#0: Svår fråga - har man inte nära kontakt med personerna vet man ju inte hur det förhåller sig.

Att hamna i en ”etisk” konflikt utan att man ens har något med det att göra är konstigt.

En variant är att se personerna som de är med fel och brister och inte lägga sig i vem som gör vad med vem.

Det är väl inte därför man har kontakt - har man ingen närmare kontakt skulle jag hantera det som skvaller och strunta helt i det.

#0: Ja, tala om dina befogade misstankar eller om du vet med säkerhet. Det är ett sånt fruktansvärt svek så det måste den berörda få veta.

Om jag visste säkert skulle jag konfrontera den otrogna parten och uppmana denna att berätta själv, för annars skulle jag göra det.
Det skulle kännas som en extra förödmjukelse att få höra sånt från andra. Då behöver den bedragna åtminstone inte uppleva det och tänka att -Alla kanske visste utom jag.

#3: Fast blir du bedragen kommer de tankarna ändå tror jag.

Ja det är svårt.

Tala med partnern och säg att du vet.-Nu får du chansen att själv berätta- annars vill jag berätta för hen, det är aldrig rätt att bedra och lura den man säger sig älska-. Så räcker väl att säga?
Men jag vet de som berättat för den bedragna och själv blivit påhoppad, för då hade den en paus och det gilles inte då, bla, bla bla. Mvh/WL

Oj, det där är svårt. Jag vet inte om jag skulle vilja hamna mitt i den draman. Jag är väl lite självisk här, men nu då jag har familj så vill jag inte råka hamna i något blåsväder och eventuellt utsätta min familj för någon som sen skulle kanske kunna tänka sig hämnas. Det finns så konstiga människor där ute att jag är nog hellre försiktig. Skulle dock kunna tänka mig att skicka något anonymt.

#4: Ja, det kanske de gör, men det är ändå bättre att inte få höra det av någon annan.
Det går ju att höra av sig anonymt till den som bedrar också. "Många vet, när skall din partner få veta?"

Ja det skulle jag om jag visste att det var otrohet.
Men hur ska man kunna veta om det är otrohet eller inte?
Om det bara är en bekant som jag inte umgås med kan jag ju inte veta om det är otrohet eller om de valt att ha ett öppet förhållande.

Kände jag personen ifråga rätt bra, så skulle jag nog säga till. Men är det en person jag bara känner i "periferin" så skulle jag nog inte säga något.

Jag har faktiskt ingen aning om vad jag skulle göra. Det beror nog på den specifika situationen.

Jag hade absolut inte lagt mig i om det inte var någon som stod mig riktigt nära.

#0: de där är en svår fråga för va man kan tycka är självklart kan oxå bli fel när man inte känner varandra. Har vart med om att jag mådde skit för att se hur krossade de var. Inget man vill utsätta någon för. Även blivit helt fel där jag blev anklagad och fick otroligt mycket skit som även pågick ett tag. Men antar hon ville inte se och vägra tro på det. De gjorde så klart inte slut och hände ut mig som försökte förstöra. Så helt ärligt skulle jag nog bara låta den passera eller prata med hennes bästa vän typ. Som kan förmedla. För då har man försökt på ett bra sätt. För jag vill inte vara med om nått av situationerna igen.