Du har ju sårat din mamma också. Du ljög för henne fast du verkar ha ett öppet förhållande med henne. Så det är inte bara du som är sårad i detta. Det kanske går över eller så får du prata med henne.

Jag tycker personligen inte att det är rätt av din mamma att göra så . Behöva "fjäska" för att hon ska förlåta dig tycker jag inte häller är riktigt rätt. Sen vet jag inte hur illa det var med alkoholen. Jag vet inte riktigt vad du kan göra. Prata med henne. Förklara varför du gjorde så och att du ångrar dig. I tonåren har man ju det lite "jobbigt" ibland och det är ju inget du kan ro för.

Sätt dig ner och försök prata med henne. Berätta hur du känner. Säg att du vill lösa det och gå vidare. Och det absolut viktigaste: Säg att du förstår hur hon känner. Om det bara låter som att du är den sårade så kommer det aldrig gå. Talar ur erfarenhet nu då jag själv såg mig som offer i allting.

#2 Lägger till det som Aleya skrev, hon känner sig kanske lite besviken…😐

säg det du skrev här rakt ut till mor din och låt henne ta nästa steg är vad jag skulle gjort
eller så ignorerar du mitt tips helt och hållet då det kommer från en som erkänner mer än villigt att den är totalt värdelös på det hela med känslor och sådant.

Skriv ett brev till henne om hur du känner det. Lägg på brevlådan. Sen läser hon och kanske vill prata sen.
Ett tips från en förälder med  tonårsdöttrar. Generellt sett, det är bättre att tala om sanningen än att försöka dölja nåt. Förtroende är viktigt mellan föräldrar o tonåringar. Som förälder är man mestadels orolig när barnen är "ute".

Hej vännen. Det är lätt hänt att man hamnar i din situation när man är i tonåren. Vad härligt att läsa att ni har en sån fin mor och dotterrelation,det är faktiskt mycket ovanligt. Jag har också haft en väldigt nära relation till min mamma hela livet men vissa gånger har jag ,precis som du sårat min mamma genom att inte berätta vissa saker. Jag tror att det är mer sårande för en förälder eller en person över huvud taget som man har en så pass nära relation till när man undanhåller saker eller ljuger för dem. Försök vänd på det hela och försök se det lite ifrån din mammas perspektiv också. Hon är säkert jätteledsen över att du inte kunde öppna upp dig och berätta om det för henne när ni annars har kunnat prata om allt. Förutom det så är det nog massor av tankar som snurrar runt i hennes huvud och hon är säkert jätteorolig. Jag tycker att du ska sätta dig ner och prata med din mamma och förklara dina känslor både kring varför du ljög angående alkoholen och även hur du känner just nu och du ska se att detta kommer passera,ge det lite tid bara. Stor kram på dig.

Kram på er alla❤️ Tillägger att jag förstår verkligen att hon känner sig sårad och ledsen pga detta, men jag ljög ju lika mycket för min pappa som för mamma men han pikar mig aldrig angående detta, dom bor tillsammans så har bra relation till dom båda.

Det har lite med personlighet att göra hur man reagerar och sen brukar kvinnor/mammor oftast förhålla sig lite annorlunda till sina barn än vad pappor gör. Oroa dig inte iallafall,det här kommer att lösa sig med tiden. <3

Men det är alltid ett speciellt förhållande mellan mor och dotter

Jag tycker inte alls att det bara är ditt fel att det har blivit så här. Din mamma är den vuxna parten i det här och att en tonåring ljuger om alkohol är väl inte första gången direkt. Hur skulle något bli bättre för att hon nu behandlar dig så här? Kanske är det något annat som ligger bakom? Hon kanske bara mår dåligt och inte orkar med just nu? Hon kanske får ångest över relationen med dig men inte orkar / vet hur hon ska ta tag i det, så att hon stöter bort dig istället? Lägg inte allt ansvar på dig själv. Du gjorde ett misstag, men vem gör aldrig några misstag? Du har ju bett om förlåtelse och visat på din ånger. Särskilt mycket mer kan du inte göra. Prata med din mamma och fråga varför hon inte kommer på dina matcher / engagerar sig i dig…

Vad många "skyddar" mamman här. Alla ungdomar gör snedsteg, det är ju liksom helt normalt! Vart hamnar man i livet utan att få göra fel ibland?! Som förälder kan man inte älta en sån tramsgrej när barnet uppenbarligen är ledsen för vad som hänt. Man talar om när något gjorts fel, men det är inget man ältar o går och pikar långt efter. Det är ju ångern och att kunna förlåta som är viktigt i det här! Går det inte att prata med mamman om det här, så kan man kanske prata med pappan och fråga vad som egentligen är så fel. Pappan får väl hjälpa till här? Eller det är bara jag som tänker så?

Du har ju eg bara gjort ngt som de flesta tonåringar gör. Hon beter sig barnsligt i mina ögon. Skriva ett brev låter som en bra idé. Hon är den vuxna här och hon borde kunna ha en dialog om det hela och sen gå vidare.

Jag har själv en tonåring och en som är 20 år, jag anser att detta hör lite till. Man vet att tonåringar kan festa utan att man blir informerad om detta innan. Det är inte roligt när polisen kommer hem med en onykter tonåring som inte kan stå på sina ben, själv överlevde jag detta själv och även som mamma. Men visst blir man sur på att den som dricker så mycket inte har koll på hur mycket man tål. Är det så att din mamma ska hålla på att pika om detta så ta upp det med henne, och fråga även om hon skulle ta det bättre om hon vet om att du ska festa.

Det första är att hon är din mamma och du är en tonåring, ni kommer inte alltid att "stå på samma plan" i allt, ni kommer att bråka osv det är normalt. 
Att du ljög om alkohol osv är inte ett svek mot din mamma utan en naturlig sak för en tonåring att göra, eller i alla fall att undanhålla att man har druckit. Jag säger inte att det är rätt för det är det inte. 
Du är en tonåring och du bör inte dricka alkohol. 
Att din mamma pikar osv har hon all rätt att göra, hon ska uppfostra dig och hon ska skydda dig och det är nog hennes sätt att påminna dig om att inte ljuga igen. 
Det är bättre att vara ärlig. 
Min mamma visste alltid om när jag var på fest eftersom dom alltid hämtade hem mig på kvällen så att de kunde hålla koll på att jag inte var stupfull och se till så att jag inte råkade illa ut. Men jag ljög också, vilket gjorde att jag kanske fick utegångsförbud eller liknande. 

Att din mamma inte går på matcher osv kanske beror på att hon har mycket att göra just nu eller något annat, handlar det endast om att du ljög för henne, då tycker jag att hon kanske ska växa upp lite, man kan inte straffa sina barn allt för hårt och inte allt för länge. 

Men som sagt hon försöker lära dig att vara ansvarstagande och att ljuga är varken moraliskt eller ansvarsfullt, då du inte stod för dina handlingar.