Känner igen dina känslor. Min pojkvän rökte när vi  blev tillsammans, och jag tyckte att det var vidrigt på grund av lukten och smaken. Jag sa till honom att jag ville att han skulle leva ett långt och friskt liv (tillsammans med mig så klart, hehe) och att jag skulle bli HELT förkrossad om han dog i förtid på grund av rökningen. En självklar sak kanske men kan vara värt att ta upp för det är inget man oftast tänker på. Sa även till honom att jag vägrade gosa och/eller kyssas med honom när han hade rökt på grund av smaken och lukten, och eftersom det är hans två favoritsysslor så gjorde det i alla fall att han inte rökte när jag var med honom. 

Du har inte rätt att tvinga honom att sluta eftersom han lever sitt eget liv som han själv bestämmer över. Jag tycker att du kan be honom att inte röka när du är med, men du kan inte bestämma vad han gör när du inte är med. Men du kan ju så klart pusha lite för att han ska sluta. Det handlar ändå om hälsa här, både din och hans. Det tog tid för min pojkvän att sluta med cigaretter, dock röker han nu e-cigg i stället vilket inte heller är helt bra men jag tror det är bättre än cigg i alla fall. Det luktar i alla fall sjukt mycket bättre.

Som rökare kan jag säga så att visst, absolut kan man ju förstå hur ens partner tycker och känner, men det är inte så enkelt. Lite beroende på hur länge man rökt kan man känna av det kraftigt om man inte röker lika mycket eller gör ett uppehåll. Utan att man ens själv förstår att man som sagt är beroende så är kroppen det. När jag och mitt ex var tillsammans sa hon att jag fick röka om jag ville trots att hon inte gillade det, men aldrig i närheten av hennes son vilket jag naturligtvis respekterade och hade aldrig ens kunnat tänka tanken att röka runt honom. Jag drog även ner på det rent generellt för jag visste att hon inte gillade det. Men det är ingen lätt sak att bara sluta röka oavsett varför.

Ja det har med hälsa att göra och ja jag förstår att du inte tycker om det. Men det gör det inte lättare. Det är lite som att säga till någon som äter fel och är överviktigt att det "bara" är att sluta för att det är ohälsosamt att leva så. 

Personligen tänker jag ibland inte ens på cigg och kan gå en vecka där jag röker kanske 1-3 om dagen. Andra gånger så känns det som om jag röker från morgon till kväll och jag kan gråta och få grov ångest om jag inte har tillgång till dem. 

Så det är lite kluvet där. Det ni får göra är att sätta er ner och hitta en lösning som fungerar för båda. Att du förbjuder helt skulle inte fungera, men samtidigt eftersom det är så viktigt för dig så fungerar det ju inte heller om han röker tio paket om dagen (inte för att han gör det, en överdrift du förstår).

Kom t:ex överens om att han får röka, men inte omkring dig. Vill han ta en cigg så får han gå en sväng runt kvarteret eller så. Ni kan ha regler om att han så gott som möjligt ska minska doften också. Nu sätter sig ju röklukt rätt envist i kläder, hår och hud förutom andedräkt. Men att åtminstone be honom byta om efter en utekväll om han rökt och borsta tänderna är ju något att börja med.

Hoppas såklart han kan sluta röka det är ju en riktigt dålig grej att göra (säger jag som rökare, för klart jag är medveten om det också) men jag tror det är bäst att du förstår och accepterar att lätt är det inte, för vissa är det ett rent helvete att försöka sluta röka.

#1 presis så menar kag också vill ha en glåmigt friskt liv med honom och att han inte dör och desamma med lukt och smak . Ja desamma säger jag också snälla pussa inte mig och du rökt de luktar och smakar illa och förökade han ändå tar han det negativt . Och får lite grinig atityd. Nä precis men jag har bett honom att inte röka när jag är med men han gjor ju de ändå ibland . Och det känner jag är respektlöst då sukar han och säger va då där går du igen . Men om jag bett dig och där värkar han inte förstå .

Han sa även till mig att han försöker men vill inte göra det för min skull och han gör som han vill nu har han lite atityd efter igår när vi var ute och han drack men Aa. #2 spånande att se lite Emr input ja han går ibland 2 veckor utan men när han träffar sinna vände känner han denna frihet han tar annars är han duktig och respekterar att jag inte gillar det. Han lovade att sluta men jag sa det är ok dock när vi får barn eller skadar hus får det inte existera och han sa ok. Men då tycker jag sög nej från början ingen tvinga dog de va något jag fråga och önska . Säg inte ja till de då. Men han går flera veckor utan rökning framtills hans umgänge tar fat i honom. Tävla så mycket hörru de känns lite lättare och bättre att förstå jag tror jag är en väldigt stark intensiv peron och när jag ser str han tidigare klarat sluta helt och poffar till backa sjunker trovärdigheten. En så är det inte de kan va jädra svårt men ibland kan man glömma de. Lotte jobbigt är det när han lovat att inte röka inför mig och gör det :(

#4 Jag förstår att det är jobbigt om han lovat att inte röka och sen gör det, men som jag sa, det är omöjligt att veta för någon som inte befinner sig i hans huvud hur svårt detta egentligen är för honom. Även om han kan gå veckor där det inte finns något sug så finns det ju ändå tydligen något som drar honom till det och det är svårt att avgöra vad eller hur det påverkar honom. Man kan påverkas extremt både fysiskt och psykiskt av att försöka sluta röka. Som sagt, jag kan vara jätteduktig i perioder också och i andra förstör det mig om jag inte kan röka.

