Relationer iFokus

Relationer

Etiketterbarnskola
Läst 504 ggr
Lona
5

Hur ärlig ska man vara?

Det här är på sätt och vis en hypotetisk fråga eftersom jag inte tänker lägga mig i saken, det har mer blivit en allmän fundering från min sida.

I vilket fall så har jag en tonårstjej i min närhet, hon började första året på gymnasiet nu i höst.
Grejen är att hon har någon slags funktionshinder (om det är rätt begrepp). Jag vet faktiskt inte vad som egentligen är "fel" men hon är alltså inte riktigt lika smart som sina jämnåriga.
Det är en sak att hon är barnslig, det funkar fint med kompisar och i skolan ändå, men hon klarar inte vanliga studier.

Hennes föräldrar låter henne ändå tro att hon läser precis samma som sina jämnåriga kompisar trots att hon går någon form av specialklass för att läsa in grundskolan. Hon vill bli förskolelärare vilket de peppar henne till.
Det finns ingen möjlighet att hon skulle klara den utbildningen, hon kommer heller inte ha rätt kompetens för att söka.

Jag fattar ju att det beror på individen också men vad är egentligen mest juste i längden, att låta tösen tro att hon kan bli vad hon vill eller att ta ner förväntningarna en aning?
Det känns inte särskilt bussigt att hon väver massa storslagna drömmar om allt hon ska göra som vuxen när man skulle kunna styra in det på lite mer realistiska förväntningar?

Som sagt, det fick mig att fundera mer allmänt. Hennes föräldrar får naturligtvis hantera det som de tycker är bäst (även om jag inte riktigt håller med).


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Sindri
6
#1

Nej, jag tycker de gör fel. Upplagt för förluster och besvikelser. Varför inte lägga allt på en rimlig nivå. Om de inte redan har uppgjort med någon myndighet att hon kan få jobb på förskola.

MonicaLagerquist
8
#2

Jag har en lätt försåndshandikappad dotter.

Hon gick i vanlig förskola men har sen gått på särskola.Bättre att vara bäst i klassen än att vara sämst.

Peppa barnet men inge henne inte falska förhoppningar.

Hon kan säkert få en daglig verksamhet på en förskola om det är där hon vill jobba.

Stolt ägare till tre La permer

Herveaux
7
#3

#0: Jag säger som #1, upplagt för besvikelser. 😕
Jag tror absolut man kan vara ärlig och rak med folk som har diverse nedsättningar eller svårigheter utan att knäcka dem för det.
Själv har jag en synskada som gör det om inte omöjligt så väldigt svårt för mig att bli precis vad jag vill i yrkesväg. Hade folk omkring mig målat upp ett helt annat scenario hade jag blivit väldigt ledsen när jag sen fick sanningen i ansiktet.
Hjälp henne att hitta sina styrkor eller sätt att hantera det svåra istället för att låtsas som ingenting säger jag.

Förstår att du inte vill lägga dig i Lona, men låter ändå jobbigt att behöva se och lyssna på deras teater.


// Harley

[XO13]
4
#4

Man behöver ju inte bli förskolelärare, barnskötare går ju oxå bra, inte så stora krav heller. Hon kan gå på en praktik där hon får umgås med barnen utan en massa pappersarbete, då får hon umgås med barnen som hon verka vilja göra.
Hon skulle nog göra barnen glada, o det är väl vad man önskar göra.
De behöver mycket Medarbetare.
Barnen blir glada hon blir glad.
Tror att det skulle bli bra.
Lite erfarenhet från det.
God Jul…

[Devya]
8
#5

#4: Nja, det brukar inte vara så lätt att få jobba med barn, åtminstone inte där jag bor. Det är viktigt att ha sunt förnuft då man jobbar med barn så att man inte utsätter dem för fara. De som jobbar med barn behöver liksom inte en extra person att hålla koll på.

Många underskattar hur krävande det är att ta hand om barn, tyvärr. Det säger jag som har 7 års erfarenhet av att jobba med barn.

