Antingen det eller så blir de soffpotatisar… hahaha… Sätt honom på ett aktiveringsschema att göra både roliga och tråkiga saker och se till att han söker nya jobb! Uppmuntra uppmuntra uppmuntra!

det är ignen idé..jag springer runt och fixar saker han kan göra och ringa och dona.. han bara morrar något om att det funkar ändå inte..usch jag blir så förbanant trött.. droppen var när ha började dricka öl ( dock bara 2 ) igår kväll..sa att det är ju bara måndag, hans svar ; jag har ju ändå inget att göra imorgon

hata

Hmm låter illa, släng ut honom iaf på prov..Ingen ska behöva ta att dras med en slashas som dessutom är otrevlig.

Det är inte ditt problem att fixa honom ett jobb eller änns få honom att må bättre..Hårt men sant!

Nä arbetslösa killar går fet bort…/Hård mot de hårda..

haha,… nä, att själv börja ta över hans sysslor är big no-no… Jag föreslår att ni sätter er ner och gör en plan. Säg som det är… "din negativa inställning retar gallfeber på mig, hur ska vi lösa det?" Sen skriver ni en handlingsplan… tex:

• jag ska ansöka om 3 jobb/vecka och ägna jobbsökande minst en timme/dag. Sen hjälper du honom skriva ihop ett skitbra CV (vad jobbar han inom?). Och då menar jag inte att du ska skriva det, utan du hjälper honom!!!
• Jag ska diska och handla mat.
• Varannan dag lagar jag mat.
• jag ska lära mig något nytt/sporta 2 ggr/vecka???
• Jag ska träffa folk och inte sitta inne och grotta hela veckan.
• …
• Självklart kan du för jämlikhetens skull lägga in några punkter även åp dig själv, vad du ska göra. Typ varannan dag lagar jag mat.

Sen följer ni upp att han gjort det, och när han vart duktig så belönar du med lite godis eller kanske en massage, elelr vad han nu gillar! Positiv uppmuntran på baby-nivå funkar perfekt! det får hans vardag att bli lite mer betydelsefull och din fritid att inte bli hysterisk.

det är lätt att hamna i klag-nivå när den ena jobbar och den andr ainte gör något. Själv blev jag galen på min kille när jag var helt slut efter jobbet och kom hem och själv fick diska elelr laga mat och städa. Efter lite snack så insåg han det och började sköta sig. Han hann "lata" sig ändå däremellan.

#3

"Nä arbetslösa killar går fet bort…/Hård mot de hårda.. "

Så om din man blir arbetslös då kastar du ut honom?

Och du skriver att det inte är hennes jobb att få honom att må bra.

Jag tycker ju att i ett förhållande ska man försöka få sin partner att må bra då den är i en svacka. Vad har man annars för kallt förhållande?

Nä, här ställer vi upp för varandra.
Och blir man arbetslös blir man inte utkastad, varesig på prov eller ej.

O han har bara varit hemma två veckor, det kan ta lite längre tid att hitta ett jobb.

Min make hade från början av sin jobbkarriär säsongsanst. 9 månader per år sen var han hemma i tre, det jag märkte var just att humöret var uselt på honom (jag fick honom att sysselsätta sig med saker han gillade tex hans hobby ett tag var att binda flugor och dyl det pysslade han med ett tag tills självförtroendet steg…) dessvärre har han inte riktigt förstått vinken med jämnställdhet i hemmets sysslor (även om det blev lite förändring sen barnen kom), så mitt tips är att få honom och ta upp nåt intresse eller hoppa på nån kvällkurs eller varför inte nåt intressant via komvux (ingen mår bättre av att gå hemma och känna sig obehövd…)

#4 *asgarvar* Jag vet inte om jag är ovanligt blond och korkad, men är ditt inlägg allvarligt eller ironiskt menat??

…när han varit duktig så belönar du med lite godis…

Var det en HUND eller en pojkvän hon har inneboende? *garvar ihjäääl mig*

Nej, två veckor är ingen tid. Och jag skulle heller inte slänga ut någon för en så kort tid. Själv var jag hemma i 3,5 månader innan jag hakade på nästa jobb. Huruvida man blir stingslig eller inte, beror mer på person än kön, faktiskt. Vissa klarar enkelt att trava omkring sysslolösa hemma, andra inte.

Att sätta upp regler och scheman till sin kille/sambo tycker jag låter oerhört förnedrande, snacka om att frånta denna det lilla uns av självförtroende man har som arbetslös. Visst tycker jag man kan ställa lite krav på att den som är hemma får sköta hemmet, men att göra det i schemaform känns mig väldigt avlägset.

