relationer,gäller också vänner?
Följt lite trådar här och där,mest för jag vet inte vad jag ska säga,gillar inte ge fel råd om jag inte känner igen det.
Jag har iaf ett litet problem med en kompis som sägs lida av depression och går på medicin,som hon inte tar.
Denna människa,en tjej på 22 år har vart känd som glad och artig. Men senare tid har hon slutat vara det. Haft nu 3 bråk med henne på loppet av förra året och i år.
Läst lite om depression, att allt känns tungt och alla är emot en. Har själv haft det , under ett år och jaa hade medicin men tog den. Men jag var inte elak mot mina vänner,utan höll en schysst attityd så långt det gick,ibland kunde jag fräsa till men sa förlåt senare.
Förra året,så som nu, på min födelsedag( 16 nov) skulle min vän komma. Men vi bråka för att hon sprang i från mig på centralen utan att säga adjö eller något. Hon hade inte brottom hem,vi tar samma pendel,hon hade en vän och båda sprang och jag hade för många kassar för att hinna med. Jag sa till henne det kändes lite taskigt bara göra sådär eller ha skrivit SORRY JAG SPRANG IVÄG. Dem flesta av mina andra vänner tkr man kan säga nånting om man måste rusa iväg. Okej,hon blev piss arg på mig och vägra prata med mig först nu i april i år På sommaren så skulle vi gå på en premiär,hon och några andra, vi boka åt oss alla då vi kom överens om det och betalade. Alla lova komma med pengarna då. Jag är den som många andra,kollar läget med folk innan man ska göra något, så jag skickade ett sms och fråga om allt va bra och sådär inför bion..hon svara inte på sms,msn och samtal. Vi är inte så rika så vi ville gärna hon sa om hon inte ska me så vi kunde avboka,sa det till henne men inget svar. Sen sista dagen kom hon helt plötsligt och en killkompis lova betala oss om hon inte kom,han ville vänta.
Sen åt hon mat där på bio och köpte massa godis,alla hade redan gett oss pengarna för biljetterna. Men killen fick fråga,hon titta ner och gick iväg till kassan,sen gav hon pengarna till lille brosan som gav den till oss ! vi va liksom där mitt emot henne! aja…
NU fyller jag år imorgon och förra veckan bjöd vi henne på firandet som ska va på en restaurang,vi betalar inte utan alla betalar själva men vi bokar. Så skrev sms och fråga om allt va ok och tiden det var och så…inget svar. Prata me henne på msn sen " ju fick det,men för jobbigt att läsa". Sa till henne det är ok om hon inte kommer bara vi får veta. Inget svar. Jag sa sist då att besviken hon inte kan så simpelt svar JA NEJ liksom…att när jag hade depression visst var grining men inte på det sättet. Då sa hon till mig att " tror du inte allt tjat är påfrestande? och kan mkt väl uppfattas som själviskt från din sida? om evigt tjajt kommer eller kommer inte. Man känner sig så ovälkommen och du väljer nu lägga ångest på mig också,tack"
Vad gör man en sådan vän? man kan inte låta sig bli behandlad hur som helst…
Klart man inte ska låta sig trampas på bara för att hon mår dåligt. Man ikan inte stötta hur länge som helst. Vill man inte bli frisk, så blir maninte det…
Lämna henne lite andrum, och låt henne ta upp kontakten när hon kanske mår bättre elelr behöver det. Som det är nu verkar hon ju trängd… Kanske orkar hon inte med vänner just nu. Vet att det är dubbelt, för nrä man minst inte orkar ha vänner, så kanske man behöver de som mest… men man kan inte agera mamma åt sin kompis… hmmm…
Nej det har du rätt i…men saken är som sagt hon gnällde här om dagen hon är ensam,har inga vänner, vilka är hennes vänner och jag sa dem som ställer upp för en. Men hon gör så mot alla…lovar hon ska me på saker sen hör inte av sig och man ringer henne och hon svarar inte. Svårt att inte ta det hårt…alltså att jag gjorde fel som ville veta om hon skulle med på middagen att det är en självisk handling…
Hej Diana. Först och främst reagerade jag på att hon inte tar sin medicin. En depression uppstår när hjärnan inte får tillräckligt med seretonin och/eller noradrenalin, och det är därför viktigt att äta den medicin som man blir tillskriven.
