Jag tycker att det känns som om ni har väldigt grundläggande skillnader i sätt att vara och era behov. Sedan är det svårt att veta om han gör det han tror att du vill, eller om han vill tvinga på dig sitt sätt att leva.
Jag har mer behov än min man av egentid och det har aldrig varit ett problem för oss.
Har du verkligen förklarat för honom hur du känner och vad du behöver och vill ha ut av en relation? Ni måste ha ett seriöst samtal om det och han får också förklara hur han känner och behöver och vad han vill ha ut av ett förhållande.

Om han inte kan acceptera dina behov och du inte kan svara upp till hans behov så kommer det nog inte att lösa sig. Du har redan börjat dra dig undan, men skriver att du älskar honom, men du kanske inte kan skilja dina känslor för honom från de känslor han verkar ha för dig?
Det är fantastiskt att känna sig älskad och behövd, men det är ett dåligt omen om den ena parten känner sig kvävd av den andra. För vissa människor är det svårt att förstå att det inte handlar om mindre kärlek.

Tack för din input!
Problemet är att vi inte riktigt kan kommunicera, jag får fram det jag vill på hyfsad engelska och han tolkar utifrån sina referenser vilket oftast inte blir det jag menade.
Jag har föreslagit att vi ska prata med någon professionell men det vill han inte.
Kanske du har rätt att jag är färgad av hans känslor… Tack igen för tänkvärda ord!

Nu ska jag vara fullständigt rak på sak. Kan ni inte kommunicera klart och tydligt med varandra så kommer det aldrig att fungera,binge i min bok åtminstone. Missförstånden kommer att fortsätta att uppstå.

Jag och min man pratar olika språk. Han pratar nederländska och jag pratar svenska. Vi pratar engelska med varandra men vi har inga problem som helst med att uttrycka oss på engelska så det blir aldrig missförstånd pga språket som så. Snarare pga kulturskillnader. Jag pratar sen även nederländska och min man förstår en hel del svenska. Vi har fått kommunicera med varandra bra mycket mera än vad jag har gjort i andra förhållanden där killen har samma bakgrund som mig. Så det är ju en sak du måste komma ihåg. Kommer man från två olika kulturer blir det extra viktigt att kunna prata! Men om ni knappt kan förstå varandra på engelska så låter det ju otroligt svårt.

Men språket tycks inte vara det enda som inte fungerar mellan er. Ni verkar vara alltför olika. Det är ok att vara olika men inte på den nivån som du pratar om.

Det att ni redan tycks ha problem då det gäller sex och det att han tjatar är också en stor röd flagga.

Jag förstår inte riktigt varför du älskar denna man om ni är så olika och du känner att han vill att du ändrar dig. Ni kan inte ens ordentligt kommunicera med varandra och det gör att jag undrar om ni faktiskt känner varandra.

Med så många problem som ni redan har så var det inte så dumt av dig att föreslå att ni borde gå skilda vägar. Om du dessutom skulle vilja ha barn, så måste ni definitivt vara på samma nivå, annars lär ni bara få ännu mer problem. Så du måste tänka på framtiden också om det är lönt att vara ihop med någon som du inte riktigt tycks ha mycket gemensamt med.

Jag reagerar på vad du skriver mot slutet av din text "vet inte om jag kan vara den han vill att jag ska vara…"

Om han inte kan älska, acceptera och respektera precis den personen du är så är han ingenting att ha.

Sedan borde det vara prio ett för hans del att lära sig svenska så att han kan kommunicera med dig. Hur klarar han livet i övrigt jobb/utbildning/egna intressen utan att kunna språket? Eller är det så att han behöver dig i sitt liv för att klara vardagen?

Att han vill att ni ska spendera all fritid tillsammans ser jag som en stor varningsklocka, ett sätt att göra dig mer ensam och därmed mer beroende av honom?

Jag tycker att du är på rätt väg. Lämna och gå vidare med livet.

Kommunikation är det viktigaste i alla sorters relationer. Kan ni inte kommunicera så kommer det aldrig fungera i längden. Och det om att han tjatar om sex ger mig rysningar… Ett nej är ett nej. Ibland räcker det inte med bara kärlek. Ni verkar vara väldigt olika och om han säger nej till ditt förslag om parterapi så känner jag att han inte vill ge er en chans heller. Det är så klart svårt att lämna någon man håller kär men på sikt när ni båda fått ta ett steg bakåt så kommer ni inse att ni mår bättre utan varandra.

Kommunikation handlar om så mycket mer än språket. Jag tycker det låter som att ni är väldigt olika och det kan väl fungera, men man måste ha nån slags gemensam grundläggande förståelse för livet, sig själv och varandra som ni inte riktigt verka ha. Du verkar känna dig missförstådd och att du måste vara nån som han vill ha, men om du inte känner att du kan vara dig själv till hundra procent är risken att du istället kommer börja dra dig undan, bli bitter och att ni glider ifrån varandra ännu mer.

Att ni bersämt er för att ta en paus är också en väldig tydlig indikator på att ni har svårt att hitta en gemensam grund. Det är klart att ett förhållande består till viss del av kompromisser men ni verkar ju till och med att ha svårt att kompromissa om vad ni ska kompromissa om, ifall du förstår hur jag menar.

Tror att ni gör bättre i att separera och hitta nån där ni kan vara de ni egentligen är till hundra procent.