Kan du inte visa honom texten du har skrivit för den beskriver ju bra hur du känner?
Kommunikation är A och O i en relation tycker jag och kan man inte prata så kanske ni borde ta hjälp utifrån?

Vi pratade mer om detta idag. Han sa att han känner sig ensam i vårt förhållande då vi sällan gör något tillsammans. Han ifrågasätter varför jag inte kommer med förslag på vad vi ska göra då jag många gånger säger att det vore roligt att åka och hitta på något. Jag vet med mig själv att jag är skitdålig på att ordna sånahär saker, men enligt honom behöver det inte vara stora saker, att plocka blåbär tillsammans skulle tex vara en grej. Och jag vill ju givetvis göra mera saker med honom! Han tycker jag skyller för mycket på Coronan och att jag inte riktigt vill föra barnen till far/morföräldrar under tiden.
Jag vet inte hur jag ska ta detta vidare, han är så nedstämd. Vi har pratat om detta flera gånger innan men det går liksom inte framåt.

Tror att han/ni behöver hjälp. Börja på vårdcentralen för att utesluta eventuell depression. Sedan lotsar de er förhoppningsvis vidare.

Beundrar dig som stått ut med sådant gnäll i 10 år. Det hade jag aldrig klarat…

#3: Ja, jag har nog många gånger tänkt att han kanske behöver prata med någon utomstående. Han är ju inte alltid såhär, vi har bra perioder också men sedan vi fick barn tycker jag detta uppstår oftare. Jag känner mig lite maktlös och orättvist behandlad ibland då det känns som att han lägger skulden på våra problem på mig.
Han är fortfarande nedstämd men vi ska försöka hitta på något idag bara han och jag medans barnen är på förskolan..

Ibland känns det som att han surar bara för att jag ska typ få dåligt samvete eller något. Att han drar ut på det bara så att jag verkligen ska förstå att nåt inte är ok.
Han tyckte också att vi har olika uppfattning på vad som är ”bra”. Jag nöjer mig med en enkel vardag, men han behöver tydligen mera stimulans eller något för att känna att vi är på rätt väg.

Tror vi är många som känner igen detta! Vi Kvinnor vill prata och reda ut, men då tjatar vi. Vi ska vara tankeläsare och krusa. Svårt då en är positiv och en negativ, den negative äter upp syret och livslusten för den som ser mer positivt på livet. Själv har jag svårt för offerkoftor,-stackars mig- även om det är de som har fel och vänder på allt till egen fördel.
Att laga mat till sig och barnen vittnar om omognad och oförmåga att se saker ur två synfält. Man får ta reda på hur man vill gå vidare i livet, vill han förr ha rätt än må bra så får han kanske ta kontakt med tex familjerådsbyrån om de finns kvar, eller psykolog om han mår dåligt. Men svårt, jag vet! Kram från WL

han söker uppmärksamhet så det skriker om det,för jag antar sen barnen kom till världen så hamnade han på sista plats finns nog en liten avundsjuka där då d mesta i barnväg alltid går före och på så sätt känner han sig ensamen..ta med han i varje vardagssyssla du gör..litet som stort,tycker han nån vägg e ful,ge förslag om en tapetsering tillsammans osv bara för att få en reaktion,små skitsaker kan vända till att bli nått helt fantasiskt,han vill helt enkelt bara ha nån sorts ensamtid med dig och just nu är han rätt ego med sina behov oavsett coronatider,tänker inte riktigt klart bara =P

Tack för era svar. Nu var de ett tag sen jag skrev här..Han skulle aldrig lämna mig och han älskar mig över allt annat det säger han ofta! Han tycker vi ska glömma det som varit men jag kan inte det spökar fortfarande. Ja klara nog inte av att han legat med andra det kanske är kört helt enkelt. Han vill inte berätta för ha tycker det är onödigt men ja kan inte bli glad och lycklig.. Han har tom kvar de han legat med på sociala medier och sitter å trycker gilla på bilderna. Det kanske inte är en stor grej för vissa men för mig är det konstigt. Jag tycker dock det är opassande. Ja är inte svartsjuk på det sättet ja lämnar hellre isåfall såna relationer

#7: Nu har du nog skrivit i fel tråd, för det är väl inte du som är TS här?
Du borde be admin. ta bort eller flytta inlägget så inte TS råkar ut för missförstånd.