Jag har en granne som ber om pengar någon gång om året, men med löften om att betala tillbaka en betydligt större summa än hon lånat. Jag som har svårt att säga nej sa ja första gången men bara till hälften av vad hon ville ha. Och sen dess har det fortsatt 🤦🏼‍♀️

Vi har ingen kontakt utöver artigheter över staketet om våra hundar är ute i trädgården samtidigt

#1: Så underligt.

Jag har så svårt att förstå hur man kan be främlingar/bekanta som man knappt känner om pengar. Hade själv skämts över något sådant, tycker det är så märkligt och misstänksamt när folk bara rakt ut frågar andra efter pengar sådär utan att erbjuda något i gengäld.

Jag har som tur är inte stött på sådana konstiga människor. Har de liksom ingen skam i kroppen? Att bara ta kontakt för att fråga efter pengar, liksom, vad för sorts människa håller på så? Sådana typer kan man gott vara utan.

Jag hade en "vän" som gjorde det flera gånger per år. Alltid samma mönster. Hörde av sig på fb. Låtsades i fem minuter vara intresserad av vad som är nytt i mitt liv. Sen direkt "kan jag låna x kronor? Bara till måndag? Snälla? Frågat alla andra och MÅSTE ha pengar nu för x. Tack på förhand."

För det första hade vi bara samma vängrupp. Vi var inte vänner direkt med varandra. För det andra var det när jag själv gick på soc och knappt överlevde månad till månad. För det tredje bad personen ALDRIG om mindre än 500 kr per gång. För det fjärde hade många andra i vängruppen varnat mig om att man ALDRIG fick tillbaka några pengar om man "lånade ut" till hen.

Enda anledningen till att jag inte bara bad dem fara åt pipsvängen var för att det var den typen av person som inte hade några problem med att sen ljuga sönder sig till alla som ville lyssna om hur fruktansvärd jag varit i situationen och hur hemsk jag var. Vi hade som sagt gemensamma vänner och var en del av samma vängrupp, så jag hade ingen lust att de skulle börja försöka övertyga varenda kotte vi kände gemensamt (över 30 pers vid det laget) om hur vidrig jag var. Jag mådde redan psykiskt dåligt så orkade liksom inte starta bråk.

Däremot sa jag aldrig ja utan hänvisade alltid till "jag lever på pengar från soc, överlever knappt själv denna månad, så måste säga nej är jag rädd."

Nej det har aldrig hänt.

Hade en som jag kände lite halvt. Hon lånade några småsummor. Gjorde mig inget. Sen behövde hon pengar till mat innan barnbidraget kom. Det skulle komma två dagar senare. Hon ville ha två hundra men hon fick en hundring. Fick påminna om att få pengarna tillbaka. Jag trodde att hon bara hade problem denna månaden. Men inte! Efter månader av tjat så sa hon att hon inte skulle fråga mer med en ton av att hon var besviken och lite irriterad. Månaden efter kom hon ingen. Du skrev jag till hennes sambo. Hon bad om ursäkt och tog bort mig som vän på fb. Har inte hört något sen dess mer än att hon flyttade med familjen till en lägenhet med 1500:- mer i hyra. Gick även och fick matkassar för att hon hade ont om pengar. Jag saknar inte henne allas.

Usch, det är så oförskämt! Precis som i #4 så låtsades hen vara intresserad av mitt liv genom lite småprat och efter att jag sagt nej till pengarna var det inget mer småprat utan "ha en bra dag, hejdå".

Kan förstå att det är skönt utan dem i era liv. Denne personen har däremot mitt telefon nr…. Funderade faktiskt på att blocka dem. Eller kanske ska sluta svara när de ringer?

Jag vet inte. Jätteskumt är det i alla fall.

Nej som tur är inte!

När man talar om trollen så fick jag åter igen frågan igår 🥲
Och hon vet att jag nu mer går på CSN istället för att jobba heltid så hur hon tror att jag ska ha pengar över förstår jag inte 😅

#9: Usch! Vad förväntar de sig?

"Inflation, skyhöga priser och enbart CSN - självklart ger jag bort pengar till grannen även om jag knappt kan leva på det jag har?!"

Jag har så svårt att förstå. Det är så himla märkligt.

