Vissa har ju svårare än andra att öppna sig för andra om det inte är personer man känner väldigt väl som ens nära vänner eller familj. Jag t.ex är sådan, Åtminstone irl så är jag väldigt reserverad mot alla som jag inte känner väl. Men i skrift har jag lite lättare.

Det är väl bara att ha tålamod med sådana personer. Och om man inte orkar så får man ge upp helt enkelt.

Mitt enkla svar är att ni inte passar ihop helt enkelt. Varför fortsätter du att skriva? Fem månader är en lång tid utan att komma någon vart. Han måste ju också bjuda till och öppna sig om det ska bli något.

Du verkar tycka om honom men jag tror inte att det blir något bra utav er två då ni är så olika. Ni kanske inte borde skriva mer?

Kanske han inte tycker om dig på samma sätt? Det låter ju som om han inte är intresserad.

Har ni pratat om problemet? Han kanske är helt annorlunda i verkligheten. Det kan vara svårt att kommunicera i text ibland.

Jag minns när min man jobbade utomlands för flera år sedan och jag längtade efter honom och skrev ett långt SMS som jag avslutade med hur mycket jag längtade osv.

Fick ett svar från honom och det stod "Dito"😃

Nu känner vi varandra bra så det blev egentligen bara roligt.

Det framgår inte om hurvida ni pratat om det eller om du antar att hans ointresse beror på blyghet.

Är det verkligen som han är blyg så lär det inte förändras på det sätt du önskar. Man kan inte få någon att bli mer öppen om man inte är det. Jag försökte länge med ett ex men jag fick ge upp. Behöver man bekräftelse behöver man en partner som gärna ger det.

Ni verkar vara på helt olika plan. Sen måste du fundera på om du orkar med ett förhållande med denna personen om han redan nu gör dig slut och trött.

Jag har bett om att få träffa han i början av nästa vecka. Ett svagt halmstrå jag vet.  Jag har asperger så min förmåga till att förstå är begränsad. Jag har bett han att berätta om sig själv. Något som gör att jag förstår han mer. Det har inte kommit fram något ännu. Jag frågade han om han skulle våga krama mig tex. Ja det var han inte för blyg till. Vad är det då som är så farligt med att "prata"? Någon som kan förklara? Jag vill försöka förstå.

#8 Har du läst vad vi skrev?

Han kanske inte vill "göra bort sig" ? Kan dock inte svara dina frågor tyvärr. :/

#8 det är inte så himla lätt att förklara för oss om inte ens han kan göra det. Som sagt. Du måste avgöra själv om du orkar med detta

Han sa en gång när vi hade en diskussion:

" Jag ger inte upp" Och det handlade om att han inte skulle ge upp mig.

Han påstår sig vilja ha en livskamrat och att han vill ha mig som det. Finns det så mycket mer sätt att tolka det på? Hur ska man annars tolka det?  Jag har sagt att vi nog är rätt olika men nä det där tror inte han på.  Jag vet inte hur jag ska tolka honom. Och göra bort sig , herregud jag gör ju alltid bort mig dagligen. Vi har skrivit i 5 mån. Jag borde inte vara så främmande längre.

Att ha svårt för att prata med andra beror ofta på att man inte vet vad man ska säga. Man är rädd för att säga något dumt. Man vill inte ha uppmärksamhet. 

Så om man själv är en som vill prata och kunna vara öppen med sin partner passar inte en person som är motsatsen.

#11 men känslor kan ändras. Det är också en faktor du får ta med. Jag vet ju inte när han sa det heller. Eller så finns det värre faktorn att han bara leker med dina känslor. Jag hade personligen inte tagit han när han verkar så ignorant och inte ens kan säga mer än ok fast du har bett om mer utförliga saker (som jag fattat det)

Nä han är inte typen som leker med känslor. Så pass mycket vet jag. Kalla gärna na men sån är han inte, jag frågade han vad som var svårt med att prata. Jaduuu…… sa han. Han är äktablyg på riktigt. Tro mig jag har träffat han.

Om han får dig att bli orolig och må dåligt och du är rädd för att vara dig själv borde du inte fortsätta kanske. Det skulle jag inte gjort då jag personligen inte passar ihop med tysta/blyga människor. Kan du inte fråga varför han är så? Om det är så han är så får du nog bara välja att fortsätta eller hitta någon ny som du verkligen klickar med och allt. Hoppas att allt går bra.🙂

Jag är inte rädd för att vara mig själv. Jagvill bara förstå vad problemet är.

