Kompis inlags
Jaha. Nu fick jag precis veta, genom msn, att en kompis/bekant är inlagd och har varit det ca 3 veckor. Eller just nu har hon permis.
Jag undrade varför hon inte kommit till kursen, och då skrev hon att hon varit inlagd. Hon orkar inte berätta varför.
Jag vet att hon har psykiska problem, för jag har hjälp henne innan, eller jag hoppas jag gjort det.
Vad ska jag göra? Känns så hopplöst att sitta här nu och inte hjälpa till. Men hur kan jag hjälpa då jag inte vet vad som hänt?
Tror att det enda man kan göra egentligen är att visa att man finns där för vännen om/när de behöver en
_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!
Finnas, brukar vara det bästa. Det uppskattade jag när jag låg inne.. dom som fanns där om jag behövde dom.. som skickade hälsningar eller kom förbi en stund…. kanske köpte med något man bad om.. ja.. var rent allmänt
du får väl helt enkelt höra om hon vill ha esök.. annars kan du ju skicka nått fint kort…
Prata med henne, visa att du bryr dig. När jag var deprimerad var det många som drog sig undan och väntade på att jag skulle ta kontakt, vilket är rätt omöjligt när man mår som jag mådde… Och jag uppsakttade verkligen dom som själva sa att dom förstod att jag var dålig och att dom brydde sig, bara var där och lyssnade om jag ville prata…
Tydligen vill hon inte prata eller att man visar att man bryr sig.
vänta tills hon vill….. var en del som låg inne som inte hade kontakt med någon utifrån under tiden dom låg där… kändes väl bäst så.. bara fokus på sig själv.. eller nått
#4 Nej, då är det svårt… Överlag så tycker jag det ÄR svårt med människor som mår väldigt dåligt. Trots att jag själv mått så dåligt man kan så har jag inga lösningar, det är liksom olika från person till person och från dag till dag…
Det måste vara jättesvårt som anhörig och vän… Jag tror inte många fattade när jag mådde så dåligt som jag gjorde, hur allvarligt det var. Jag kunde inte tala om det heller…
Jag tycker nog att du inte ska göra något. Du kan ju bara fråga nästa gång ni pratar om h*n mår bättre. Är det så kompisen vill berätta så gör den nog det när den känner att h*n är redo för det. Att tala är silver att tiga är guld.
Jag väntar.
Men tusan vad frustrerande det är att inte veta …
Och att ändå försöka stödja ..
#8 Men jag tror inte du ska försöka att stödja, det räcker nog med att du är du och att du är den du alltid har varit. Många gånger tror jag folk som har det svårt uppskattar en "vanlig" människa mer för att det blir bara jobbigt när folk inte vet hur dom ska bete sej.
Sen kan man ju vara nyfiken… DET min vän är ju något som du får leva med.
#9 :)
Starta ny diskussion