Vi har ett hat-kärleksförhållande, jag och min bil. När hon funkar så älskar jag henne. Jag stryker henne varsamt över instrumentbrädan när hon startar. Jag tvättar henne med en löddrig svamp och smörjer in henne med vax. Jag tycker om henne. Jag brukar säga "Hon är säker gamla Bettan" när folk säger onda saker om henne, att hon är gammal, ful eller dålig.
Sedan gör han sådana saker mot mig. Han krånglar, bråkar och vill inte samarbeta med mig. Varför gör han så, när jag är så snäll. Jag ger honom ju mängder av mat, olja och alla andra möjliga vätskor som han kan behöva, men ingen uppskattning får jag tillbaka. Han har en mycket kostsam lägenhet med värme både på jobbet och hemma. Han blir omskött och älskad. Han är kostsam, och tar alla mina sista kronor, varför kan han inte ge mig något tillbaka?
Nu har han kanske satt sin sista potatis. Imorse ville han inte stiga upp. Han vägrade rent utav. Jag fick åka till jobbet på annat sätt. Och nu funderar jag på att slänga ut honom. Jag förtjänar bättre.
Min dumma dumma bil.

Jag har ännu inte riktigt förstått varför Bettan blir en Han när han inte funkar, men en Hon när hon är duktig och snäll. Det låter jag vara osagt. Nu ligger denna tråd under Kriser och Skilsmässa. Jag tror att den hör hemma där när vi kommit till detta stadie.