2 veckor är väl inte speciellt lång tid att vara arbetslös??

att han blir grinig kan ju vara så enklet att han faktikst har tråkigt… men då får han ju hitta på nåt..

o det är inte mer än rätt att han sköter hemmegrejerna när han ändå bara är hemma.. ;)

söker han några jobb då??

Min sambo var hemma och arbetslös i över ett och ett halvt år och under den tiden sökte han 0(!) jobb! Eller han var väl tvungen att rapportera till arbetsförmedlingen två eller tre gånger och då sökte han två jobb kvällen innan (sånt han absolut inte tänkte jobba med) och så var det bra med det.

Han hade behövt ett schema med hur jobbsökande skulle gå till, för han orkar inte ta tag i det för fem öre. Och brydde sig inte heller…

Därför tycker jag inte att #4 var särskilt skrattretande?

Att inte hittat ett jobb på två veckor är väl inget konstigt.

#3. Så om du blir arbetslös är det helt okej att din sambo kastar ut dig?

#3 och 10 ha ha skulle aldrig hända;)

Ja om han inte hade ett fett avgångsvederlag såklart;)

Klart att jag var lite ironisk men ändå allvarlig..Med mig går alla som inte har ambitioner med sitt liv bort.., det behöver inte vara att bli rik som är frågan mer med att vilja göra något meningsfullt med sitt liv om det så är att rädda valar och då leva på nudlar;)

Men skulle min man luta jobba och bara sura ja då skulle han förstå om jag lämnade honom och det samma för honom, klart att jag släpper honom fri om jag väljer att sitta och dega och bittra..:)Så vad det med det…

#11. Du och jag lever troligen inte på samma planet.

Man kan bli arbetslös även om man har ambitioner. Blir man det vid "fel" tidpunkt så är det inte alltid så lätt att genast hitta ett nytt arbete. Med eller utan ambitioner.

#12 Jo visst är det så, men förmodligen är det lättare för en ambitiös att komma ut på marknaden igen utan att sura i en soffa?

-Alla är vi olika och jag är extrem ärlig, jag ogillar lata killar…

Klart att det kan vara svårt att få jobb i olika delar av landet men det finns väll andra saker att vara driftig på?

#7> Alla behöver väl uppmuntran, och många ggr har jag märkt att killar funkar ungefär som en hund, de blir jätteglada om man belönar dem, ger dem lite godis och klappar dem bakom örat… (bildligt talat, inte på riktigt att jag klappar honom bakom örat, hehehe)

Sen är det ju tyvärr så att vad många killar anser är "att sköta hemmet" är inte samma sak som vad vi anser. De tycker de sköter hemmet om de diskat nån gång ibland… Lite generalisering, såklart, men lite så är det ändå… Ger man dem en lista tex så kan de verkligen se att de gjort en insats, och man slipper fåniga gräl som att "du har inte gjort tillräckligt". Då kan båda vara nöjda med insatsen.

Sen är det ju så att har man väl hamnat i lunken sitta och glo på tv, så är det inte så lätt att ta sig ur den om man bara sitter och mossar. Att ha en plan nedskriven kan va ett sätt att verkigen göra något annat än att glo på Tv tex.

#14 Jo visst är det bra att ha en plan, gärna på pränt. Men det ska vara hans plan, eller er gemensamma. Inte en plan som hustrun utarbetar åt sin lata make ungefär som Blondie har en burk med 'Att-göra-lappar' åt Dagobert. *ler* Vad jag vill få fram är att ingen tycker det är sporrande och uppmuntrande att partnern blir som en förälder åt en. Dessutom tror jag att det på sikt är utarmande för sexlivet.

Sen kan man ju inte bo i en svinstia, där mannen går hemma hela dagarna och inget gör, det är inte så jag menar. Men vägen till insikt och samförstånd tycker jag kan göras annorlunda. =)

Två veckor är ingenting. Det är lite en process han går igenom nu. Först vill han inte inse att det är sant, sedan går han in i en reaktionsfas. Kanske där han är nu. Då kan man bli väldigt negativ och nedstämnd. Nästa steg är bearbetning,  Därefter inser man att det finns en framtid och är beredd att satsa.

Tur som jag har så har min man aldrig velat lämna mig på grund av arbetslöshet då och då. Skulle känna det samma för honom. Men så är jag väldigt aktiv ändå. Men är nu långtidssjukskriven. Och det är banne mig värre än arbetslöshet. Men han står återigen ut. Det är kärlek. /Vanessa