Jag är inte i samma sits, men kan det inte vara bra med Parterapi/Familjerådgivning??
Då kanske ni kan komma nån vart iallafall.

Ja du….den T-shirten har ju jag oxå….fick en skilsmässa i julklapp 2006…*S*…Hon hade träffat en äldre man som hon fallit för…*S*…efter 19 års äktenskap och fyra barn med mig…

Hej Branduir. Sa hon till dig att hon skulle flytta för att fundera eller sa hon som det va direkt

Gutta57 Kan det vara så att hon inte vågar eller av hänsyn säger att hon vill vara särbo…för att du ska ta det lite bättre..Ni kanske inte har haft någon bra dialog förut..

Hon sa det direkt…att hon tänkte flytta och ville skiljas….och för mig var det faktikt oxå det enda alternativet….finns ju liksom bara antingen /eller för min del…tycker inte det finns utrymme för "betänketid" om man träffat nån annan.*S*

Parterapi/Familjerådgivning är ju bra om hon vet vad hon vill, om hon vill att det ska hålla. Om hon är osäker på om hon vill stanna eller börja på egen ny kula så hjälper det nog föga. Sen är det ju upp till dig också hur länge du vill vänta och hur mycket du är beredd att offra för att det ska hålla.

Hon säger att hon önskar att det blir bra, sen säger hon att det blir det bara känslorna kommer tillbaka för hon håller med att vi hade det jättebra i vårat förhållande.

nepp. jag kanske är pesimist men har hon börjat få de känslorna, hur länge ska det drröja till nästa gång hon tröttnar.

gör slut och sen bli tillsammans igen. sen kan ni börja dejta på nytt och börja bygga upp relationen från grunden igen. jag tror att den kan bli starkare av att man starta från början igen.

#8 håller med igen här.
jag skulle kapat helt och se vad som händer framöver istället. kasnke hittar ni båda folk som funkar bättre?

Efter så många år tillsammans tycker jag hon är skyldig att gå på familjerådgivning.

Eftersom ni har barn tillsammans kommer ni ju ändå att träffas ofta och måste samarbeta så det bästa måste vara att ni reder ut VARFÖR det blev som det blev. Utgångspunkten måste inte vara att ni skall flytta ihop igen.

#0: Jag kan bara tala av egen erfarenhet.

I våras så insåg jag att jag inte visste om jag ville vara tillsammans med min dåvarande pojkvän eller inte. Funderade i 1-2 månader sen så klämde jag ur mig att jag ville bo själv en stund. Men att vi fortfarande kunde vara tillsammans.

1 vecka senare så gjorde vi slut. Dock så bodde han kvar i 2 månader och hängde sig kvar och jag sa till honom att jag gav honom en chans, på en chans. Fast ärligt talat så gav jag honom den aldrig. Jag insåg att det aldrig skulle bli vi två igen.

Det här är bara hur jag gjorde för att lämna en relation. Betyder inte att din fru gör så mot dig.

Man kommer in i kriser i Livet, konstigt vore det annars.Det är stort, jobbigt, gör ont, ogreppbart och som att åka berg o dalbana! (egen erfarenhet)

Kan rekommendera Familjerådgivning.Tycker som någon här sa att man är skyldiga varandra det när man levt ihop länge.Blir det ett avslut så har man ändå rett ut det man kan, och kan gå vidare på ett bättre sätt sen.