Går tyvärr inte att svara på för oss. Men personligen hade jag inte satsat på någon som lämnade mig i din situation.

Lite så jag känner men är så förbannat kär i honom att jag inte vet vart jag skall ta vägen…

#0 tråkigt att han tar ett sådant beslut när du behöver stöd. Men man får väl bara acceptera hans behov också. Ibland har jag också bett om paus (i yngre dar) när det blivit för mkt. Man bestämmer sig för att inte prata på en vecka men redan efter en dag så brukar behovet att vara själv försvinna. Kanske han bara behöver andas lite, inte säkert det blir i två veckor.

Jag har aldrig förstått mig på pauser i förhållanden. Självklart kan man behöva vara ifrån varann men kan man inte då bara bestämma att man är ifrån varandra några dagar och gör saker var för sig. Varför måste man göra en så drastisk sak som att ta paus från förhållandet? För mig känns det ju som att paus nästan är som att göra slut. Man vill inte vara i förhållandet längre. Man behöver ju inte ta en paus bara för att man vill ha lite egen tid var för sig.

Ja du har rätt i det…jag förstår mig inte heller på det trots att jag själv bett om det. Vet inte hur gamla ni är, jag var 16-17 då jag bad om pauser, idag som vuxen skulle jag aldrig ta paus utan som du säger be om egentid. Är ni vuxna bör ni kunna kommunicera om det

Vi är i 25-årsåldern. Tycker själv att det är pisslöjligt.. vill så himla gärna "acceptera" hans beslut för att hoppas på att vi skall få det som vi har haft. Vad tycker ni är skillnaden mellan paus och egen tid? Vi har fortfarande ett förhållande utåt sätt. Jag börjar också fundera på hur jag skall planera min framtid. Är ju hemma nu efter vår resa som egentligen skulle blivit fram till nästa sommar… så stor utan jobb och bostad .. skall jag söka jobb runt om i min bostad eller skall jag vänta tills han hört av sig? Bor 5 timmar ifrån varandra. Känns som att alla beslut ligger i hans händer, vill inte planera någonting förrän jag vet vad han vill med mig. Usch, killen har tagit över mitt liv..

hej

jag e i samma liknande situation nu inte exakt de med boendet då. Jag ha tvångssyndrom som jag ha haft i flera år och tro att jag även har medel depression.

Jag och killen valde ta paus el tid från varandra och de har nu gått 30 dagar och han är 5 tim härifrån. Jag sakna honom och vi har kontakt på facebook men inte mycket på mobil min ha vart trasig då.

Jag trodde nästan inte att jag kunde känna starka känslor efter han åkt som ex tomhet, deppighet mm och till kvällen och natten känns de mest tungt, och jag ha inte haft någon boende med mig som han i 4 mån kan vara de att jag sakna närhet kärlek mera då. Vi har varit i hop  6 mån nu då.

Jag tro han har en depression med. Men han ville inte öppna och snacka om de tidigare. Han ha kommit från kriget i syrien och varit  här i sverige ett år nu då. Jag ha en hund hade jag inte haft de skulle jag nästan inte kommit ut lika mycket och de är viktigt i alla fall. Jag ha även polare som kommer förbi mig med.

Men de känns som min kille med styr allt men han e långt borta, och han ha blivit dålig på att skriva tillbaka på facebook de kan gå flera dagar med.

Jag vill inte skriva till honom ofta utan han få ta och göra de. Min tjejpolare sa att ring inte honom el skriv inte han kommer göra de då om han vill ha dig mm.

Uppenbarligen har ni någon ojämnvikt i ert förhållande eftersom du hängt upp så mycket i ditt liv på honom. Bara en sån sak kan göra att man backar. Självklart vill man vara älskad, men inte så att en annan människa blir så beroende av en. Det kan kännas lite instängt.
För att kunna stötta någon som mår dåligt skall man kanske ha känt varandra lite längre, och framförallt vara väldigt stadig och säker själv. Det kanske inte den här killen är. Att resa är kul och givande, men för en del kan det vara ett sätt att fly från sig själv.

Min erfarenhet av "pauser" i folks förhållanden är att det oftast är ett "skonsamt" sätt att göra slut.
(Men jag känner iofs ett par som varit gifta i över 30 år - efter en paus.
Så man vet aldrig.)

Jag tycker det verkar som om du behöver bli mer självständig, och ta tag i ditt liv. Sök jobb, skaffa bostad, få hjälp med ditt mående. Se till att du blir en stark och självständig person som inte blir så beroende av andra.

Då blir du lättare och roligare att vara tillsammans med. Hör absolut inte  av dig om ni bestämt två veckor. Låt honom höra av sig, det var ju han som vill ha paus. Gör han inte det så vet du mer hur landet ligger.

Planera ditt liv för dig!

#8 Mycket bra skrivet. Jag håller med i allt.

Låter som i #6 att du hänger upp ditt liv på vad han vill. Paus är för mig bara ett mesigare sätt att säga att det är slut. Att ha tid för sig själv är nått man skapar i ett förhållande. Du kan ju inte låta att hans paus sätter ditt liv på paus. Varför ska du vänta med att skaffa inkomst? Det är det dummaste du kan göra. För räkningar och annat stannar inte för att han vill ha paus. Så börja bygg upp ditt liv istället för att vänta på han.

Paus = slut. Att han dessutom gör det när du nu sökt hjälp säger mycket om hur mycket /lite han vill. Han vill inte. Vill man satsa på ngn så förstår jag ändå om man går om den personen inte söker hjälp, då ger man upp. Men man går inte från ngn man vill vara med när den sökt hjälp. Då stannar man och stöttar och kämpar.