Fråga honom, lite svårt för oss att avgöra tyvärr

Har gjort det. Men han kan tydligen inte förklara.

Vet inte om detta är vettigt för dig. Jag skulle ha mått jättedåligt. Är det värt att spendera din tid på honom eller inte tycker du?

Hzn är snäll ,trevlig och har ett stort tålamod. Det känns så ledsa,tatt bara avsluta bara för att han sjukt blyg ovh introvert.

#16 Problemet är ju att han har svårt för att prata och det är så han är. Ett personlighetsdrag. Därför gissar jag att han inte kan förklara det. Han har förmodligen alltid varit så.

Ja men isåfall får du nog leva med det tyvärr😮 Är du villig att ha det så med honom så går det väl. Tror inte att det går att göra något åt det. Antingen kanske hitta en ny eller fortsätta. Hoppas det löser sig.🌺

#14 du verkar ju ha din egna uppfattning om detta och när man försöker förklara vad som kan vara fel verkar du bara säga nej och nej. Jag undrar om du ens vill ha hjälp? Så ja fortsätt då vara olycklig och fundera vad han menar. Du kan ju helt klart välja att släppa detta och gå vidare. För det finns minst 1000 olika scenarion på varför han beter sig som han gör.

#23 såbara för att jag inte tror att han leker så ja dåär man otacksam. Du hardina egna sätt att tänka på. Inget jag heller förstår.

#24 Jag reagerar mest på att du vill ha en förklaring till varför han är introvert. 

Om det nu är sån han är. Kommer du klara av det?

Jag tänkte som du med mitt ex som också var introvert och aldrig sa vad han kände och tyckte. Men jag älskade honom och tänkte att jag vänjer mig och han kan kanske lära sig. Jag vande mig inte vilket resulterade i att jag bad honom försöka bli bättre på det. Han sa alltid att han skulle försöka men det gick inte. Så jag hungrande efter hans tankar och känslor medan han blev stressad av att veta att han inte kunde ge mig det jag behövde.

Så jag har lärt mig att aldrig ge mig in i ett sådant förhållande igen. Kärlek övervinner tyvärr inte allt.

#25 Jag är lagd åt det introverta hållet själv men jag har knappast tunghäfta. Jag är extremt verbal. Vågar säga exakt vad jag tycker och hur jag mår verbalt och i textform. Men jag vantrivs i krogmiljö och på andra platser där det är mycket folk och mycket intryck.  Jag föredrar soffhäng med sällskapsspel.

#26 Då är mitt tips att du ska göra slut för att må som bäst.  Det finns mer fiskar i sjön, guldfiskar.😉

Nej. Han är och var mitt sista hopp. Min asperger hindrar mig så nu ger jag upp allt. Jag mår python psykiskt av att leva singel så kan jag inte få ihop det med denna kille så ja då dör jag nog istället.

Jag har som sagt bett han om en träff utanför internet nästa vecka.

#26 Hur kan man vara introvert samtidigt som man är verbal och säger vad man tycker och känner?

#28 Okej men vad vill du att vi ska göra då? Har inga bra tips när det gäller så olika personligheter

#30 jag är inte extrovert i alla fall för jag blir skittrött av sociala aktiviteter.  Du får tro vad du vill. Jag ser mig som introvert i alla fall.

#28 Kan 80 åringar hitta kärleken kan du även om det inte blir han. Hur menar du att AS hindrar dig?

#31 Handlar inte om vad jag tror utan om vad det innebär att vara introvert. 

Att du blir trött beror troligast på AS. Det är extremt vanligt att vi med AS blir tömda på energi i sociala situationer. 

Går du och dör , då kommer du definitivt inte hitta kärleken.  Så ge upp det tänket.

Nä jag trodde helt naivt att någon skulle kunna ge mig ett tips på vad problemet kan vara. Men så blåögd ska jag aldrig mer vara.  Det är som det brukar med iFokus.

#34 men förslag har ju levererats men du säger ju som sagt bara nej nej. Fråga på något annat forum då om iFokus inte ger dig de svar du önskar. Familjeliv finns ju. Och terapisnack om du kanske vill ha djupare förklaringar. Flashback har vi ju också. Så det är bara välja och vraka.

