Dags att göra slut?
Hur vet man egentligen, när man ska göra slut? Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 1,5 år. Vi har haft det väldigt bra tillsammans, har alltid kul ihop. Men de senaste månaderna har jag känt en slagt tvekan. Det har kännts som att vi är mer vänner än ett par. Det har kännts konstigt att kyssas och kramas, för att, som sagt var, han börjar kännas mer som en vän. Jag har också märkt att jag börjat tänka mer och mer på hur det skulle va' att vara singel, hur jag nästan skäms över att jag faktiskt skulle vilja ha lite one night stands med killar man träffar på fester.
På ett sätt känns det som att jag inte riktigt kan fortsätta känna såhär. På det andra sättet känns det som att jag kommer att ånga mig om jag väl gör slut, vill liksom inte förlora honom helt ur mitt liv… Har funderat väldigt länge på det här nu. Har precis varit borta under en hel vecka på körkortsutbildning och tog mig tid att tänka. Vad jag kom fram till var att jag inte saknade honom speciellt mycket, inte mer än som en vän i alla fall… Usch, känns så jobbigt! Snälla, ge mig lite synpunkter eller råd. Kanske har ni varit i samma sits?
Låter som du har växt ur förhållandet. Tyvärr händer det.
Skitjobbigt att det händer, men ingenting kan man göra.
Så jag ser bara en utväg, det gör nog du med.
Kram på dig
Det låter som du redan vet själv att det är slut och då är det nog bästa alternativet också…
Ta allt som skrivs på Internet med en nypa salt. Du vet inte vem som sitter bakom det andra tangentbordet och du vet inte vilken kunskap eller utbildning de har. Tänk efter själv!
Men sen så är inte ett förhållande en dans på rosor alltid! Det där nykära finns inte allt kvar och man lär sig istället leva tillsammans i en vanlig vardag. Men innerst inne känner man vad man vill.
fråga dig själv i hjärtat den enkla frågan:
Älskar jag honom?
och om man är säker (vilket du inte är)skriver man inte inlägg här :/
Juuuuuulia ! Gumman älskling ! Finns här !
#4 Så om man älskar någon så betyder det alltså detsamma som att det inte finns skäl till uppbrott?
Hm…i så fall håller jag inte med. I min värld kan man älska någon OCH ÄNDÅ ha behov av att komma ut ur förhållandet.
Tack för alla svaren hörrni!
Nu är det gjort, jag gjorde slut ändå… Kände att jag inte kunde hålla på och vela, inte snällt mot varken honom eller mig. Det var otroligt jobbigt, för jag trodde att han var lite inne på samma spår som mig, men det var han absolut inte. :'(
Älskar honom otroligt mycket, men helt enkelt inte på det sättet… Det enda man kan hoppas nu är att vi kan fortsätter ha kontakt. Suck.
Jag tror nog att den där rädslan att förlora någon helt ur sitt liv håller samman många förhållanden som inte längre kanske ger folk vad de skulle önska.
Det starkaste jag har i mitt samboförhållande är vår vänskap. Skulle vi förlora den sexuella biten skulle det såklart vara tråkigt, men jag skulle inte gråta blod över det. Skulle det däremot leda till att jag skulle förlora honom ur mitt liv totalt är det en känslomässig katastrof för jag älskar honom så himla mycket. Och jag vet att det sannolikt skulle bli så då. Han har till och med sagt att han tror att han inte skulle klara av att vara "bara" vän med mig. Det gör mig rädd.
Jag tycker mycket om relationanarki-sättet att se på förhållanden mellan människor. Att inte göra skillnad på kärleks-och vänskapsrelationer. Att låta dem flyta in i varandra. Låta en relation vara vad den är och låta den förändras och utvecklas som den vill utan att behöva ha en etikett på den som kanske blir ett stort spektakel att byta vid behov. Mindre dramatik, mer mänsklighet.
Hoppas det går bra för er att hålla kontakten! Jag önskar er en lycklig vidareutveckling av relationen *kram*
Starta ny diskussion