Med tanke på dina andra inlägg om hur din partner beter sig och behandlar dig så är jag inte ett dugg förvånad att han åker utan dig.

Varför stannar du hos en person som behandlar dig såhär?

En månad tycker jag är lång tid att åka på semester utan sin partner. En sak om ni är överens men tycker det är taskigt eftersom du gärna vill följa med också.

Jag vet inte… jag tänkte att jaja de är med hans familj, kanske är skönt att prova vara utan honom, men känner samtidigt att det känns jäkligt fel. Han lägger allt ansvar på mig trots att vi valde att skaffa djur tillsammans. Frågade honom om han hade åkt om vi hade haft barn tillsammans, för det känns lite som samma sak. Vi ska ju vara en familj tillsammans, tycker en vecka med sin familj, utan mig, absolut! Men nästan en månad, då känns de lite fel faktiskt.. Enligt honom är det bara lämna bort djuren, en månad! Men det tycker inte jag man gör. Är inte ens säkert att någon kan en hel månad. Han känns bara så omogen ibland..

#3 Precis, ni ska vara en familj, men han verkar inte se dig som sin familj. 😕

När han drar iväg…det låter som ett ypperlig tillfälle att göra dig redo för uppbrott.
Förstår om singellivet verkar skrämmande, alla är väl lite rädda för att bli ensamma. Men det låter som att du redan är ensam, fast ensam i ett förhållande.

#4 Jo, jag funderar också på det. Kanske lika bra att känna hur de känns att vara själv och sen kanske göra slut.. jag får se, men känner mig inte så inkluderad i familjen då..

Men skulle du kunna åka bort någon annan gång då? Med tanke på djuren menar jag! Eftersom du tycker att de skulle vänta tills du kan följa med.

Passa på att göra slut. Han respekterar inte dig. Det har jag sett i dina trådar.

Som ovanstående personer skrivit så tycker jag att du har svaret framför dig. Kanske är du och din partner för olika för att kunna leva tillsammans som ett par? Lite olikhet gör inget, men när man har förväntningar på den andre, så skapas frågan: varför ska jag behöva förändra en person som inte vill förändras? Ibland är man bara för olika som sagt. Ni har olika prioriteringar. Ibland stannar man med varandra för tryggheten och rädslan för förändringar. Ibland uppskattar man vissa delar… och ibland lever man i en fantasivärld där man blundar för allt som man egentligen inte trivs med. 

Lycka till och lyssna på hjärtat! Räds inte att respektera vad du själv känner och räds ej förändringar!

#6 Det är klart att jag också vill åka utomlands! Men samtidigt har jag valt djuren och de kommer alltid i första hand. Ska man åka bort tycker jag det är okej Max två veckor, om man hittar någon som kan sköta djuren under den tiden. #7&8 Jag vet inte riktigt vad jag känner. Jag känner i princip varje dag att jo jag vill göra slut, samtidigt nej jag vill inte göra slut.. Frågar då mig själv, varför vill jag stanna kvar? Ja jag vet inte. Ibland är han jätte gullig osv men vi har det inte bra varje dag. Jag är nog rädd för att jag skulle ångra mig, eller bli ensam, tomheten och allt…

Om jag bortser från de andra trådarna du skrivit TS så hade jag inte sett några problem med att släppa iväg sambon med familjen på semester.  Visst hade det varit roligare om alla kan åka men ofta blir det inte så pga av livet i övrigt.

#10 Men är inte nästan en månad ganska länge? Eller är de normalt att man far iväg så länge ändå? Speciellt med tanke på att han lämnar över allt ansvar med djuren på mig, trots att vi skaffade djur tillsammans… eller är jag bara egoistisk med mina tankar?

#11 Nej, en sådan lång semester är väl ändå inte normal sådär annars. Vanligtvis åker människor på ett par veckors semester. Vanliga människor brukar inte kunna ta så länge ledigt från jobbet.

Sen kan jag tycka att ni borde ha diskuterat innan ni skaffade djur hur ni skulle göra med dem om ni skulle vilja åka på en längre semester. Det gjorde åtminstone jag och min kille innan vi skaffade katt.

Detta är dock ett ypperligt bra tillfälle för dig att ifrågasätta era olika prioriteringar i livet. Det är inget fel med att tycka olika, bara omständigt om man har djur tillsammans. Men en lösning skulle ju vara att ni båda åker iväg max 2 veckor och har fixat djurvakt under den tiden? Om nu detta är möjligt. Eftersom din partner tycker det är okay att lämna bort sina djur en hel månad, så säger det ganska mycket om hur han ser på ansvar.

#12&13 Vi åkte på en sån här lång resa innan vi skaffade djur, för att ha fått göra de innan vi skaffade djur. Sen pratade vi om att man kanske inte kommer kunna åka iväg sådär länge igen om man verkligen inte ordnar med djurvakter… Men det känns som att han ändå lägger allt ansvar på mig. Behöver ändå ha hundvakt medan jag jobbar, de får ju som sagt inte vara själva mer än 6 timmar.. sambon har inte ens frågat någon om de ens vill vara (dock är de länge kvar) men oftast behöver folk veta långt innan för att kunna planera själv. Sen ger han dåliga förslag, ex att hunden ska vara hos någon med en annan hund när jag jobbar.. o dessa hundar går inte ihop tillsammans! Han sa även om hunddagis, helst inte tycker jag, men absolut om det är akut, dock måste man då besöka hunddagiset och prata med de som jobbar där innan. Sen om hon löper får hon inte vara på hunddagis, hur gör man då? Ja, när man har djur måste man alltid planera och ha back-up planer ifall det skiter sig. Det har alltid jag iallafall. Sen om det går jätte bra allt är det bara positivt. När hans föräldrar ska passa våran hund blir det alltid problem eller tjorv, så då har jag alltid en reservplan, men nu längre frågar jag aldrig hans föräldrar, orkar inte hålla på att tjorva längre. Känns lite som att de är för honom att "bara lämna bort djuren" men för mig tar det i, en eller två veckor, visst, men att kanske behöva lämna bort hunden till människor man inte känner tycker inte jag är speciellt kul. Jag vill gärna att hunden ska vara så som jag har tränat den, inte helt förändrad när man kommer tillbaka.. Förstår faktiskt inte hur han kan ta så lite ansvar när de gäller om ens egen hund.. Sen har jag även djur, från innan vi blev tillsammans, men dom kom ju liksom med på köpet när vi flyttade ihop…