#34 Men läser du inte vad vi skriver?

Det är kanske hans personlighet och då finns inget problem. DU ser det som ett problem men föds man så så gör man. Precis som en del aldrig är tysta. Det behöver inte bero på något problem även om andra tycker det är det.

Du vill väl att det ska finnas en orsak så det går att ändra honom. 

För övrigt hemskt otacksamt inlägg när vi är flera som lagt ned tid på att skriva våra inlägg för dig.

Även om killen i fråga skulle vara blyg eller introvert så betyder det ju inte att han aldrig kommer kunna prata och säga vad han tycker och tänker med en framtida partner. Jag behöver bara gå till mig själv och tänka på hur jag är. Jag har jättesvårt att prata i grupp om man är några stycken som ses. Jag sitter mest tyst osv. Men för det har jag ju inga problem att prata om ALLT med min partner. Då vi är själva. Med honom känner jag mig 100% trygg och då öppnar jag mig och pratar. Men inte med vem som helst, kolleger eller kompisar som jag inte är väldigt tight med. Då blir jag väldigt tyst och tillbakadragen.

Och då tänker jag att det KAN ju vara så att killen ifråga inte tycker sig känna ts tillräckligt väl för att våga prata fritt och vara öppen.

Så var jag i början när jag och min nuvarande partner dejtade. Han fick DRA ur mig orden och jag svarade mest bara på tilltal men jag hade svårt att föra samtalet vidare. Men han gav inte upp. Så till slut fick han mig att slappna av och våga vara lite mer spontan.

Hur det är med ts kille har jag ingen aning om. Men ett sätt att ta reda på det är ju att träffas irl ofta, göra saker tillsammans regelbundet. Och se hur han är då.

#37 Helt rätt. Ingen här vet ju hur han är om man är nära.

Men alltså jag har vänt ut och in på mig. Jag har i 5 mån försökt få han berätta lite om vilket yrke han har. Nej jag är inte ute efter hans plånbok. Jag har egen inkomst så han behöver inte försörja mig. Men yrkesvalet brukar ofta grunda sig på ens intressen. Och dom i sin tur kan berätta lite och vem man är som person. Jag har inte begärt att få veta vem han arbetsgivare  utan jag är mer intresserad inom vilket område han jobbar. Det kan man berätta rätt neutralt. Han har inte sagt ett ljud. Vi bor inom samma kommun så ja jag har träffat han en gång. Problemet är att ingen av oss har bil. Jag bor långt ut på landsbyggden och jag har det inte så lätt att ta mig in till centralorten. Har sökt i ett år efter bostad mer centralt men det är ju inte så sabla gott om bostäder idag.  Så detta gör det svårt för oss att träffas irl. Buss är ett enormt stressmoment så det undviker jag i det längsta och taxi har man ju inte råd med. Så att träffas och umgås ja visst men då ska man komma åt att göra det också. Annars vore det väl enkelt. Hade jag bott centralt vore vi kanske redan ihop på riktigt.

Berätta för honom att du känner så och om de inte passar för honom så är han inget att ha

Jag har nog tyvärr redan börjat få känslor för han är jag rädd. 😭Jag kanske blir ihop med han bara för att slippa vara ensam.  Trots problemen.

#39 då kanske det är som så att han inte tycker att du visar nog intresse. Om du drar dig för att träffa han. Så det kanske är där skon klämmer. Vad du sänder ut för signaler till han. Och vem har sagt att du vill åt hans pengar? Ingen vad jag kan se. Du gör dig till mer offer än vad du är känns det som. Om du kunde hitta han så kan du hitta någon som faktiskt kan visa vad dom vill.

Att han inte svarar på direkta frågor som tex "vad jobbar du med" hade fått mig att lägga benen på ryggen. Det kan inte jag se som blyghet. Det är väldigt konstigt och varningstecken på att människan antingen har problem av extrema proportioner eller inte är intresserad och ohyfsad. 

Idag tycker jag inte att vilket jobb man har behöver säga något om en mer än att man jobbar. Det är så många som får jobba med helt andra saker än de vill eftersom det är svårt även för högutbildade att få jobb dom utbildat sig för.

