Jag har några st som jag känt mååånga år :) Är nära vän med ett par av dem. Underbart tycker jag. Man har så mycket historia ihop.

Jag har en barndomsvän kvar i min bekantskapskrets som jag kanske känt sen vi var 10-12 år. Vi har inte kontakt jätteofta då hon pluggar i annan stad och har väldigt mycket annat för sig. men när vi ses så ses vi ordentligt!

1 som har varit min bästa/ enda vän genom hels skoltiden har jag ännu kontakt med

Yes, jag har fortfarande kvar min bästa vän sedan första dagen i förskolan (0:an). Still going strong!

jag är nästan dagligen med de jag växte upp med. vi bodde alla i samma kvarter då, och nu bor vi inom en 2 km radie allihopa igen! Superkul! Snacka om att man känner varandra

Ja det har jag. Jag har känt henne sedan jag var ca 2 år, gått i samma klass i låg och mellanstadiet. Sedan splittrades vi i högstadiet och gymnasiet men hade mer eller mindre kontakt ändå. Nu bor vi båda i Sthlm och träffas så ofta vi kan. Alla våra samtal tar vid där de slutade och kan prata om precis allt…

Hon är och förblir min bästa vän…

Japp, har en jag känt sedan jag var runt 5-6 år som jag fortfarande har bra kontakt med :) Vi har mycket roliga minnen ihop. Sedan har jag en från lågstadiet som jag också har kontakt med ännu.

Nja, jag är dålig på kontakt så vi ses hörs sällan/aldrig men jag ser dem fortfarande som mina vänner. Bästa vännina jag har kan man typ kalla barndomsvän då vi träffades i 7an och hon bor också i Sthlmstrakten nu men trots detta hörs vi kanske bara 1-2 gånger i månaden. Jag är väl en dålig kompis.. som aldrig hör av mig men bästa vännina känner mig och står ut med att vara den som ringer, smsar.

Några som jag hittat via facebook och fått upp kontakten med igen :)

Jag har en väninna kvar sen jag var 12 år .Vi pratar på telefon flera ggr i veckan och träffas 2-10 ggr per år då vi bor 40 mil från varandra..om 2 år får vi fira 40 år tillsammans..

Jag var väl ca 10 månader när jag träffade min bästa kompis, som då var nyfödd.
Vi gick lekis, låg, -mellan och högstadiet tillsammans.
Med henne kan jag prata om precis allt!
Med åren har vi blivit väldigt olika, men jag älskar henne över allt annat.
Vi hörs flers gånger i veckan, men träffas inte allt för ofta i och med att hon bor i Örebro, och jag i Florens. Men när jag är hemma och hälsar på så är det självklart att hälsa på henne, även om det blir några timmars åkande :)

Jag kommer fortfarande ihåg vår första konversation!
En taxi kom och hämtade mig första dagen i förskolan och jag fick sitta i mitten bak. Lisa satt till höger om mig. Solen strålade och det var helt underbart. Jag kände att någonting klokt skulle sitta på sin plats, så jag sa mycket brådmoget till den blyga flickan som satt bredvid:
- Vilket vackert väder vi har!
- Mmmm!

Sedan dess var och är vi oskiljaktliga!
*Its so nice when you´ve got all the right things to say!*

#12 Haha :) Underbart!

Har tyvärr inte ngn kontakt med ngn "s.k" barndomsvän eftersom jag aldrig har haft ngn riktig  "bästis"  Har försökt själv att få ngn men det har inte funkat alltid, så så är livet ibland tyvärr.

Har kontakt med 2 bardndoms vänner som är mina bästa vänner. Det går i perioder hur ofta vi träffas, de har alla familj, jag är den enda barnlösa där. Men när vi träffas så är det som om vi aldrig varit ifrån varandra. Det är äkta vänskap, och sen vet jag att de alltid finns där för mig, precis som jag finns där för dem

Kontakt och kontakt.

Men en väldigt rolig lekkamrat jag hade som barn, flyttade till Skåne efter några år. Jag mindes aldrig vart och har väl tänkt på honom nån gång då och då genom åren, undrar vad han gör och var han bor.

Jag sökte faktiskt förr i tiden på hans namn på nätet och på Eniro (det här var före hitta.se fanns)… men hittade ingenting. Men av en slump så såg jag hans namn inne på Stayfriends och då var jag tvungen att skicka ett mail där. Jodå! Han levde och mådde bra, var gift och hade två barn. Han arbetar som datatekniker i Dallas, Texas. Gisses! Det hade man ju aldrig kunnat gissa, liksom.

Hursomhelst, skitkul att få veta såna saker och även se foto hur han ser ut som vuxen! Däremot har vi inte någon fortsatt kontakt eller så, det känns som att det räcker med att ha hälsat på varann och veta var man är i livet. =)

jag är visserligen inte så gammal, 90:a men jag och min bästa vän Emma har vart oskiljaktiga sedan vi var tre år :) MIn ängel!

Jag gick i 4:an till 9:an med en tjej jag känt sen vi var 5 år tror jag. Men vi skildes åt mer och mer med tiden. De var så helt enkelt att vi var menade för olika saker och hade inte alls så mycket gemensamt efter ett tag.

Annars har jag ingen som jag kännt så länge.. Alla "bästisar" har visat sig vara "pestisar" och liknande. Så har väl inte många vänner alls mer.. men desto bättre med färre BRA vänner än massa pestisar;P

Nope, inga.

Jag har en barndomskompis som jag känt sedan hon var nyfödd. Har alltid roligt tillsammans med henne, vi är ganska lika i sätt och beteende.