Menar du i ett särbo förhållande eller som sambo?

Jag tänker att det beror påhur seriöst förhållandet är - om man precis har flyttat ihop förstår jag om man känner sig tveksam till att försörja den andre.

Har man bott ihop några år så ser jag det som att det jämnar ut sig i längden.  Vi har alltid haft gemensam ekonomi, även innan vi skaffade barn.

Nu tycker jag att TIDEN är viktigare än pengarna, när sambons hobby (amatörteater) är som mest tidskrävande blir ju min fritid mer beskuren.

Jag har personligen aldrig haft råd med någon hobby, alla pengar går till boende, mat och barnen kanske en öl varannan helg.

Fördelen är att man vinner en massa tid, tid som man kan använda åt iFokus. ;)

Hur man dekar upp ekonomin tycker jag helt beror på personernas inkomst och hur långt man kommit i livet.

Är jag eller killen arbetslösa, så får den som jobbar stå för större delen av inkomsten.

Men förstår att det i mpnga förhållanden blir bråk om inte båda kan bidra med ungefär lika mycket.

Vi hade en tid då jag och sambon splittade på alla kostnader. Det slutade dock med att han hade några 1000 över varje månad som han lade in på sparkontot SITT (som ioms antagligen hmnar i en investering som gynnar oss båda så småningom). men just den känslan av att hans pengar räckte till sparpengar, men inte mina vart lite irriterande. Sen slutade månadens utgifter ofta på att jag lade ner mer pengar på små hem-grejer och hans på Stora inköp (typ elektronikprylar). Detta gjorde att hans stora inköp kändes större och kostsammare, menans mina många små inköp inte syntes på samma sätt. Dvs det kändes som om han betalat mer än mig, fast det egentlgien var motsatt.

Till saken hör att vi båda har goda ekonomier, men han får ut kanske 3-4000 mer än mig i månaden.

Nu har vi testat en ny metod. Började förra månaden. Vi lägger båda en bestämd summa (jag 9000, han 11000) in på ett gemensamt konto som vi köper hushållsgrejer/mat/betalar räkningar för. Utöver det så är resternade pengar "personliga utgifter". Dock kommer vi ha svårt att se huruvida denna metod funkar än på ett halvår kanske. Eftersom vi nu dessutom toksnålar/sparar inför bröllopet och därmed stoppar in ännu mer på detta konto som ska användas till bröllopsgrejer.

Kommer just på mig med att jag redan lagt ut 5000 spänn mer än honom på bröllopsgrejer från mitt eget konto. *hmmm* Hur somhelst, det är inte så lätt och det slutar oftast med Even-steven-metoden vid månades slut, dvs: den som har pengar kvar betalar!

vi gjorde så att vi betalade 50% av räkningarna var, sedan de pengar man hade kvar lade man på det man ville. sedan blev det ju så att den som tjänade mer, ofta bjöd på middag eller så, men det var inte en del av överenskommelsen. det kändes mest rättvist. den som vill ha mer pengar över i slutet av månaden jobbar mer helt enkelt.

mamma å pappa gör dock så att när dom fick barn så var mamma hemma och pappa utbildade sig, så mamma "blev utan" utbildning. pappa började tjäna mycket pengar och mamam en medel/låg inkomst som dagmamma, dagisfröken, mattant osv, å då gjorde dom så att pappa betalar alla räkningar, å mamma betalar hushållet (mat osv). det är ju lite riskabelt om dom skulle skiljas, men jag tror mamma sa det en gång, att hon sagt åt han att han aldrig fick skilja sig nu när dom fördelat det så.. =) hahah men dom är såå kära så..

Vi har gemensam ekonomi så den som har pengarna på sitt konto eller i sin börs betalar räkningar, mat och alla inköp som inte räknas som livsnödvändiga diskuteras först.

Vi har aldrig haft någon uppdelning alls. Alla pengar har alltid lagts i en enda hög och så har vi betalat utifrån det.

När ekonomin var skral krävdes det att vi var överens om allt som inte var nödvändigt (och eftersom vi hade 2000 under existensminimum så gällde det allt utom mat).

Känns det inte konstigt då att ha en stor pott om man ska handla saker till sig själv? Typ frissanbesök/jeans/kläder osv. I vårt fall handlar jag oftare kläder än min kille och klipper mig dyrare än honom. Men han å andra sidan handlar dyrare kläder (kostymer) när han väl handlar… så kanske jämar det ändå ut sig i längden. Men det skulle ändå kännas konstigt att ta såna kostnader ur gemensamma potten?!… hmmm… tål att tänka på!

Jag och min sambo har delad ekonomi. Så jag gör vad jag vill med mina pengar och han gör vad han vill med sina. D v s efter att vi har betalat hyra, el, telefon, bredband, mat, bensin… (Nu jobbar vi bägge heltid och våra månadslöner ligger på ungefär samma nivå.)

jag o daniel har gemensam ekonomi.. o det funkar jättebra.

daniel har ju eg inget intresse förutom bilen, som vi delar så det blir ju "tyvärr" så att jag står för dom stora kostnaderna iomed min häst men men ;)

vi betalar alla räkningar ihop o delar på det som blir över…

Daniel tjänar mer än mej,(ca 4000) men vi har båda heltidslöner som ligger ganska bra så det blir rättvisst….

vi delar på våra gemensamma räkningar, hyra, telefon, bredband ect. lånet för lägenheten betalar sambon, eftersom det är hans lån och han inte vill att jag ska betala det.
sen betalar vi våra egna själva, han betalar sin bil, sin mobil, jag min bil och min mobil.
handla maten brukar vi dela på, lite varannan gång. :P

men det kan ju bli lite dumt, precis detdär som du albastiffler pratar om i inlägg 5. Jag har alltid mer pengar över, eftersom jag inte har något lån. jag har bara två räkningar som är mina egna, medans han har fler.

men på nått sätt så löser det sig ändå :D

när vi köpte ny tv delade vi på den, halva var, och det är väl så vi gör med nya saker, om det är en stor kostnad.

Vi har haft gemensam ekonomi sedan dag ett vi blev ett par, han tjänar typ 5000:- mer än mig i månaden har jag för mig..
Han drar alla räkningar, även mina privata, från sitt konto, medan mitt konto blir löpande utgifter, varenda krona som blir över går i stort sätt till hundens veterinärräkningar som är en hel del.. samt till våra separata hobbies…

Jaa vi betalar hälften var av hyra, mat bredband, bil, osv… Pengarna finns på två konto, han köper det han vill och jag köper det jag vill och när hans pengar är slut jaaa då får han svälta*fniss*

Nää då men i vårt äktenskap är det jag som tjänar stålarna så när hans pengar är slut så fortsätter vi njuta av livet med mina pengar.Vi är ju trotts allt gifta och vi älskar varandra mkt samt har jag innan levt på maken ett antal år innan när jag jobbade som underskötera. Sååå vi lever tillsammans, njuter tillsammans och spenderar tillsammans det var väl det vi sa ja till i kyrkan I nöd och lust var det ju