… Och ut genom det andra brukar man ju säga. Det är så det känns med min kompis (Vi kallar henne H). Ingenting jag säger lägger hon på minnet. Visserligen har hon mycket att tänka på just nu i skolan osv men då är det kanske inte nödvändigt att åka till utomlands i två veckor bara sådär?

En konversation nyligen gick ungefär såhär:

H: Vad ska du göra idag?
Jag: Jag ska träffa M vid 11 så ska vi gå på stan.
H: Vem är M?
Jag: Ja, du vet hon som jag träffade…
H: Jaha, okej

20 minuter senare börjar klockan närma sig 10.30

Jag: Jag måste nog börja röra på mig nu
H: Jaha, vaddå då?

För det första, kompisen M har jag känt i två år, och varje gång jag nämner henne så frågar H vem det är. Jag känner att så många olika människor träffar jag inte så ofta. Och man måste inte ha koll på alla sina kompisars kompisar, men då behöver H väl inte fråga vem det är hela tiden? Och efter 20 min minns hon inte vad jag har sagt (skrivit på msn). Det börjar bli väldigt frustrerande då det har hållt på väldigt länge.
Jag tycker lite att hon tar åt sig för mycket grejer, men det är ju hennes sak bestämma. Känns bara inte som att hon egentligen bryr sig och då behöver hon inte prata med mig alls. Känner mig kluven med det här.

Skönt att få skriva av sig lite iaf, blev lite mycket kanske =)