När barnen var små så valde min hustru själv att vara hemma med dem….det blev sammanlagt 12,5 år….och vid en snabb uträkning av det och med boende på landet inräknat, kom vi fram till att inte en enda krona försvann av det….hela hennes lön hade gått åt till extra bil, körning, dagisavgifter, lunch och liknande….

Känns grymt oaktuellt för mig. Älskar mitt jobb, älskar att jobba. Killen håller på utbilda sig till sitt drömyrke också och ska starta eget då. Ingen av oss vill vara hemma, och hellre ha massa pengar över att slösa upp på resor och övrigt spenderade så som bygga eget hus eller shoppa loss, än att vara hemma å slöa på dagarna… Nä, det blir inget sånt för oss..!

#2 Haha… jo det klart har man ett jobb som man älskar. Maken älskar att pyssla med musik men känner aldrig att han hinner.. och det kan inte heller vara något annat än en hobby (även om han sålt några skivor i Japan *S*), dvs inget man räknar att tjäna pengar på. Så… nja att slöa skulle han nog inte göra *S*.

#1 Min mor var hemmafru och pappa ja han var bonde så… och de klarade sig ju bra trots allt och när även du säger att det funkade med småunge så. Kul att höra

Jag tog "hemmafrutimeout" under sammanlagt tre år när jag fick mitt tredje barn och avvecklade mitt företag.

Som egen företagare jobbade jag i princip bort mina två äldsta barn. Jag minns ingenting av mellansonens två första år - när han började gå, när han började prata, när han fick sina tänder… Han föddes en fredag och på måndagen var han med mig på jobbet i sin plastbalja. Idiotiskt. Så nu betalar jag tillbaka all den tid de inte fick genom att åtminstone vara närvarande i större utsträckning.

Jag älskade också mitt jobb, men kom så småningom på att jag älskade barnen mer.

Idag arbetar jag 50% och som det känns nu kommer det dröja lääääänge innan jag går upp i tid.

Under mina år som egen hade vi gott om pengar men vi hade aldrig tid att använda dem. Idag har vi fortfarande så vi klarar oss men vi njuter av livet. Vi är inte intresserade av resor, prylar och shopping - vi har gjort allt det där. Nu söker vi livskvalitet på annat håll, vi renoverar hus och bor i ett småländskt paradis.

Livskvalitet är så olika för olika människor. Man ska nog prova på det mesta innan man vet vad man egentligen mår bäst av. Hus, prylar och fina bilar är för mig inte värt ett smack om man inte minns sina barns första ord, men tyvärr tog det ett tag innan jag upptäckte det…

Jag är i stort sett hemmafru.
Jobbar inom branchen team marketing (homepartys etc) d.v.s jag jobbar nån kväll i veckan kanske..
Det är min make som jobbar varje vardag & drar hem de mesta av penningarna.

#4, visst är det så att det är viktigt med minnen och barnen osv. Har liite svårt att relatera då jag inte har barn, men givetvis kommer jag vara hemma ett tga med barnen när jag får några, men vill inte vara hemma-mamma i den bemärkningen jag menar, så som typ hemmafru. Jag är väl hemma ett år max, sedan vill jag jobba tror jag.

Jag var hemma med min son när han var liten. Ett medvetet val. Han har aldrig gått på dagis/fritids, däremot lek och förskola.

Ekonomiskt var det tufft men det var underbara år. Jag började arbeta så smått när han började skolan.

Båda jobbar, även fall jag tycker om att vara hemma och pyssla,baka städa mm, så skulle inte jag passa att vara hemma en längre period.
Jag vill tjäna mina egna pengar, kunna resa, äta gott mm.
Jag skulle bara bli rastlös utav att sitta hemma och rulla tummarna.
Självklart så vill man ju vara mamma ledig men inte längre än vad man brukar vara.

Jag kan inte låta bli att undra lite över varför man tror att man är hemma och slöar och rullar tummarna på dagarna om man inte jobbar.

Jag önskar jag hann både slöa och rulla tummarna då och då, men det blir aldrig tid över till det

Om man inte jobbar eller väljer att jobba mindre så kan jag garantera att man fyller sin tid ändå, beroende på vad man väljer lägga sin energi på! Själv har jag fyllt min tid så jag knappt har tid att jobba min halvtid en gång…

jag är hemma ofrivilligt, sjukskriven. Skulle aldrig vilja vara hemma på heltid självvalt men det är ju så det känns efter ett och ett halvt års sittande hemma

Ja, jag är med ofrivilligt hemma.. Arbetslös och hundägare. Min dröm just när är att få ett jobb.. vilken dröm va! Men de skulle förgylla min tid. Dock problimatiskt med hund också..

Jag har i princip suttit och glott i två år eller nått sånt. Haft småjobb imellan. (de första brann ner och de andra var chefen dum i huvudet rent ut sagt)
Och jag kan säga att.. numera har jag INGET att göra och de är DÖ trist! Går mycket med hunden.. men annars är det inget.

När jag väl får en sambo möjligtvis, vill jag absolut jobba! Vill aldrig mer i mitt liv vara beroende av någon annan ekonomiskt! de var det värsta jag vart med om! Och får vi barn är jag naturligtvis hemma med barnet en tid.. men efter det kan jag inte tala för.. de har inte hänt än:)

#9 Ja, jisses.. bor man i hus så finns det alltid mycket att göra (vi bor i en etta som vi renoverar.. och det tar en evighet eftersom vi inte hinner fixa på dagarna och på kvällarna vill man inte störa grannar med slipmaskinsljud och vibration). Sen vill man alltid utvecklas och lära sig.. jag gillar tex att fotografera något som jag inte heller hinner så ofta.. sen så vill man.. och så vill man… ja tiden räcker inte till.

Jag skulle inte ha så mycket emot att i framtiden gifta mig med en mångmiljonär och vara hemma som lyxhustru hehe

Min man o jag é sketna fabriksarbetare!

Han på Volvo o jag på Swedish Match!

Lasbilar o snus fixar att planeten snurrar!!! Hi,hi!

Vi drar in ganska lika bägge två!

Jag är ofrivilligt hemmafru eftersom det är ont om jobb inom mitt yrke på vintern, så varje vinter får jag gå hemma och stämpla, sen får jag börja igen på våren och jobba till nästa vinter….

Jag tycker det är sjukt jobbigt även fast det bara är en så kort period och även fast vi har ett hus som skriker efter omvårdnad så att det finns mkt jag kan göra på dagarna.
De första veckorna brukar vara bra, då vilar man upp sig, sen har man energi att hitta på saker, men sen går det bara utför. Jag känner mig lat och meningslös för att jag bara är hemma….

Däremot tror jag att deltid kunde vara något…. då blir inte livet bara en lång söndag som det känns nu, utan då får man struktur på veckorna, man har ett jobb, samtidigt som man får mkt tid över.
Om jag får barn nån dag så skulle jag nog vilja gå ner på deltid efter mammaledigheten tror jag.