Lona
6
#6

Tack så mycket för era svar! ❤️
Jag är också tveksam till om hon ska jobba med barn faktiskt. Först tänkte jag att hon skulle kunna vara någon slags "lektant" utan pedagogiskt ansvar, men jag tvivlar på att hon kan ta det ansvar som ändå krävs, precis som #5 är inne på.

Det säger väl en del att jag inte låter henne passa mina hundar själv, inte ens om hon inte skulle gå ut med dem utan bara hålla dem sällskap.
Jag tror absolut inte att hon skulle vara elak mot dem men kanske göra något som inte är så klokt.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

[ghostdoggy]
0
#7

jag håller inte med..snacka om att dömma ut en människa som inte ens kan försvara sig här..va faan är det för fel på folk..ska inte alla få ha drömmar å förhoppningar?eller är det bara vissa el kanske friska som ska få ha den möjligheten..börjar på undra om man bor i ett naziland med nazivärderingar..skulle mer än gärna låta mina hundar umgås med en sk förståndshandikappad dom har mer gemensamt än vad du tror

Herveaux
9
#8

#7: TS känner den här tjejen, det gör inte du, så tagga ner ett par hekto.

Att ha drömmar är en sak, att låta någon leva i tron om att dessa drömmar också går att uppnå är en helt annan.


// Harley

Lona
8
#9

#7: Det har inte med "nazitankar" att göra, det handlar om att hon inte kan se konsekvenserna av sitt handlande. Jag tänker inte gå in på personliga detaljer men hon visar rätt ofta att hon inte klarar den typen av ansvar.

Nu baserar jag detta på just denna person. Om jag håller mig till att det är rent hypotetiskt så hade jag kanske inte gjort samma bedömning, det beror på individen.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Lona
3
#10

#8: Tack! ❤️


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

[XO13]
0
#11

Att ungdomarna är barnsliga är inte en nackdel, jobba på ett dagis så finns det personal runt omkring sig. Är man barnslig så tror jag att den personen blir mycket omtyckt av barnen, det är väl meningen med dagis o fritis. Hon kommer nog att bli en idol bland dem. Vem vill ha en föreståndare som håller på med schema o papper när man är på dagis…
Nej hon är rätt o kommer bli mycket omtyckt av barnen, som det faktiskt är viktigt, det är väl vad det är tänkt frånbörjan.
Föräldrar skall väl möta glada barn när de hämtar dem, då går det lättare när man lämnar dem. De ser fram emot att träffa henne igen.

Hennes föräldrar har svårt att se det, sitt eget barn är alltid som man vill ha det. Man älskar sitt barn oavsett hur hen är, det gäller bara att hitta en plats som får dem att utveckla sina sinnen o må bra, det är väl alla föräldrars önskning.
Tror att hon kommer passa bra på det hon vill, glädjen finns ju o då kommer resten med en trevlig dotter som har empati för vad hon gör.
Hon kommer att bli lycklig o får hjälp på arbetsplatsen om hon behöver.

Tror på tjejen….

LiteAvVarje
1
#12

#0: Har jag uppfattat det rätt nu;
Tjejen går i en specialklass men lever i tron att hon går i en "vanlig" klass? Eftersom det är det hennes föräldrar säger till henne?
Det låter som att hon har något slags förståndshandikapp om hon inte själv kan räkna ut att hon inte läser på samma nivå som sina jämnåriga.
Det är helt klart fel att föräldrarna är oärliga mot henne och ljuger henne rätt upp i ansiktet! Det är förmodligen för att de älskar henne, de vill inte se henne ledsen och de försöker säkert peppa henne så hon får självförtroende och gör bra ifrån sig i skolan. Men ändå.. att ljuga för henne på det sättet är fel!
Förstår att det är svårt för dig att veta hur du ska förhålla dig till det och hur du ska agera.

Alla har rätt att ha drömmar och att försöka uppnå dem, men att du inte ens låter henne vara själv med dina hundar säger en hel del. Låter inte som att hennes förutsättningar är de bästa direkt..

Om det varit meningen att jag skulle styras, då hade jag kommit med fjärrkontroll! 😋