Sexualiteten är föränderlig, två människor kan växa ihop och isär sexuellt. MEN fingertoppskänslan och kompabiliteten finns oftast där direkt…eller så inte.

Så jaa….ställer mig inte helt vid sidan om i resonemanget. Även om det ju inte borde vara omöjligt att börja lite halvtaskigt och jobba sig uppåt. Fösta gångerna kan ju vara lite si och så, har jag hört…men iofs aldrig själv upplevt.

Om vi pratar kärlek och förhållanden så tycker jag att var sak har sin tid. Om man verkligen älskar sin partner så mkt att det kittlas i magen hur kan man då bara gå för att sexxet inte funkar? Man får jobba sig fram helt enkelt och det tar oftast ett tag innan man släpper på vissa spärrar.

Man lär faktiskt varandra hur man vill ha det i sängen, det måste väl också få ta tid? :)

jo, visst, som sagt, man kan lära sig att få det bättre och helt ok, men sånt där mindblowing sex tror jag man antingen har, eller inte har.. hm.. jag måste testa runt mer för att göra en mer exakt bedömning hhaha =)

Intressant teori, det där!

Jag tror att det säkert är helt individuellt, men personligen skulle jag säga att jag håller med helt och fullt!

Antingen har man kemi och har svinbra sex, är det lite halvdant kan det säkert bli bättre, men aldrig så det slår gnistor.

Skönt med en likasinnad!