Bor man långt från varandra så blir den huvudsakliga uppgiften att ständigt påminna barnet om att man finns och att man bryr sig om. Ringa, skicka kort, skriva brev, hitta på roliga saker när man väl träffas.

Det är inte enkelt, men det går! När barnet blir äldre - låt det komma och hälsa på själv! Mina två äldsta barn har åkt själva till sin faster 90 mil bort och fått bo där under sportlov och sånt, de har därigenom byggt en egen relation utan vår inblandning. Det tror jag är bra.

Jag har också ett sånt kontrakt och ett "extrabarn". Vi bor närmare och träffas regelbundet, vilket gör det hela enklare. Det får liksom inte bli stor uppståndelse och konstlat när man umgås, då blir det "fel". Det viktigaste för mig är att hon växer upp med omedveten visshet om att jag älskar henne, sen behöver hon inte fundera så mycket på mig. För barn är saker så självklara och det är väl det man får utnyttja helt enkelt.

Hur man än gör så ska man fungera som en trygg backup, och bygga en naturlig relation utefter de förutsättningar som finns. Man får inte bli en diffus kontur i pereforin utan en självklar person i barnets liv, även om man inte träffas så ofta…

Och annan fråga; hur väljer man en bra och lämplig gudförälder/fadder till sitt barn? vad ska man ha i tankarna när man väljer?

Ja, DET är ingen lätt fråga!

För vår del har vi helt enkelt betraktat och känt efter - vem har byggt relationer till våra barn utan att vi bett dem? Vem har tagit till sig våra barn på ett naturligt sätt och vem tycker om dem och intresserar sig för dem förbehållslöst?

Därutefter har vi ställt frågan…

Våra barn är inte döpta, så några gudföräldrar/faddrar har vi inte den vägen. Jag har fått frågan om att bli det själv, men döper jag inte mina egna barn bär jag inte fram andras heller. Därför har "kontraktet" skapats på direkt fråga istället…

Sen får man vara lite observant - under årens lopp kan saker och ting förändras, barnen kanske inte knyter band på det sätt man önskat till den man valt som fadder, kanske måste man revidera sina planer? Kanske möter man nya människor som lämpar sig bättre alltefter att livet förändras?

För oss som har stor åldersskillnad mellan barnen kanske det naturliga valet för äldsta barnet inte är lika lämpligt för det yngsta?

Huvudsaken är att man någonstans skriver ner vad man önskar och sen hoppas man bara att man slipper utnyttja önskemålen…

en sak jag tänkt på..man ger ju sina barn olika faddrar…  vilket egentligen är ganska knäppt..för OM det nu skulle bli så att barnen blir föräldralösa, innebär det då att syskonen ska splittras mellan de olika faddrarna?

Frågan är väl egentligen också om de som är faddrar vid t ex barndop verkligen är beredda att ta rollen som nya föräldrar om något skulle hända? Många, tycks det mig i alla fall, ser det som ett jättekul uppdrag att i samband med dopet få vara med och bära fram bebisen - men sen då? Är alla medvetna om vad det skulle innebära i händelse av katastrof?

Viktigt att man diskuterar såna saker innan man tackar ja till uppdraget så att alla frågetecken är utredda….

Känner någon som har fyra barn och som valt olika gudföräldrar varje gång. Jag tror inte det är deras önskan att barnen skall splittras om det händer något… Samtidigt tror jag det blir svårt att få någon att rent praktiskt kunna ta emot fyra barn utan vidare om något händer.

# i juridisk mening har faddrar vid ett dop ingen betydelse.
Traditionen att välja olika faddrar till sina barn härrör sig från den tiden då alla redan hade många barn o kanske inte klarade att få "10 till på halsen" i händelse av föräldrarnas dödsfall etc.

Till min stora flicka är hennes moster (dvs min lillsyrra) o hennes farbror (dvs min svåger) hennes faddrar.
Till lillan har vi valt morbror samt en väninna till mig, i efterhand inte så genomtänkt kan tyckas men vi hade för stunden "inga andra att välja". Morbror känns helt ok men väninnan o jag har av olika orsaker glidit ifrån varann, även om vi har viss kontakt ff.
Morbror ägnar inte lillan speciell uppmärksamhet, han umgås o leker ofta med båda barnen. Farbror träffar de ganska regelbundet hos farmor men han ägnar mkt liten tid åt barnen. Å andra sidan sköter han deras skog o allt runt det.

#6

Nej, jag vet att det inte har någon sådan betydelse idag. Men jag tänker såhär; om jag som förälder väljer en fadder med tanke på att vederbörande skall kunna ta hand om mitt barn ifall det händer något, men faddern ser det inte alls så utan tar det för vad det är - ett kul uppdrag. Då kan det ju bli galet om man inte pratar igenom syftet med uppdraget man ber om…

Jag är också gudmor till ett barn vars gudfar jag sällskapade med för ungefär 100 år sedan (barnet är vuxet nu när jag tänker efter ) och det barnet träffade jag kanske tre gånger som litet! Det var innan jag fick mina principiella idéer om barndop och sånt.

Men vill man som förälder ha faddrar/gudföräldrar som verkligen ska ta hand om barnet om något händer vill det till att man är tydlig med det. Sen är det inte bindande det heller, det är önskemål man kan framföra, men om man skriver ner det på papper och jag som "extramamma" godkänner och accepterar så tar ofta myndigheterna mer hänsyn till sådant idag än man gjorde förr.

Jag är inte gudmor till någon, och har heller inga gudföräldrar till mina barn. Jag har medvetet valt bort detta eftersom det inte har någon som helst betydelse i händelse av min död. Idag brukar man säga att Gudföräldrar ansvarar för barnets kristna fostran, och vem tar sådant på allvar i dag? (Inte ens de kristet troende lämnar över ansvaret för den kristna fostran på någon annan, utan jag tror att det där får deras barn i kyrkans gemenskap och inom ramen för hela familjens kristna tro.)

Om jag dör, så kommer mina två äldsta barn bo hos sin pappa. Lilltjejen blir ju kvar med sin pappa. Men dör även han, så har vi ju sagt att då ska hon växa upp hos sin faster. (Jag tror dock inte vi gjorde skriftligt på det, men det kanske vi ska göra??)

Kan nog vara vettigt med noteringar på papper…

#9 Har noterat, kan jag maila det för en juridisk korrigering av texten innan vi skriver under?

Ja, kör i tre exemplar, stämplade och klara och sedan verifierade av Notarius Publicus! Har ni bankfack?

#11 *garv* Nä, jag tänkte du skulle ha hand om det pappret ju.