Jo, jag har liknande erfarenheter. Men det handlar om två vänner jag känner bra. Men jag brukar bara låna ut om vi t ex ska äta något tillsammans, och den har problem med ekonomin, och annars inte kunnat vara med. Säger inte ja om de bara ringer utan vidare helt plötsligt och vill låna.

Känner på mig att om jag väl säger ja då, så fortsätter de antagligen ringa eftersom det gick första gången.

Nu vet jag deras situation och jag har själv varit där. Det är inte alltid lätt att få det att gå ihop om man nästan aldrig jobbat och är långtidssjukskriven. Men de har ju familj, och om det verkligen krisar med ekonomin bör de kunna få hjälp av dem i så fall.

Jag vill heller inte känna mig som en bank😉

Jodå…en karl jag lärde känna för ett år sedan. Han ville låna pengar redan andra gången vi träffades. Osexigt.
Men snäll som jag är så fick han låna. Fick tjata mej till de där 500 sen.
I oktober fick han låna 700 igen. Tjatade i över ett halvår innan jag fick tillbaka de.
Så aldrig att jag lånar ut till honom fler gånger.

En gammal jobbarkompis fick reda på att jag hade fått 25.000 av Insurello.
Hon skrev med en gång "eftersom du fått en massa pengar kan väl jag få låna några hundra av dej tills på måndag".
Jo men visst. Och de fick jag tillbaka på måndag morgon. Men sen fortsatte och fortsatte hon så där fick jag säga nej till slut.

Har fått frågan även av andra men säger nej till de. Nån måtta får det väl ändå vara.

Det finns en regel som jag har jag varken lånar eller lånar ut pengar.

Det är ord som jag fått säga några gånger under mitt liv men tacksamt nog inte ofta och klargör jag att jag aldrig lånar eller lånar ut så brukar det tagas emot.

Att vända sig till vänner och personer som beskrivs här det är det lägsta och fulaste att nyttja andra för att klara av sin ekonomi för vår ekonomi är vår egen den ska ingen annan behöva hjälpa oss med den ska vi själva klara av allt annat är skam.

Säg nej och stå på er för ingen annan ska ha era pengar för dom är era och ingen annans.

Japp är en i min närhet som bara nästan hör av sig då, jag svarar inte emellanåt på det

Jag har aldrig haft någon som enbart hört av sig när h*n behöver pengar.
Däremot hade min pappa väldigt dålig ekonomi och efter att han och min mamma separerade hände det att han bad mig om pengar trots att jag var i tonåren. Jag handlade mat någon gång och tog med mig men i övrigt sa jag nej.

Sen har jag lånat ut pengar till nära vänner någon gång, men det har varit folk som inte utnyttjar det och jag har fått tillbaka mina pengar.

Vad skönt för er som inte har personer som bara kontaktar er för pengar!

En kompis ringde mig idag. Jag blev lite förvånad…jaha, kul, hon har inte ringt mig på länge. Vi pratade lite, och hon frågade hur det var osv. Sen kommer så klart frågan om hon kan få låna 100 kr till kaffe.

En annan fick senast låna pengar till mat när vi var ute. Han betalade sedan inte tillbaka när han skulle, och svarade inte när jag kontaktade honom och frågade. Då skulle han betala inom några dagar. Det har snart gått en vecka och jag har inte hört ett ord.

Får lust att lite som #13 sade, att sluta helt att låna ut pengar till folk utanför min familj.😐

#17 Men så random? Ringer någon man inte pratat med på länge för att låna en 100-lapp?

Förstår inte människorna ni pratar om i den här tråden, har lyckligtvis aldrig råkat ut för någon sån. Själv tycker jag det är skitjobbigt att behöva be om att få låna och lånar jag så ska ju det betalas tillbaka så fort det är möjligt. Även om det är lite i taget.

#18: Väldigt random. Sen irriterar det mig att hon 90 % av gångerna hon ringt det senaste året också har velat låna pengar. Säkert fem av sju gånger. Men jag har sagt nej varje gång…

Lika här, som du skriver. Om det nån gång händer att jag lånar, betalar jag tillbaka så snart jag kan. Tycker heller inte man ska behöva jaga någon som man lånat ut pengar till.