men, min kommentar försvann! :(

i vilket fall som helst så sade jag att du kunde se husbyggandet som ett bröllop och huset som en vigselring. något i den stilen. ^^

och så berättade jag om min storasyster som ville gifta sig med sin nuvarande man under lång tid, efter typ 10 år fick hon som hon ville.

och så sade jag att jag är dålig på sånt här, därför att jag är en liten skitunge ^^ inte ens 20 år. och så vill jag aldrig gifta mej, men att de kanske ändras om 14 år :) kanske mer romantiskt då.

så nån annan här kan säkert komma med bra svar, jag bara skrev tankar jag fick, typ. och lycka till!

jag gillade första delen, se bygget som giftemål och huset som ring.. fint =) men förstår hur du tänker, vill åxå gifta mig sen..!

Håller med er! Det var verkligen enfint sätt att se det på… Men jag tar det som att han är osäker på vad han känner för mig när han inte vill gifta sig.. Hur skall man få honom till att vilja? jag är ju inte jätte ung och vill bli en fin brud..

Han behöver inte alls vara osäker bara för att han inte vill gifta sig. Finns många som inte vill det, kan ta två av mina kusiner som exempel. De är mellan 35-40, har varsin sambo och den ena ett barn, den andra två. Ingen av paren har några som helst planer på att gifta sig.

Jag vill inte heller gifta mig, tycker att man mycket väl kan höra ihop ändå. Tycker det är lite synd att det ses så, att ett gift par är mer "riktigt" än ett ogift…

_”Men han vill inte gifta sig var inte gift innan heller.. Han tycker att vi bara skall se till att må bra tillsammans och ha roligt!”

_Trist att han tycker att gifta sig är onödigt,
giftemål ger ju er mer trygghet juridiskt sett

Tips är att kolla upp hur sambolagen vs giftemål funkar och prata med sambon, vill han fortfarande inte gifta sig så kan ni om ni inte gjort det redan.. skaffa samboavtal.

Fråga varför han inte vill gifta sig (han kan väl inte mena att bara för att man är gift så blir ett förhållande dåligt & tråkigt).
Ni kanske kan kompromissa, vem vet när huset är byggt så kanske du står där gift ändå..

Ja, tråkigt att han inte vill!! Det där juridiska bryr jag mig inte om inte saboavtal heller.. Men jag vill att han skall vara min MAN.. Han tror  inte att förhållandet blir sämre när man är gift.. men jag tycker att det verkar som att han itne rikktigt tror på kärleken efter seprationen med sitt ex.. Han trodde att det skulle vara för livet men det blev inte så.. Därför tror jag inte att han känner sig så säker på att detta skall hålla heller… Han har inte några som helst käsnlor för sitt ex det var båda som valde att separera.. Men jag tror att han känner sig lite bränd av det.. Jag hade också  samma liv som honom ett liv med sambo och barn som jag trodde var mitt liv men så blev det inte.. Men jag känner mig inte bränd för det.. Mina barns pappa och jag gjorde det vi behövde då vi separera som vänner!!! Vet inte hur jag skall få honom att tro på OSS?????

KRAM

HERREGUD!

Att inte vilja gifta sig är inte detsamma som att man inte älskar! Jag blir alldeles bestört då jag läser hur du tänker. Jag har älskat ett par personer i livet riktigt riktigt djupt, varmt och innerligt….men ALDRIG att jag skulle gifta mig, varken förr, nu eller någonsin.

Kärlek är ju ngt heeeelt annat än att ha ett äktenskap.

Slösa inte din energi på att sakna äktenskap. Njut av den kärlek ni har och må bra av allt det ni har tillsammans här och nu och bygg sedan framtiden på den grunden av tillfredsställelse.

Ha ha tack Adiafora! Jag behöver nog höra det du säger! undrar själv varför jag får dom här knäppa tankarna.. För mig går kärlek och giftmål hand i hand måste väl tona ner mig själv när det gäller detta.. Meeeeeeeeeeeeennnnnnnnnnnnnn jag får itne bort tankarna!!!!! Skulle tom kinna skaffa barn med honom och det vill han inte heller.. Han trivs med livet som vi har nu.. Varför gör inte jag det???? varför vill jag ha mer hela tiden?

