Prata med din partner.
Tala om precis det som du har skrivit här och så får ni utgå från det.

Har du fått bearbeta din uppväxt, känslor, svårigheter osv på något sätt? Gått i terapi, vård eller liknande tänker jag då alltså. Har du mycket oberarbetat så kan det absolut hjälpa dig att få hjälp med det, för att sen kunna förstå och förändra hur du idag agerar och känner och tänker. Det är för de flesta personer svårt att bryta sådant som sitter djupt i en även om man vill om.

Ett alternativ är också att ni går hos parterapeut eller liknande ihop. Då kan ni få hjälp att uttrycka er så att ni förstår varandra, ställa "rätt" frågor osv. Dessutom med någon som stöttar upp om du (eller din partner) har svårt för att prata om vissa saker. För många är det lättare med nån som "leder" samtalet lite och liksom hjälper en att tänka om ifall man kör fast.

Jag träffar en man som är precis så som du beskriver att du är.
Vi har pratat om det och jag är medveten om hans problem.
Så jag lägger inte så stor vikt vid det.
Det han gör för mej visar att han tycker om mej ändå.
Lagar middag…köper favoritvinet…m.m.
Det viktigaste är att ni pratar om det så din partner förstår.

Du kanske kan öva lite så kanske det släpper mer och mer när du ser att du kan lita på din partner.
Jag gör så att jag säger att jag tycker om honom men begär inga ord tillbaka.
Och är det något jobbigt man måste ta upp så gör man det men har inga krav på att den andra måste säga något. Det räcker med att han lyssnar.
Han är heller inte den som kan komma och ge en spontan kram eller puss.
Men som sagt så visar han sina känslor på annat sätt.

Ett alternativ är att bli mer mer medveten om sitt inre, kunna se och acceptera, sen släppa känslor, tankar, osv. Det är inte alltid det lättaste, men övningar som meditation är ett väldigt bra verktyg för sånt här (och mycket mer). Sen är säkert terapiformer också bra, de kompletterar varandra.