Att hon beter sig märkligt beror nog helt enkelt på att hon är sjuk. Det är mitt bud på det här.
Det du kan göra, är att visa att du bryr dig. Fråga, utan att klandra eller andra påhopp, om hon tar sin medicin som hon ska, och om hon inte gör det, så fråga varför. Även om det är svårt, så försök ha överseende med hennes beteende och förklara att du och ni andra i gänget tycker det är svårt att hålla kontakten om hon inte själv vill bjuda till lite.
Lycka till.
Jaa…känns som…aa vill inte bli frisk och kanske försöker skaffa sig tyck synd om mig….
Jag var lite sur nu jag skrev ett mejl förut och sa hon kan inte behandla folk hur som helst utan att dem kommer vända ryggen en dag, frågar cheffen eller annat något kan hon inte komma med " orkar inte svara". Så tog jag upp…att en annan vän till oss är besviken på henne då hon lova gå på en fest..men sen i stunden kom aldrig och att hon tkr det var taskigt stil… att man kan vara egen, men ändå visa lite omtanke mot andra…
Men som sagt har inte sten koll på depression så mer än jag haft det och var inte just som hennes depression…
En gyllene regel när man är ovänner; ta bara upp det man själva har otalt med personen, och blanda inte in vad andra tycker/har sagt osv. Det gör bara det hela värre.
Accpetera henne som hon är och som albastiffer säger, lämna henne lite andrum. Det är ju trots allt hon vs gänget. Det är inte speciellt upplyftande att få höra hur kass och taskig man är, även om hon är det i era ögon, så glöm inte att hon inte mår bra. Det är kanske därför hon inte dyker upp? Hon vill säkert gärna, men vågar inte för hon tror kanske att hon bara kommer att mötas med en massa anklagelser.
hon sa hon inte dyker på för att jag är självisk då jag ville bara som alla andra , bekräfta…ingen har tagit illa upp för jag messa och fråga om dem kommer…så sa till henne att ingen upplevde mig som själv pga… så hon kommer inte för hon tkr jag tjata..inte första gången heller..som bio problemet…hon sket i om vi fick stå där med en biljett i handen…
så jag undrar också…hur mkt en vän ska ta..och om hon verkligen är en vän då hon gör om och om detta….
Ja, det kan ju bara DU bestämma, om du tycker det är värt det att stå ut med. Hur mycket tålamod och kraft har man till dom runt omkring sig? Det kan bara du själv svara på.
Att hon mår dåligt verkar helt uppenbart och efter egen erfarenhet så gör man mycket dumt som man åratal senare ångrar. Det är så mycket smärta och ego som står i vägen för allting, så det blir ofta kaos och man gör mycket konstigt.
Jag har inte haft depression vad jag vet.. men haft ångest, panikattacker och mått dåligt så jag tar en tablett (för humöret) varje dag.
Jag tror att när man mår dåligt så känns det jobbigt att få extra press, även om man egenligen vill gå på bio eller vad det nu är så.. kan det i nästa sekund kännas alldeles för jobbigt. I mitt fall var roliga saker som bio och att träffa ett gäng kompisar ibland jättejobbigt, inte ovanligt att jag inte svarade på vänners SMS eller samtal då.. jag orkade inte och kände mig samtidigt som en svikare, som inte ville träffas.. Jag mådde fysiskt dåligt av att äta ute eller liknande och det kan vara svårt för andra att förstå. Men som sagt detta var jag, och jag vet inte hur det funkar med din kompis..
För mig har medicin funkat jättebra, känner mig mindre rädd för folk och har sluppit panikattacker :-)
Starta ny diskussion