allihopa. Men jag och syrran gör också saker ihop bara vi två som alla andra vänner, går på fester tillsammans eller äter middag. I mina föräldrars hus så kommer och går vi som vi vill, vilket gör att vi åker förbi och bara soffhänger ihop ganska ofta. På helgen brukar det vara gemensam frukost och ett par gånger i månaden har vi "pizzafredag" hela familjen. Vi pratar om allt i familjen och har en person problem så kopplas hela familjen in för att hjälpa till eller bara stötta. Ibland bråkar och tjafsar vi såklart också. Jag älskar att ha det på detta sätt. :)

Har en bror. Fiskar ibland annars ses vi bara vid familjesammankomster.

Jag har en två år äldre bror och han är en av mina viktigaste relationerna i mitt liv. Vi kan prata om allt med varandra och gör ofta saker ihop. Har daglig kontakt på något vis om det så bara är att skicka en rolig bild till varandra. Vi har många saker gemensamt som nog är en stor del till att vi är så tajta. Jag skulle göra allt för honom och jag vet att det är vice versa. Jag är så otroligt glad över min storebror och hade inte velat ha det på något annat sätt.

Tycker inte att någon av era syskonrelationer är konstiga. Man väljer inte sin familj och man klickar olika bra med olika människor! :) Jag är 22, och har en bror på 19 och en syster på 16. Vi kommer bra överrens (spenderar vi för mycket tid med varandra blir det lätt tjaffs dock) men vi är syskon - inte vänner. var på festival med min bror i somras och hade svinkul, och min syster och jag har filmkvällar hos mig ibland - men oftast umgås vi bara tillsammans med mamma och/eller pappa.

Har två systrar den ena har jag klippt banden med helt och hållet den andra pratar jag med ibland. Träffas vid större familjehändelser men pratar inte med varandra.

Min syster är 5 år yngre än mig. När vi växte upp var vi ofta osams. Jag tyckte då att vi inte hade något alls gemensamt. Som vuxna har vi funnit varandra som vänner. Det finns ingen annan som delar mina värderingar och tycker så lika som jag när det gäller det mesta!

Min bror är drygt 2 år yngre än jag, och vi har i princip ingen kontakt längre. Jag flyttade 25 mil bort när jag var 19 och han har fullt upp med jobb numera. Men vi kommer bra överens och så. Vi brukar ha roligt när vi väl ses.

Jag kan inte säga att jag har en jättebra relation till mina syskon, men den är inte dålig heller. De är runt 25 år äldre än mig så vi växte inte upp tillsammans så jag antar att det är därför vi inte står varandra så nära.  Träffas inte så ofta. Nån gång per år, runt jul och vid nån födelsedag eller så. Men tycker om dem gör jag ju :)

Jag har en bror och han betyder jättemycket för mig.

 Han är 13 år äldre och vi har tillbringat semestrar och ledighet tillsammans. Han och min man har varit arbetskamrater i flera år och hans fru är min bästa väninna.

Vi har rest ihop och han står mig väldigt nära.❤️

Numera är han och hans fru pensionärer medan jag och min man fortfarande har tid kvar att arbeta men vi träffas så ofta vi kan och däremellan pratar vi i telefon eller Skype.

Jag har en två år äldre syster. Vi pratar nästan dagligen genom sms eller facebook. Vi är nästan olika som natt och dag men har alltid varit som bästa vänner. Tyvärr bor vi en bit ifrån varandra så vi ses inte så ofta som vi skulle vilja.

Jag har många syskon och jag har haft olika relationer till alla under olika delar av livet. Har alltid haft kontakt med alla men det är ju vissa indelningar i vilka syskon som har en mer konstant nära relation.

Har en syster och vi är supertajta. Vi har alltid stått varandra nära, alltid den som stått mig närmast och känt mig bäst. Nu bor vi 30 mil ifrån varandra och träffas bara ett par gånger per år, men vi pratar nästintill varje dag i telefon.