#6 Varför inte ha något intresse av det juridiska? Om ni älskar varandra, bor tillsammans och till och med tänker på att bygga hus i framtiden så borde ni…

Håller med #8 att man inte måste gifta sig för att verkligen älska någon, men det finns goda skäl med äktenskap då med tanke på att lagen ser ut som den gör. Trist men sant

#8 Tjaaa…..varför?

För att du är osäker på hans kärlek på grund av en osäkerhet i din egen självkänsla? Men nej, behöver inte vara så komplicerat. Man ska inte överanalysera. =) Hela vårt samhälle är ju sådär ju. Strävan efter mer, bättre, ständig strävan efter det vi inte har.

Din man (du kan ju kalla honom din man även om ni inte är gifta om det känns bättre), har landat i någonting sunt enligt mig - att vara nöjd med det han har, för han har allt han behöver.

Visst kan man tycka att kärleksrelationer är ett givande och tagande, att man ska ställa upp för varandra…varför skulle han INTE kunna ställa upp och gifta sig om du känner att det är viktigt för dig? Å andra sidan, varför skulle inte du kunna ställa upp på att leva lyckligt ogift om det nu är någonting han känner starkt för?

Jag förstår din tanke om det juridiska men jag menar mest att jag tänker inte så mycket på det.. För om det händer mig något så får mina barn mitt arv och dom behöver det mer än honom isåfall och liksaså tvärtom om det skulle hända honom något..

#9 Apropå de juridiska fördelarna. Det gör mig spritt språngande galen. Tycker det är diskriminerande att sambos inte ska kunna skaffa samma juridiska trygghet. Äktenskap känns gammalt och förlegat.

#12 Håller med äktenskap känns förlegat!

#11 Hmm.. ja jag vill inte tjata men… om något händer så.. och det blir säkert än mer komplicerat när det finns barn inblandat.
Nåväl,, Hoppas du får ett fortsatt bra och roligt förhållande oavsett civilstånd! 

Tycker faktiskt det låter som att det är du som är osäker på honom, inte tvärtom :)

Tror det bästa är att prata med honom om det. För att även om du hör från andra sånt som verkar vettigt och du tror kan vara sant kommer du inte vara lugn förrän du har hört det från honom.

jag vet inte hur du ska föröska att tänka annorlunda, varenda gång du tänker på giftemål får du försöka se att d har det bra nu. Fina barn, en bra man och en fin villa i framtiden förmodligen.
Min pappa var likadan, han var gift med min mamma, sedan skiljdes dem, men han hittade en ny. Hon ville gifta sig med pappa och flytta ihop. Men han ville inte det. Varför, dem hade det bra som det var. Han hade käpat för att kunna behålla huset och det fanns inte platts för att alla skulle få platts i huset. Hon bodde i ett radhus. Hon hade sex barn och pappa 3 så sammanlagt var vi 11 i familjen. Tror det tog på förhållandet att hons å grna vilje gifta sig (dte gick före att flytta ihop för henne) men hon verkligen tjatade. Idag är dem i alla fall inte tillsammans längre =/(
Hopaps de löser sig för dig, ta dagen som den kommer :)

Ett tips från mig vad du inte ska göra

- Ge honom inte pikar och tråkiga kommentarer om att han aldrig friar, tråka honom inte inför andra över att ni inte är gifta, lägg ner allt snack över huvud taget om giftermål och se istället till att leva i kärleken för vad den är -

Ett giftermål förändrar ingenting rent känslomässigt, det är bara nys. Visst känns det mysigt att höra ihop som gifta, men mer än så är det inte.

Håller med er.. Det där med självkänslan är nog rätt! Min självkänsla är inte den bästa! Jag tror att du har helt rätt SharpMissy jag måste ta ett steg tillbaka och bara njutat av att vi har det bra tillsammans…