#14 varför är du ens kvar i förhållandet om det spricker på alla plan ? Jag förstår saken med djuren . Hade jag varit i samma sits hade jag följt med 2 veckor och sedan åkt hem . Hade jag inte kunnat pga av jobb hade jag varit lycklig för sambons skull och tvingat iväg honom . Herregud vi har ju hela livet till att resa bort när det passar för båda . Och hade min sambo stannat hemma bara för att jag inte kunde åka hade jag blivit grymt besviken på honom . Hade min familj rest och min sambo inte kunde följa med så hade jag endå åkt eftersom jag vet att han hade varit glad för min skull . Och hade han sakt som du hade jag lämnat . Jag menar 1 månad av hela sitt liv ? Förhållanden är väl inget fängelse ?

#15 Absolut får han åka iväg, men tycker en månad är för länge när man har djur. Inte åker man iväg o bara struntar i allt om man har barn tillsammans.. Sen tycker jag de är ganska trist eftersom vi skulle göra resan tillsammans, om någon av hans föräldrar inte hade kunnat följa, då hade de inte åkt, men när jag inte kan följa, då åker det ändå.

#16 barn kan man ha med sig ! Så du menar att du och din sambo planerade resan i en månad och hans föräldrar skulle med ? Och om du nu inte vill lämna bort djuren så länge varför planera en sådan resa överhuvudtaget med din sambo ? Om det är dom som planerat en resa och bjuder med dig men du inte kan åka så tycker inte jag iaf att det är rätt att dom ska behöva skita i resan!

Jag hänger inte med längre, vem hade planerat resan? Och är det föräldrarna, finns det någon anledning att dom åker så länge på resa? Jag har både barn och djur och förstår inte riktigt jämförelsen med barn. Barn, till skillnad från djuren, går enkelt att ta med och får ut något av resan. Djuren är både krångliga att ta med, plus att dom inte får ut något av det. Djuren har det bäst hemma, barnen bäst med. Personligen ser jag inte skillnaden i att lämna djuren två veckor eller fyra veckor. Det handlar för mig enbart om vem man lämnar till. Jag skulle inte ens åka en vecka om jag inte kunde lämna till någon som jag verkligen litat på, men jag litar 100% på våra vakter och djuren har det lika bra där som här. Min man erbjöd mig att åka själv till Florida i augusti när han inte kunde. Han åkte själv till Orlando för ett par år sedan.

Vi skulle åka tillsammans med hans familj på en resa. Men vi planerade aldrig när vi skulle åka, vi pratade bara om att åka på en resa. Jag blir inte bjuden på själva kostnaden av deras resa, bara deras barn. Sedan planerar hans föräldrar en månad, utan att bry sig ifall jag kan eller inte, fixar redan så att min sambo får ledigt utan att höra med mig om jag kan. Jag kan inte just den månaden pga jobb. Djuren kan man lämna bort, dock är en månad länge att hitta en och samma hundvakt, så två veckor hade funkat att ha den hundvakten som jag vill ha isåfall. Men enligt min sambo är det bara att lämna bort hunden till vem som helst i princip. Så för mig känns det som att dom inte vill ha med mig helt enkelt, eller att dom ens bryr mig. Speciellt min sambo.

Jaja allt verkar vara en enda röra ! Om nu precis allt är fel i relation vilket jag får uppfattningen av pga alla fina trånar så förstår jag faktiskt inte varför ni inte bara lämnar varandra

Varför är du ännu ihop med honom? Det verkar som om du tycker om att plåga dig själv för just nu är det mest "tyck synd om mig - min kille bryr sig inte om mig".  Jag vill inte vara elak men du måste nog börja ta itu med ditt liv asap för du tycks ju inte må bra.

Tro mig, det är inte alls farligt eller ledsamt att vara single. Det är mycket bättre än att man slösar en massa tid på en person som inte bryr sig om en. Sätt hellre ner tid på sådant som förtjänar din tid. Det finns också så många andra fina killar där ute som skulle uppskatta dig så mycket mer!

TS, det verkar inte som om du och killen var speciellt eniga om ansvaret för djuren innan ni skaffade dem - du skriver ju att han lämnat förslag om lösningar som du inte gillade redan då. Då borde du kanske inte bli förvånad över att han fortfarande har en annan syn på saken än du.

Sedan angående att vara inkluderad i partnerns familj, varför skulle du vara det? Det är din partner som valt dig, inte hans familj. Det är upp till honom att välja att ta hänsyn till dig eller inte, det är inget du kan begära av dem. 

Du och din sambo verkar på många sätt vara på olika plan och prata förbi varandra. Om ni inte börjar prata med varandra på riktigt är det svårt att förstå varandra. Han kan inte läsa tankar.