blir så besviken.

först lite bakgrund så ni hänger med.

jag är sjukpensionmär med liten pension. hankar mej fram så gott det går, lånar tom ut till andra å drar ner på nåt jag behövt.

finns en person som lånat över 1000kr i över 6 mån å inte ens försökt betala av det allra minsta.

så hände en akut sak å jag behövde pengar, bad om att få endel men icke sa nicke. vart tvungen att låna från andra.

gav den som lånat en avbetalningsplan som hon inte hade några invändningar emot.

förväntade mej att höra ifrån personen då betalningsdag närmade sej. hör inget å kontaktar själv personen som då kommer med en massa bortförklaringar om att hon ej kan betala nu heller.

berättar då hur besviken jag känner mej å undrar varför hon inte kontaktat mej tidigare å förvarnat mej . får då ett mkt tråkigt å sårande svar om att hon inte har nån skyldighet om att höra av sej till mej å att jag får gapa å skrika hur mkt jag vill. känner mej djupt sårad å utnyttjad å gapat å skrikit har jag inte alls gjort.

denna person verkar inte bry sej om andra, pengar el förpliktelser å tror att man ska fortsätta ställa upp å hjälpa till.

fattar hon inte att man får nog å inte vill utnyttjas mer.

när det går till en viss gräns så säger jag nej å då först reagerar folk å blir tvära innan dess är de vänliga å trevliga men sätter jag krav då tvärvänder de.

varför lär jag mej inte å går på nit efter nit.

ska ta å bli enstöring å inte ha nåt med andra att göra så slipper jag bli utnyttjad å sen besviken.

varför kan man inte lita på folk.

varför är vissa så konstigt funtade att de utan skruppler utnyttjar andra. har de inget samvete el skam i kroppen.

jag hade räknat med att få några hundra denhär v så jag kunde betala en av de jag lånade av vid akutsituationen.

har ni några tips på hur jag ska gå tillväga för att få mina pengar?

hade det inte varit en sån ansträngd ekonomisk sits jag sitter i så hade jag skitigt i pengarna men nu behöver jag ju dom.

den personens sk vänskap kan jag leva utan.

hur ska jag göra?

är så besviken å ledsen.