Viktigaste grundbulden är givetvis tillit och att vara ärlig. Den biten är oförhandlingsbar.

Men det faktum att han gör det i smyg säger också något om både dig och honom och ert förhållande.

Min gissning är att han har ett behov av att känna sig som någon som är värd att flirtas med, någon som är värd att vara intressant, något som kanske är värd att vara sexig.

Det kanske är så att du inte lyckas ge honom det tillräckligt mycket? Det vore ju inte helt osannolikt att efter 13 år så blir förhållandet för mycket vardag.

Jag vet att jag är dålig på att ge min partner det.

Och kanske är det dessutom helt oflirtigt och att det ibland är skönt att få prata med någon som är på avstånd och inte vet allt om ens liv. Självklart finns det saker som kan vara enklare och mindre laddade att prata om med än främling än sin partner som av naturliga skäl inte kan bara lyssna utan att känna att man måste få förklara eller försvara sig.

#0: Är inte det viktiga vad han diskuterar med dem? Jag har svårt att se hur det skulle vara meningsfullt att förbjuda honom att diskutera med andra rent generellt. Vet du vad de diskuterar?

Om det känns omöjligt för er att skaffa den spänningen i ert eget förhållande, vilket absolut kan vara värt att jobba för, så är det lämna som gäller tänker jag. Ett förtroende är ju brutet.

Vill båda kämpa och han är beredd att (på riktigt) släppa tanken på pirret med någon annan kan ni säkert komma längre tillsammans än ni varit tidigare. Troligen behöver ni profesionell hjälp för att komma dit, men jag tänker att det kan vara värt det!

Så kravet är att han följer dina regler och ska få professionell hjälp för att leva upp till dom?

Niklas fråga är ju extremt relevant här… Vad pratar dom om?

Om ditt krav att han inte får prata med nya kvinnliga personer, så håller jag med dig, han borde lämna: för sin egen skull.

Om han pratar med dom på ett sexuellt sätt och som faktiskt kan klassas som otrohet även av en icke kontrollerande och svartsjuk person, så håller jag med dig, du borde lämna honom: för din skull.

Jag kan också hålla med dig om att om det är så att han söker något som du inte kan eller vill ge, så kanske ni bör gå skilda vägar istället för att såra varandra. Inget av behoven behöver ju vara fel, men om man är helt inkompatibla på viktiga punkter, så kanske båda vinner på att skiljas åt?

För mig skulle det dock vara en otroligt stor röd flagg om min fru försökte kontrollera vilka jag fick prata med.