#0: måste tillägga att jag menar jag har ju inte VALT att ha hund. Och ja jag var medveten om att han hade hund när vi flytta ihop. Men de gick nog alldeles för fort eftersom jag känner såhär nu efter ett tag. När man börjar inse att det är stort ansvar osv.

#0: Jo, jag tycker allt att du har valt att ha hund när du vart sambo med en hundägare. Ni är en familj nu och i en familj tar man hand om varandra, detta gäller även husdjuren i min värld.

Jag får lite känslan av att du använder hunden som syndabock här fast det egentligen inte är där det riktigt skaver i er relation, speciellt när du i #1 skriver att det gick alldeles för fort för er att bli sambos.

Mitt förslag är helt enkelt att ni blir särbos igen. Då blir hunden hans ansvar när det kommer till passning och du får mer space ifrån både honom och hunden.

Sen hoppas jag du kan tänka dig att läsa på mer om hur hundar fungerar för de problem du beskriver med hunden är ofta rätt enkla att träna bort speciellt när man själv knyter ett starkare band till hunden.

Din sambo skaffar ett boende där jobbet finns och tar med hunden. Sedan får han lösa problemet själv med rastning, endera gå hem och rasta eller skaffa dagmatte. Det verkar finnas gott om hunddagis nuförtiden. Hunden kan få jättekul där med kompisar.
Det blir dåligt för er alla tre parter om du blir med hund mot din vilja. Hunden lär inte bli mindre nervös om du skall ha den själv - den känner din motvilja. Du blir också otroligt låst hela veckorna - en hund får inte lämnas ensam mer än fyra timmar.

Jag kan förstå båda sidorna. Han hade hunden redan innan ni träffades så även om det är hans hund så har ni den ändå gemensamt på ett sätt.
Vilket innebär att om du flyttar ihop med en person som har hund så säger du även ja till att ha hund.

Men sen är hund ett jobb/livsstil som pågår 24/7. Har du en annan livsstil och andra intressen så kan ditt gamla och nya liv kollidera och man kan bli väldigt låst då man måste sätta hunden först i alla lägen.

Det bästa tror jag (och som jag skulle gjort) var att prata ihop mig med honom innan man flyttade ihop och förklara att "såhär ser mina intressen ut och det här vill jag fortfarande kunna göra…" och om ni landar i något ni är överens om så go for it!
Då vet han också situationen och ni vet var ni har varann.

Men den lösningen innebär fortfarande att man måste se till att ha en backup förutom eventuellt hunddagis. Så vilka vänner och släktingar har vi som vi kan be om hjälp när det behövs? Se helst till att ha flera. Så man inte står handfallen om grannen som med glädje agerar hundvakt vid behov inte kan just denna gång.

Genom att bli sambo med en hundägare valde du att skaffa hund.

Hundar känner tydligt om en människa är sur och irriterad och inte gillar hunden. Det resulterar så klart i att den längtar efter husse och blir stressad.

Lösningen som jag ser det är att ni bor var för sig.

#3: Hundar får vara ensamma betydligt längre än så - sen är det förstås en annan sak hur länge man bör lämna en hund ensam.

#6: Det var 5 timmar, kom ihåg fel, men det är inte så mycket längre än 4.
https://www.husse.se/fragor-och-svar/hur-lange-kan-en-hund-vara-ensam

#7: Den sidan har fel, det finns ingen lag för hur länge en hund får lämnas ensam. Jordbruksverkets rekommendationer säger:
Hundar bör rastas var sjätte timme dagtid, valpar och äldre hundar dock oftare (Allmänna råd 2 kap. 12 §)
Hundvalpar under 4 månader får endast lämnas helt ensamma kortare stunder (Allmänna råd till 2 kap. 8 §)

#7: bättre att läsa lagarna än folks påstående.
Det finns ingenting om 5 timmar ens i rekommendationerna.