Jag undrar hur du kan vara kär? Du säger att han inte pratar och att ni träffats en gång. Vad är du kär i? Bilden av honom som du skapat eftersom han inte visar sig eller är du kär i kärleken? Ni har haft kontakt i 5 månader. Är det bara du som pratar? Vet du något alls om honom bortsett från att han är tyst?

Och för att lära känna en person ordentligt måste man ses. Genom text, telefon och video känner man inte av en person på samma sätt som irl. 

Du skriver att du undviker buss. Men han då? Är man intresserad anstränger man sig för att träffas. Ligger det helt på dig? 

Tycker det mer och mer verkar som att han inte är intresserad på samma sätt som du. Det var ju du som nu frågade om nästa träff. Vem tog initiativet till den första?

Och bli aldrig tillsammans med någon som du så tidigt känner är fel bara för att slippa vara ensam. Det kommer inte göra dig lycklig. Jag tycker du ska hitta en man som har allt det du vill ha och behöver. Och jo, det kommer du hitta och livet är inte över om du avstår från en relation som redan innan den börjat får dig att känna som du gör.

Kär är kanske mycket sagt men jag blir lätt förälskad i en man jag blir intresserad av. Det är konstigt att det tog 5 mån. Det brukar gå snabbare.  Jag ser inte att det är skumt. Jag anser att det är hans sjuka blyghet som stoppar honom. Blir bara arg när folk snacka skit som dom inte vet något om. Han är blyg och troligen introvert. Punkt.

#44 men du ber ju om råd. Hur ska vi då inte kunna göra antaganden? Nästa gång du har problem så fråga då någon som vet nått om situationen om det nu irriterar dig så mycket att vi sitter och antar. För nej, vi vet inte ett skit om din situation. Och vi skulle kunna skita i att hjälpa dig också. Så nästa gång du gör ett inlägg så tänk efter två gånger om du verkligen vill ha råd från internet. För det verkar inte passa. Och sen är ingen av oss någon tankeläsare så vi vet inte ett dyft om vad han tänker.

#44 Blir du arg för att man säger hur man själv hade reagerat baserat på det lilla du gett oss och struntar i mina frågor som jag ser som relevanta?

Eller blev du arg för att jag får känslan av att ni har olika känslor för varandra? 

Oavsett är det ju löjligt att bli arg när du vet hur lite vi har att gå på. Vi skriver bara vad vi tänker utifrån det du berättat så det finns inget att bli arg över. Alla i tråden vet att vi bara gör gissningar och att vi inte känner någon av er. Så det är ju inget personligt.

De personer som jag känner som inte går ut alls pga risken för att behöva prata med någon, de är alltså extremt blyga, deras sätt att ha kontakt med folk är just genom text. 

Så det är inte konstigt att jag får dåliga vibbar när han inte ens kan svara på enkla frågor.

Tror du själv att en man som inte kan prata har ett jobb?  Menar man klarar ju inte en jobbintervju. Och alla jobb kräver någon typ av kontakt med människor i form av samtal eller text. Han kanske inte jobbar?

Och vill gärna ha svar på mina frågor i mitt förra inlägg :) Är så många frågetecken nu.

Han är en friluftsmänniska som inte har något emot att cykla 2,2 mil enkel resa som det är mellan mig och han. Så nä det är inte enbart mig det bekommer. Men det är alltid jag som förslagit träff. Det har han väl inte vågat.  Det var jag som tog upp träff första gången.

Jag är nog hellre i en relation som inte är perfekt än att leva som singel. Ensamheten är värre för mig. Jag får ångest och är deprimerad. Jag är absolut ingen singelmänniska. Och nä jag tänker inte gå någon terapi för att bli en sådan person. Tycker inte att man ska behöva
lära sig sånt. Jag är ett flockdjur. ensam har jag varit nog i mitt 45 åriga liv och jag har fan fått nog av det.

#47 Då hade jag bett honom sätta sig på cykeln i riktning mot dig. Så det händer något så du kan se om det kommer kunna gå eller inte.

Jag är som du gällande att bo ensam. Delar hellre livet med någon jag älskar. 

Men efter exet inser jag att man kan må lika dåligt i ett förhållande när viktiga bitar saknas som när man är singel.

Skulle aldrig föreslå terapi för att man gillar sällskap. En del är som vi medan andra älskar att vara ensamma.  Inget av det är fel.

