Det känns svårt att säga att jag funderar på att avsluta relationen, för känslorna är rätt och kemin mellan oss är bra. Jag tycker väldigt mycket om honom och jag trivs bra med honom. Men det har uppstått en konflikt som jag inte vet hur jag ska hantera. Vi umgås alltid hemma hos mig eftersom jag bor ensam och han bor med sin kompis, och det blir mycket att vi bara ser på film, myser, har sex, lagar mat/äter, sover tillsammans eller spelar något spel på telefonen gemensamt osv. Det är ingenting fel med det men jag har bett om att vi också borde hitta på någonting, gå ut och göra någonting - vad som helst. Men han ville absolut inte det och anledningen var svår att höra. Han sade att han inte vill att någon kompis han känner ska se honom med mig för att hans mamma i hans hemland är religiös och motståndare till utomäktenskapligt osv, så att han vill inte att hans mamma ska veta att han har en tjej och han är rädd att någon han känner eller bekant från hemlandet ska se honom med mig och ringa till hans mamma och berätta att han har en tjej. Samtidigt så arbetar han på ett jobb där det nästan bara är tjejer och går i skolan med nästan bara tjejer, och han har massa tjejer på Facebook som kommentarer hans bilder, både unga och ex kvinnliga lärare och det kan vara offentligt. Men han vill inte gå ute med mig även om vi inte ens visar att vi är ett par på något sätt. Han var på något läger för ungdomar för några månader sedan och då tog han bilder där på snapchat på en tjejkompis han umgicks med där offentligt, och han har tagit bilder hemma hos mig men bara på mitt ben eller hand eller så typ, han är noga med att det inte syns vem jag är. Min teori är att han troligtvis ljuger om skälet för han inte vågar säga att han inte vill att någon ska se honom med en transsexuell tjej (om någon ens kan se det, det tror jag inte) och att hans religiösa mamma från Afghanistan/Iran ska få reda på det och vara emot det. Jag hade hellre hört den ärliga förklaringen för jag vet ju hur religiösa i såna länder (och hur strikt religiösa i allmänhet) ser på hbtq-personer. Det är liksom inbyggt i deras kultur att hata hbtq-personer så skulle ändå förstå att det var sant då, men det känns jobbigt. Samtidigt känner jag att oavsett skäl känns det som det blir svårt att få ett normalt liv tillsammans om man alltid ska gömma sig och jag ska vara hemlig från hela hans omgivning och att vi inte ens kan gå ut, känns som det inte ens finns någon framtid för oss då. Jag skrev mina tankar till honom och hans enda svar var ”varför vill du göra mig ledsen? Ja jag umgås med andra tjejer offentligt men vill inte göra det med dig. Jag går med andra tjejer som vän och kollega men inte som flickvän” Jag känner bara : idiot. Jag känner som jag borde göra slut och känner inte att jag överreagerar men vill mest få in andras perspektiv på det så jag blir stärkt inför beslutet.