Som att leta efter en nål i en höstack..
Så, jag har haft de här ganska mörka tankarna och känslorna kring relationer den senare veckan. Det känns som att de flesta försök att närma mig någon mer än vän, gör att jag antingen skrämmer bort personen eller att mina egna känslor blir så starka, snabbt att relationen inte längre fungerar.
Jag hade en ganska lång period för några år sedan där jag inte brydde mig alls om att hitta partner, och på många sätt var det en mycket bättre period känslomässigt, med sundare relationer
Känner nästan för att återgå till en sån period, och lägga det här med en eventuell partner på hyllan igen, eftersom det bara verkar sluta dåligt och i smärta, så fort jag fattar intresse för någon.
Kanske är jag inte riktigt skapt för att ha ett förhållande 😄 eller så är det bara väääldigt få personer jag passar ihop med.
Nån sa en gång att det är som att leta efter en nål i en höstack det här med att finna en passande partner (eller en partner alls, verkar det som), så jag tror jag ska sluta leta för nu, och lägga min energi på något annat i stället.😄
..Ville bara reflektera lite, och uttrycka ett par känslor jag haft den senaste veckan.
Ja så är det för mej med. Vill inte ha en massa ytligt kallprat utan mer att man ska vara öppen och som bästa vänner direkt, och då skrämmer man bort andra. Och antingen så brukar det inte fungera eftersom att jag inte tycker om personen tillräckligt mycket, eller så brukar det alternativt inte fungera eftersom jag tycker om personen för mycket. Så även om jag känner intresse för någon så känns det oftast meningslöst att ens försöka, utan brukar tänka att om någon verkligen är intresserad så är det den som skulle ta kontakt. Aldrig ens upplevt att någon haft några starka känslor för mej utan har alltid varit rätt ensidigt.
För vissa är det lätt att hitta en partner eftersom de kan passa ihop med nästan vem som helst och dessutom få det att fungera med nästan vem som helst, men jag själv passar knappt ihop med någon alls. Så brukar tänka att jag definitivt inte passar ihop med de där personerna som passar ihop med nästan vem som helst, för det är ju ett tecken på att de fungerar alldeles för annorlunda. Såna personer brukar oftast vara rätt enkla och okomplicerade, vilket är logiskt, för ju mer komplicerad en pusselbit är desto svårare blir det att hitta en annan pusselbit som är ens i närheten av likadan.
Brukar drömma om att ha en tjej att prata en massa med hela tiden och träffa och göra/uppleva en massa roliga saker tillsammans med, och att göra varandra lyckliga och inspirerade och få varandra att må bra och ta hand om varandra och att livet känns meningsfullt och fantastiskt och ljust och så vidare. Men känns rätt omöjligt eftersom personkemin alltid är så dålig med alla, och man knappt har något att prata om, knappt något gemensamt, och personen knappt visar något intresse och knappt berättar något om sej själv.
Till exempel, det här är en trailer för min favoritfilm, och ganska långt från vad de flesta andra brukar ha som favoritfilmer, så kan räcka med att länka den till en tjej så skrämmer man genast bort henne.
#1:
Ja, det verkar vara liknande för oss på det planet. Tänker nu också att det kanske inte är så stor idé för mig att försöka hitta en tjej… Mer att den andre får visa intresset om det skulle finnas. Nu har ju det hänt nån gång, men senast det hände så gjorde den tjejen ett självmordsförsök medan vi hade kontakt, så jag behövde avsluta den kontakten pga det tyvärr. Annars hade det nog kunnat bli nåt bra, och hon var verkligen den som tog intresset, och det gick som av sig själv.
I andra fall får man kämpa i motvind, och det blir ganska meningslöst till slut.
Det där med att bli bortskämd av en filmtrailer (om det inte är något alldeles extremt) har jag svårt att riktigt förstå. Vad är hela problemet med att man har olika filmsmak? Tänker själv att en sån sak mest är intressant, att kunna ta del av andra sorts filmer, osv, än de man jämt ser på själv.
Men ja, det är visst lätt att skrämma bort folk på så sätt…😊
Skrev ett inlägg på min blogg i ämnet: https://tankarom.bloggo.nu/Varaktig-frid/
Nu har jag inte jättemycket att säga i ämnet i fråga, jag har själv blivit väldigt dålig på det här med att dejta de senaste åren. Men jag ville inflika att filmen verkar bra #1!
Hade någon skickat mig den trailern som svar på frågan "vilken är din favoritfilm?" hade det snarare överraskat och väckt mitt intresse. Jag fick lite Amelie från Mont Martre/Livet är underbart-känsla av den! Så, ge inte upp!
Jag tror att en av anledningarna till att jag själv fort tröttnar i dejting är att nästan allt sker på dejtingappar numer. Det blir lätt mycket ytliga samtal och kallprat, samtidigt som jag känner att det är svårt att helt lära känna en människa genom en skärm. På sätt och vis önskar jag att människor var mer old school och sågs mer irl, samtidigt som jag vet med mig att jag själv ofta springer åt andra hållet om någon försöker. 😄
Men kanske kan det vara bra att "lägga det på hyllan" lite #0?Huvudsaken är ändå att man själv mår bra. Dyker det upp någon så gör det. Ibland kan nog samhället vara lite väl insnöat på romantiska relationer också. Det är lätt att glömma att även vänner, bekanta, familj, husdjur, eller relationen till sig själv, är minst lika viktig. 🌻
#4:
Ja, det är nog lika bra att lägga det på hyllan för nu. Sen jag bestämde mig för det har jag mått så mycket bättre, känt en inre nöjsamhet och frid i stället för missnöjdsamhet och en gnutta bitterhet.😊🌻
- Redigerat 2024-06-19 09:09 av snowy00