Problemet med att  "nöja" sig för att slippa ensamheten är att man då kan missa den personen som man hade haft alla bitar på plats med. Den som du hade kunnat ha ett "perfekt " liv med. Inget är ju perfekt, men du förstår.

För jag lovar. Det tär på en att leva med personer som inte utrycker känslor, tankar eller åsikter. Man känner sig till slut ensam, oälskad, inte uppskattad, man längtar efter att få diskutera saker mm. Ja sägare blir tråkiga och irriterande efter ett tag. Till slut försöker man få fram någon reaktion på olika sätt.

Det verkar inte spela någon roll längre. Han är inte anträffbar sedan igår. Har ingen postadress så jag kan inte skicka snigelbrev.  Han har mobilen avstängd så sms går inte fram och han har inte varit inloggad på som andra ställena heller.  Så bra. då kan man ta livet av sig. då har man inget som stoppar en. Vad skönt ( Sarkasm)

#49 att ta livet av sig är INGET man skämtar om. Och känner du vill ta ditt liv så uppmanar jag dig att söka till psyk. För det är allvarligt. Sen kan man inte hålla på och hänga upp sitt liv på en enda människa. Det kanske har hänt han nått som gör att han inte är kontaktbar. Men det är fortfarande inte hälsosamt för dig att hela ditt liv står och faller med denna mannen.

#49 Det kan ju ha hänt något också som gör att han inte varit inloggad sen igår. Avvakta lite kanske.

Fast det låter verkligen konstigt att ni haft kontakt i 5 månader utan att du vet vad han jobbar med så han torde ju inte ha något jobb men inte vill säga det.

Jag chattar med han nu via skype. vi ska träffas irl igen. Jag gav honom en direkt fråga om han har det lättare att prata utanför internet. Han gav ett jakande svar på det. Så vi ska nog försöka med att ha skype som en plats där vi stämmer träff men att vi pratar när vi träffas.

Jag har läst lite gran vad ni har skrivit och bara till dig #0. Man behöver lite negativitet och åsikter från andra för att inse din egna vilja. Din vilja är att ändra denna situation och du behöver solution och jaa vissa här väl  ideer men jag tror att du har den bästa solution själv på hur du kan lösa detta. Tänk lite närmare på saken och situation så kanske du finner en bra ide.

En update!

Ja vi skulle alltså träffas idag. Ja om han hade dykt upp vill säga. Men det gjorde han inte. Så han lurade mig totalt. han hade godkänt tiden och platsen som vi skulle träffas men han dök aldrig upp. Han svarade inte på sms. så jag har inte fått någon förklaring till detta agerande. Så nu är han blockerad på mobil , skype och den ajt jag fann honom. Samt att jag raderat ut alla sms mellan oss. Nu ska mina känslor fatta detta också. Som HSP har jag skitsvårt att bli av med " skit". Kan ligga i veckor.  Så olyckskorparna hade rätt. Yeah! 😭

Beklagar.

#54 Herregud vad elakt!!😕 Kanske inte så bra stöd egentligen men; Tror detta händer av en anledning, du kanske skulle lyssna på oss men det gjorde du inte, så han fick slut på det. Jag tror inte att ni passade ihop  alls egentligen, tyvärr. Du kommer hitta någon bra för dig. Och snälla, försök lyssna på andras åsikter och ta in dem. Vi vill bara hjälpa till. Lycka till nu!

Hoppas det inte hänt honom något bara. Om ts är så snabb att blockera kan han ju inte få en chans att förklara sig.

Läste fel, trodde att han blockade dig osv.

Fast du kanske skulle fråga egentligen? Kanske fanns en förklaring som #57 säger

Min känsla av att han inte hade samma intresse sitter kvar. Och det han sen gjorde var för att han var för feg för att säga det.

Det kanske har hänt nåt och han har ingen chans att förklara. Han kan ha blivit sjuk eller så. Synd att så snabbt blockera en annan person. Om du nu vill mer verkar det då inte alls stämma. Du gör såklart som du vill.

#54 det är trist det som skett. Dock kan man få träffa många konstiga personer innan man hittar rätt. Dock kan det ju ha hänt något. Men tycker att om man inte kan dyka upp kan man iaf säga det. Låt det ta tid att sörja. Det lär ta ett tag. Men pyssla om dig själv och gör något som är kul. Brukar hjälpa.