Fast det där känner jag som singelkille också igen mig i, så det är nog inte bara för singeltjejer det där gäller.

Sen tror jag inte det gäller alla heller, har ett par vänner som fortfarande bjuder in mig trots att de har barn och allt annat.

Sen kan det nog också vara så att man ibland kommer ifrån varandra lite för att man är i olika faser i livet. Jag brukar alltid skoja med en kompis att han är för hårt hållen för att han inte hänger med ut på en öl lika ofta som förr. Men när man tittar närmre på det så blir det ju så att med två skiftarbetande föräldrar och två barn på 4 och 8 eller vad de nu är så blir det svårt att få stunder där ena parten kan sticka iväg - även om han brukar försöka komma iväg då och då eftersom att han tycker det är viktigt att värna om kompisrelationen.

#1  Absolut, det är ju inte bara tjejer det gäller men eftersom jag är tjej så blev det så.

Känner igen mig..

De vänner som inte är gifta har sambos och de flesta har småbarn..

Visst jag blir medbjuden ibland men hur kul är det att alltid vara det 5:e hjulet? För det är ju alltid par som är inbjudna.

Uuh vad det låter deprimerande. Utan partner blir man inte medbjuden…sant…men visst fan ÄR man ju någon för det och blir väl behandlad som någon också. Bara inte medbjuden på middagarna.

Fattar hur du menar dock. Jag har nog inte varit på middag på 4 år när jag tänker efter. Det var nog sist då jag levde i kärnfamilj med sambo och barn. Jo ett bröllop har jag ju varit på när jag tänker efter! Förhållandet jag haft efter det har varit okonventionellt och inte medfört inbjudningar till kärnfamiljsmiddagar. Tror dock inte att någon vet att jag är intresserad av att bli bjuden, de tänker väl att jag ska ha tråkigt eller att jag ska lägga vantarna på deras gubbar. =)

fast jag har en vän som jag alltid bjuder in trots att det alltid är par grejer för jag anser att vi sitter ju inte upphånglade i soffan direkt vid en middag så vad är det som säger att inte hon ska kunna vara med?

Men de senaste gångerna har faktiskt hon tackat nej och då menat på att det är för jobbigt att umgås med en massa par för hon blir så medveten om att hon är ensam då och inte har några barn. Något jag respekterar, men jag bjuder alltid in henne ändå för då kan hon själv välja och jag tar inte illa upp om hon väljer att inte komma.

Vad är det för vänner ni har? I vår umgänges krets är det inga parmiddagar. Där bjuds folk in för att man trivs tillsammans om man så är gift, sambo eller ensamstående. Och varför skall det vara så omständigt. När man känner att det skulle vara kul att träffa kompisar så är det väl bara att ringa upp så många som möjligt och bjuda in. Alla tar med egen dricka och så delar man på maten. Lätt och enkelt. Vuxna och barn tillsammans.

Eller så ringer man runt och säger till folk att träffas vid någen pub på lördag eftermiddag med hela familjerna och ta ett glas och lite småtugg. Jag skulle aldrig kunna utesluta gamla vänner bara för att dom är singlar eller inte har barn. Störtlöjligt.

Eddie

Jag var tvungen att kolla mingdie profil eftersom han lät som en av mina irl kompisar..*s*.. Hälften av mina polare har ungar. Andra hälften inte. Ena hälften lever som singlar, andra hälften inte….. Vi brukar kunna sammsas så bra allihop. Allt är bara så lugnt och avslappnat utan krav och vi samlas bara för att ha skitkul helt enkelt. Vissa gånger har vi barnen med och vissa inte… Kanske beroende på att större delen kännt varann sen vi var små..:)

Ja, jag är glad för att det är många som tänker som jag, att det är upp till var och en att tacka NEJ om man inte VILL men att man bjuder in dom man vill ska komma, eller hur?  Är man vänner så är man, anser jag. Oavsett status, arbetslöshet, whatever.

Så jag förstår inte dessa av mina vänner, men jag antar att det betyder för min del att dom inte riktigt är intresserade av mig som person…

Tycker bara det är tråkigt att folk inte kan vara folk. Men det är väl bra att se vilka som är där för en iallafall. 

#8 En riktig kompis accepterar en som man är och försöker inte göra om en så att man ska passa in i deras små "fack". Tycker dina vänner inte alls verkar nåt trevliga….Men du vet ju att du alltid har oss här på iFokus..:) Jag hojtar till när jag ska ha middag nästa gång..;)

#8 Jag tror inte uteblivna inbjudningar till parmiddagar ska tas som ett mått på vad folk tycker om en.

Min allra bästa väninna, vi har varit oskiljaktiga sedan 11-års ålder, umgås jag med normalt. Vi tycker väldigt bra om varandra. När jag levde i min kärnfamilj träffades vi ofta med våra familjer, åkte på semestrar, firade påsk och nyår osv. Men sedan jag blev ensam med barnen umgås vi inte på samma sätt. Jag blir inte inbjuden till parmiddagarna. Vi åker inte på semester tillsammans, utan då väljer de att göra så med hela familjen så att karlarna kan sitta med sina ölburkar och snacka skit om kvällarna.

Oj, just som jag skrev det kände jag hur nöjd jag är att få slippa det där svenssonskräpet. =) Jag är en fri kvinna! Personligen tycker jag däremot att det känns skit, bajs och mycket mycket tråkigt att jag inte har en enda vän som är singel. Blir rätt ensamt. Tur jag trivs i mitt eget sällskap….och att bredbandet fungerar!

#7 Som du ser bor jag inte i Sverige. Jag håller med om det du säger om små fack. När min yngre syster besökte för några år sedan så var hon förvånad över hur olika åldersgrupper umgicks både hemma och ute. Hon tyckte att det var mycket mer avslappnat och lätt att umgås.

Jag har aldrig fattat det där med parmiddagar. Tycker folk att det blir roligare för att man är ett jämt fint nummer. Herregud vad tråkigt.

Zeretki. Skaffa dig riktiga vänner som kan umgås oberoende om folk är singel, gifta, har barn eller är barnlösa.

Eddie