#8 har helt rätt.
Tyvärr lämnas hundar hemma hela arbetsdagar.

Oj, har hört det från så många håll så jag trodde faktiskt på det. Där ser man.

#10: Du är inte ensam! Det har felaktigt upprepats så många gånger med 4, 5 eller 6 timmar som maxtid så det har blivit en "sanning". 🙂

Fast jag tycker det borde vara lag. En del skaffar husdjur alldeles för lättvindigt……

Jag trodde också det var lag så googlade själv för att se hur det egentligen låg till. Hittade denna länk som behandlar ämnet. Där jordbruksverket föreskrifter nämns.

https://www.lycklighund.se/hur-lange-far-jag-lamna-hunden-ensam-hemma/

#12: ja man önskar att det var lag. Tycker så synd om alla hundar som lämnas ensamma hela dagar.

#14: I synnerhet nu med alla "Coronahundar" som redan börjat åka runt på Blocket för att ägarna insett att det visst inte var så smart att skaffa hund bara för att det var en pandemi. 🙄

#15: Problemet med många av de hundarna är möjligen bland annat att ägarna inte förstått att valpen tidigt måste tränas upp för att kunna bli lämnade ensam även för kortare perioder. Och att man då börjar med att bara gå ut och stänga dörren och vänta en liten liten stund innan man går in igen. Och sen succesivt ökar tiden som hunden får vara ensam.

En hund som aldrig blivit tränad i detta kommer ju inte fixa att bli lämnad ensam medan ägaren smiter till apoteket för 30 minuter eller vad som helst.

Jag tycker inte det är något fel i hur du känner.
Hunden är din sambos från första början, då får han fortsätta ha ansvar och vill han ta ett jobb där han inte kan ta hand om hunden ska han prata med dig först och respektera att du kanske inte vill ta fullt ansvar.
Bättre att vara ärlig med den saken än att du ska behöva passa hunden så mycket som du inte vill.
Även om man är familj betyder det inte att man automatiskt är skyldig att ta hand om den andres djur, så klart hjälper man till och ställer upp men till en gräns.

#1: När du valde att bli sambo med din kille, så valde du även att ha hund. Så enkelt är det bara.

Han säger ju att han kan lämna hunden till sin mamma, men det vill du heller inte ? Du kanske skall bestämma dig hur du vill och inte vill göra ?

Jag tycker absolut inte att du ska vara ensam med hunden. För hundens skull. Den har rätt att vara med någon som bryr sig om den.

Jag tänker faktiskt lite tvärtom. Nu är jag för all del inte sambo men om vi hade flyttat ihop så hade det helt klart fortfarande varit min sambos dotter respektive mina hundar.
Jag hade inte förväntat mig att han skulle ta något större ansvar för hundarna, det är klart att om han ändå var hemma hade han väl kunnat passa dem, men inte mer än så. Skulle jag tex åka bort eller vara borta på jobb hade det inte varit självklart att ansvaret för dem skulle falla på honom. Det är mina hundar, mitt ansvar, helt enkelt.

Ville bara inflika att det inte nödvändigtvis är som de flesta här i tråden verkar resonera. 🙂

(Jag hade för övrigt inte sett mig som bonusmamma åt hans tonårsdotter heller. Givetvis hade hon fått bo hos oss om hon velat men jag hade faktiskt inte tagit lika mycket ansvar som om hon vore mitt biologiska barn.)

#20: här verkar ju sambon vilja ändra det och låta förälder ta hand om hunden, men ts känner inte att det är rätt… Det är vad jag kan se ts som inte låter sambon göra rätt.

#0: Var tydlig i kommunikationen med din sambo.

Förklara hur du vill ha det med hunden. Hur han löser det är upp till honom. Hundägare ska man inte vara ofrivilligt. Det är ett för stort ansvar för det. En ofrivillig hundägare är en dålig hundägare. Jag har själv varit det och det var inte bra för någon.