Ja denna kommer ju vara intressant så att säga vet inte hur många som kanske kommer förstå detta men here we go

Relationer har nog aldrig riktigt tilltalat mig om jag ska vara ärlig, visst beröringen och att vara med någon är svårt att leva utan.
Men som man som alltid känt sig bra mycket annorlunda än vad normen ber honom att vara så kan det inte vara lätt.

När det kommer till mina relationer som jag har varit "med" om har det alltid varit typ detsamma träffas 2-4 gånger bli ihop när man knappt lärt känna varandra och konstant indragen till sängen av tjejen/kvinnan man är ihop med, under mitt liv har jag aldrig känt att jag är speciellt intresserad av sex.

Det har verkligen inte ens känts för mig och allt man har hört är hur otroligt underbart det är att ha det stämmer inte alls in på mig.
Och på tal om att stämma in under alla mina relationer jag har haft vilket inte är så många så har jag alltid och jag MENAR alltid känt att jag "köper" kärlek från den jag är ihop med och att ifråga sätta min dejt eller partner om att kan inte du göra något romantiskt för mig någon gång?
Så har svaret alltid varit - men det är inte kvinnors jobb…. jag menar VA!?

Jag har alltid trott starkt på att ett förhållande ska inte vara som förr att till exemepl mannen jobbar medans kvinnan lagar mat. det är fel om man är i ett förhållande ska man väl ändå kunna ge och ta? Eller!? jag kanske är den ända som tänker så i detta samhälle och då får det väl vara så.

Jag har oxå känt en speciel svårhet med att veta var jag står med mina fötter, jag har velat känna en sak men fått en annan tanke om något annat.

Så sedan ett år tillbaka och några månader lyssnade jag på en bok som fick hela min värld att vändas upp och ner ganska bokstavligen med.

Jag har verkligen alltid sett LGBT communityn som något posetivt att kärlek som kärlek oavsett läggning och tillstånd.
Jag vet att jag alltid varit Straight men ser ändå allt med pride med ett öppet hjärta.

Såååå
Att förstå att man helt plötsligt en dag befinner sig på ett spektrum inom LGBT
vissa anser inte oss som en del av det
är både skrämmande otroligt skönt, att äntligen få reda på varför man inte känt vissa saker under sitt liv.

Jag går under Asexuel (Demisexuel och Demiromantisk)
och allt vad det innebär har gett mitt ett stort okej nu fattar jag varför jag känt på det sättet
Att ta mig in i ett förhållande efter 3-4 träffar och kanske lärt känna varandra i ett halv är på tok för lite tid för min del att börja ett förhållande och det är därför jag kanske känt att jag måste köpa den jag är intresserad av för att hålla den personen kvar.

Att när man ska ha sex med någon så är det alltid tjejen som nästan tvingar en på sig för att det ska hända något.
Då som att höra är det något fel på mig? och att svara nej men jag har ingen lust slutar nog dom flesta förhållanden på för i dagen samhälle är sex något livs viktigt…

För mig är den sensuella delen oerhört mycket mer viktig än sex.
Kramas pussas/mysa, hålla i handen och även a duscha ihop är bra mycket mer intimt för min del än "att gå på gymet"
Och det är så jag faktiskt ser på sex, sex är som att gå på gymmet du blir svettig och du tränar och jag får då inget ut av att gå på gymmet men resten av samhället älskar det.

Funderingar kring detta och feedback vore kul.