Jag gjorde t.o.m. ett uppehåll på över ett år och det var hur enkelt som helst då. Jag hade aldrig sug efter cigg och saknade det inte för fem öre. Om jag skulle försöka sluta nu skulle det bli katastrof totalt.

Som jag skrev som inte kom med: att bestämma vad andra ska sluta går sällan bra. Man kan endast förändra sig själv och sina vanor. Och att gnälla funkar inte heller. Du får väl fundera: om du inte kan stå ut med att han röker så kanske du ska fundera på om du kan ha förhållande med han.

Bli inte ihop med en rökare om du inte tål röklukt. Enkelt!

Har varit den på andra sidan som rökt själv och en del pojkvänner har tjatat och gnatat och gnällt. Ju mer gnäll desto mer har jag rökt, inte för att provocera men för att man mår dåligt av tjat och gnäll och ciggen är ens bästa vän.

Min nuvarande man har varit med genom rökning, uppehåll, återfall och nu igen ett allvarligt försök att sluta, han har aldrig gett mig dåligt samvete över min rökning. Mina pengar, mitt liv, mitt val.

Förstår helt klart hur det känns. Jag är extremt känslig för röklukt. På jobbet kan det vara jättejobbigt för mig. Även om alla som är rökare går ut och röker så känner jag det TYDLIGT på mina kolleger när de varit ute och rökt. Och så måste vi jobba nära varann och röken sitter kvar i hår/kläder lång tid efter. Sen är det dags för nästa cigg.

Kan bara tänka mig hur hemskt jag skulle tycka det vara att ha en sån person i mitt hem dygnet runt, sova tillsammans osv. Nej jag klarar inte av att leva med en rökare. Mitt luktsinne är alldeles för känsligt och så blir jag illamående lätt av lukten.

Jag hade tyvärr måsta säga till partnern att antingen röker du som du vill men då är vi inte tillsammans eller så måste du sluta om du vill vara med mig.

#8 Lättast är väl då att helt enkelt inte bli tillsammans med en rökare?

#9. Ja absolut och jag har ju aldrig levt med en rökare heller. Jag sa ju bara att jag kan tänka mig hur jag skulle känna om det.

Nä bästema är inte en väga att gå fungerar oftast tvärt om. När vi träffades så var jag tydlig med vad jag tyckte om det han låg på hårt och sa nä tror inte de kommer att fungera men då lovade han . Då så sa jag att om du menar det så absolut men rökning är svårt men då sa han nej de skall försvinna jag mår dåligt själv över att jag röker. Då sa jag fine ,men jag älskar ju honom och nu är det ju svårt allt är så bra utöver denna bit vi måste nog doktorera detta. Kanske i värsta fall skilda vägar men båda är ense om att vi har en framtid tilsamma och vi ska ha barn och allt men han sa när jag skaffar barn med dig komme rökningen inte existera . Så jag kanske bara borde lätta på trycket

Jag har själv rökt innan och under den tiden så hade jag ett förhållande med en kille som hade väldigt ont av det, vår överenskommelse var att jag inte skulle röka i närheten av honom. Det gjorde jag av respekt för honom, att jag själv valde att förgifta mig själv var en sak, men att förgifta honom var inte ok. Jag var den som gick iväg och rökte om vi redan satt utomhus, jag gick ut om han var inomhus o.s.v. efteråt tvättade jag händerna och han vägrade pussa mig på en stund eftersom min andedräkt stank. Det enda som han faktiskt sa var att han gärna såg att jag slutade men att det var mitt val. Det och att jag fick hålla mig borta från honom ett tag efter ciggen gjorde att jag inte ville röka så ofta när vi umgicks, och mina funderingar på att sluta blev allt starkare, inte för att han tjatade utan för att det var jobbigare att röka och han gjorde mig väldigt medveten om att jag luktade, det vill man ju liksom inte göra. Så det var vår överenskommelse och jag tyckte inte att det var mer än rätt.

Det är bara korkat att röka och den som fortfarande gör det bör ta hänsyn till sin omgivning, både inomhus och utomhus. Själv skulle jag aldrig träffa en rökare idag för jag klarar inte av det. Men om du nu har träffat en rökare så kom överens tillsammans, att ställa krav eller försöka bestämma över någon annan är aldrig en bra idé, för hos en rökare får det oftast en motsatt effekt. Att sluta eller dra ner på rökningen måste komma från rökaren själv, ingen annan. Men han måste respektera att du har ont av det och hålla sig undan så att du inte behöver få rök eller röklukt på dig. Det borde han förstå. Prata om det och kom fram till en lösning där du inte bestämmer över hans rökning utan kom bara överens då du har ont av det rent fysiskt, mer än så kan du nog inte göra. Om man har så ont av rökning och väljer att träffa en rökare så får man faktiskt skylla sig själv, du kan säga vad du önskar men du måste respektera hans levnadsval även om du tycker det är dåligt.