Jag vet helt ärligt talat inte vart eller vem jag ska vända mig till så ansåg detta som bästa alternativet.. 

Ursäkta att inlägget blev lite rörigt.. 😃

 Så jag å min kille har varit tillsammans i snart 7 månader. Vi båda har haft förjävliga uppväxter och båda lider av någon slags mental ohälsa (tänker inte gå in på vad). Hursomhelst, i början var allt frid och fröjd förutom att jag var lite "försiktig" kanske lite för försiktig också, ville inte rusha saker, tröck undan han osvosv pga rädsla från tidigare relationer , trots att jag gillade han otroligt mycket. Senare så uppstod ett problem, jag är en tjej som ALLTID så länge jag kan minnas har vistas i killumgänge, det bara blev så.. kände mig mer accepterad i det umgänget än i det med motsatt kön. Och det var några specifikt utvalda killkompisar som han ansåg som ett hot,trots att jag knappt träffade dom, var medt kommunikation över sms eller facebook. Sedan dess så har han iakttagit minsta lilla ansiktsrörelse jag gör. Jag respekterar och har förståelse för att det kanske inte är det roligaste om sin partner enbart bara umgås med personer av motsatt kön, och jag visste nästan att det skulle komma på tal innan vi gick in i en relation. Det var iallfall lite tjafs här å där om vissa killar, och han ville att jag skulle sluta ha kontakt med dom. Jag respekterade det i rädslan av att tappa honom, men det blev inte bättre.. Ända sen dess har han tappat förtroendet för mig, han litar inte alls på mig, då menar jag verkligen inte alls. Han kan tro att jag sitter och ljuger för honom när jag etc säger hur jag känner för honom osv. Han har varit osäker många gånger på om han vill vara tsm eller inte, för att han tycker jag medför mycket drama, och att det alltid är något som är fel, och oftast är det mitt fel. Han säger att jag är väldigt speciell som person, och att jag inte tänker som alla andra, och det gör mig komplicerad för honom. Nu är vi i det steget där han typ iprincip gett upp, allt är liksom whatever.. Han är lite av en sån person också, skippar helst alla former av diskussioner och bråk, och "stänger av" istället. Något exempel på hans beteende är att ena dagen så kan allt vara superbra, han är gosig och vill kramas och mysa å umgås hela tiden, andra dagen så är han kort i svaren, otrevlig, vill inte umgås eller göra något, kan inte ha fysisk kontakt med mig överhuvudtaget. Vilket medför problem, har påpekat att om han vill ha en bra relation, som ska hålla så kan han inte fly undan så fort det blir minsta lilla motgång. Saken är den att jag tydligen är den ända han riktigt älskat, enligt hans ord. Han har aldrig haft dessa känslor för något och aldrig fått dessa känslor så snabbt för någon (det han sagt till mig.) Så min fråga är, vad ska jag göra? Hur ska jag göra för att inte tappa den jag älskar? Och vad kan vi göra som par för att fixa relationen? :|