Jag måste efter barnet har setts slå hunden familjen passar i perioder göra något. Mest för att barnet stirrar på en med en blick som inte känns frisk, och slår hund som inte gjort något. Psykolog behövs garanterat.

Under 4 år som jag tror dom bott på området har mamman varit arg och skrikit på barnet de gånger man passerat och det har sommartid ibland varit dagligen. Ungen har alltid varit tyst. Mamman väldigt arg. Dom har ett annat hemspråk som används mellan dom så vad det handlat om vet ingen.

Oavsett är det inte en bra grund att växa upp med en instabil mamma, och hon är någon som mycket väl kan bruka våld i hemmet. Har bara sett henne ta tag i hans arm för att slita in honom. Nu brukar han våld mot oskyldigt djur, kanske har han lärt sig att man slår på den som är svagare när han är den svaga hemma.
Beroende på vilket land hon är från kan uppfostran och synen på aga vara ok där, för jag har inte varit med om att någon öppet ute i trädgården eller på gatan skriker så förbannad på sitt barn dagligen.

Vet någon hur jag kan vara säker på att jag förblir anonym om jag ringer från skyddat nr och inte uppger mitt namn? Kommer mitt samtal spelas upp för kvinnan? Då lär hon komma på vem jag är.

Och om jag gör en mejl och mejlar utan namn och så. Kollas ip upp om man uppger att man för sin familjs säkerhet måste vara anonym?

Det är mycket viktigt att hon inte får veta för hon känns som en som kan bli galen och vara farlig när hon känner sig kränkt eller angripen. Och detta är ju verkligen inte kul för någon om soc gör hembesök. Kan nog få de flesta arga. Ingen känner väl att dom gör fel med sina barn.

Barnet går i mellanstadiet snart 5e klass så om ungen ska kunna få hjälp och chans att styras mot rätt håll är det nu det måste ske. I tonåren är det mycket svårare. Han har kanske någon psykiatrisk diagnos som behöver behaglig. Han är så tyst, står och stirrar och senaste tiden har blicken gått från liten pojkes till hatfulla och obehagliga stirr som är äldre än honom.

Är dessa saker något bra att ta med eller ska bara mamman mot sitt barn vara grund i orosanmälan?