Jag tycker inte om att sova borta. Det är mitt problem

Jag kan ha svårt att sova dom första nätterna med en ny person eller på en ny plats, men sen går det över. Resultatet brukar vara att jag vaknar tidigare än vanligt och får vänta i timmar på att den andra ska sova klart. Eftersom jag vet att det är tillfälligt så står jag ut med lite mindre sömn i några nätter.

Om det inte är något tillfälligt för dig så kanske det passar bättre att helt enkelt inte sova tillsammans. Det är inget som man måste göra bara för att man är ett par.

Ja, jag tycker det är jobbigt. När jag varit "tvungen" att sova i samma säng som tex mamma eller syrran sover jag kasst. När jag för flera år sedan skulle sova hos min syster i en vecka och hon i sin studentlägenhet hade en 120 cm säng och ingen soffa, så sov jag på ett täcke på golvet.

Jag har alltid varit singel och aldrig sovit med någon jag är intresserad av romantiskt, men jag oroar mig lite för om jag kommer tycka det är jobbigt eller inte. Vi får se.

Sen sover jag alltid dåligt när jag inte är hemma. Jag kan somna hur- och vartsomhelst men jag det är bara i min säng i mitt hem som jag vaknar utvilad. När jag har flyttat tar det alltid några veckor innan jag sover ordentligt.

Det blir många vakna nätter i ett nytt förhållande. Av en sjuk anledning.

Jag får helt obefogad rädsla över att råka kissa på mig i sömnen när det är någon ny jag delar säng med, och hade det hänt hade jag skämt så oerhört. Så jag verkligen kan inte sova.

Varför jag är rädd för det som aldrig hänt kommer jag aldrig förstå.

Nu sover min partner mestadels på soffan då han snarkar som attans..hahah..
Men innan han lägger sej där så somnar han i min säng och jag kan verkligen inte slappna av riktigt.
Det är nästan att man inbland avbokar för att man vet hur jobbigt det blir när man ska sova.
Varför ska man behöva vara så här??

Jag sover gärna tillsammans men med avstånd och eget täcke

För min del beror det på person till person. Med vissa sover jag som ett barn och vill gärna krama i sömnen medans andra går det bara inte att sova med av olika anledningar. Handlar om vem jag känner att jag är bekväm med och kan slappna av runt omkring så det är en liten grej som handlar om tillit i mitt fall iallafall.

Sedan går det mycket i perioder ifall jag vill sova själv eller inte :)

Hm, kanske har det att göra med att "tappa kontrollen" med någon ganska okänd? För man är ju så försvarslös i sömnen…

Men annars minns jag när jag var liten att jag hade extremt svårt att somna när jag sov över hos en kompis t ex.

I vuxen ålder dock, har det inte varit något problem att somna i samma rum som någon jag känner😊

Jag tycker ljud är asjobbigt när jag sover, vilket är krångel när man har snarkande fru. Jag drar mig för vissa typer av resor jag vill göra för att det innefattar delat sovande, typ fjällvandra och sova i gemensamma fjällstationer.

Däremot tycker jag om att ha sällskap i sängen, men ljud gör att jag sällan vaknar i samma säng jag gått och lagt mig i.

#4: men så lustigt, jag trodde jag var ensam om den rädslan! 😂 Jag hade förstått den om det faktiskt hänt under mitt vuxna liv men det har det inte, ändå kan jag bli nervös över det men bara när jag sover med min partner, aldrig att tanken slår mig när jag sover själv 🙃

#10: nej aldrig när jag sover själv heller 😆

#9: Ja Johan….jag stör mej också på ljud när jag sover.
Kanske därför jag har så svårt att sova bredvid någon annan.
Jag behöver också mycket plats i sängen då jag vänder och vrider mej flera ggr per natt pga min värk.
Jag känner nog att då måste jag ligga stilla så jag inte stör den andra.
Jag sover redan så dåligt och vill ju inte sova ännu sämre.

Sova är jag bra på.😉
Jag tycker nog snarare att det är konstigt att sova ensam men vi har delat säng i 41 år så det har blivit en vana.
Sover jag själv vaknar jag ofta men somnar om fort.

Jag har upplevt samma. Jag har sovt bredvid ett par olika män, tror ungefär 8 olika män (har inte ens haft sexuellt förhållande med dem alla då vissa har bara varit kompisar eller så hade vi inte kommit till den punkten i vårt förhållande) och det har alltid varit otroligt svårt att somna och att sova natten igenom. Det är svårt och ovant att sova bredvid en ny person. Man är ju så väldigt sårbar då man sover så kanske det är det som gör att man sover oroligt eller inte alls.

Jag och min man sover i samma säng men jag är inte bekväm med det, inte ens efter 9 år tillsammans. Han har börjat snarka de senaste åren vilket har gjort att jag sover värre än någonsin. Jag har väldigt stora sömnproblem och hälsoproblem på grund av det, då jag ständigt har huvudvärk. Om vi hade haft ett större hus så skulle jag definitivt ha mitt eget sovrum. Jag fullständigt älskar att sova ensam, det finns liksom inget bättre. Man får ha hela sängen för en själv och slipper bli störd av att den andra snarkar och rör på sig i sängen under natten.

#14: Om jag hade partner och den hade hälsoproblem för att vi sov bredvid varandra hade jag nog inte velat göra det. Men har man inte plats för flera sovrum så går det väl inte att göra något åt.😛

Faktist en sak som gör mig glad att jag är singel. Att få sova så ostört som möjligt. Gissar att det är värst i början av ett förhållande när man inte är van och inte känner varandra så bra. Men jag har också en tendens att vakna men vara kvar i en dröm. Ser saker osv men jag somnar om rätt fort. Har man då en partner som inte somnar inom tre minuter som en själv gör och har svårt att somna om… Känns inte jättebra.
(Bifogar exempelbild. Efteråt, på dagen kan det ju vara kul. Inte på natten 😅)

#16: ..😅

Ja jag har sovit ensam så länge kan jag minnas.
Har varit enbo men haft förhållanden. Har inte alltid varit lika svårt att sova ihop med någon men detta har hänt de senaste 10 åren.
Precis som Devya skriver i #14 att hon älskar att sova ensam i sin säng då man kan bre ut se.
Och jag håller med. Är nog bara bortskämd med detta.

Och i och med min värk så måste jag breda ut mej…rör mycket på mej…går upp ett par ggr per natt.,,osv.
Då är man ju rädd att störa den i jämte med.

Men det är nog bara mest att jag älskar att sova ensam.
Snarkaren går ut i soffan när han börjar på…haahhah..

Tänkte på det. Har en kompis som var i förhållande. Jag märkte att de sov i samma rum, men hade varsin säng, på olika sidor av rummet. Själv hade jag nästan velat bo separat i ett sånt läge. Men jag kanske är lite av en "enstöring" ibland också….😏