klart man ska ha hemligheter, men inte sådana som riskerar förstöra förhållandet!

Utan hemligheter skulle jag inte överleva en nanosekund ens! Herrejissus, jag är en egen person, min integritet är helig. De tankar, känslor osv man vill hålla för sig själv ska man inte behöva dela. Gränser och vad som är ok och inte kan man ine generalisera omkring. Ingen skillnad på pojkvän/make/vän/, det man vill hålla inom sig ska man hålla där.

Att kommunicera är allt, men att kommunicera allt är intet. =)

Nej jag tycker inte att man har hemligheter i ett förhållande…..

    Min sambo är ju min bästa vän. så tycker jag det skall vara..Och en bästa vän diskuterar man ju allt med. Eller?

håller med #1
så länge de inte handlar om att man ljuger och inte berättar relevanta saker för sin partner så är de okej..
sen vad som är relevant är olika från förhållande till förhållande..

Jag har inga hemligheter. Känner inget behov av att dölja saker för min partner.

Vad är det för hemligheter man måste ha? Dölja för sin partner?
Jag ser inte varför man behöver, skulle vara intressant att få veta vilken typ av hemligheter ni pratar om :)

#5 Hemligheterna kan tex vara sådant som kan såra partnern. Om jag finns i ett etablerat tvåsamt förhållande där jag lovat trohet och exklusivitet då berättar jag tex inte om jag har känslor för ngn annan (vilket jag förr eller senare har). Det håller jag inom mig i rummet dit ingen annan får komma in. Jag försöker vara så öppen jag kan när det gäller min syn på kärlek och tvåsamhetsnorm, men det är svårt att vara 100% ärlig med en sådan grej när man känner att man är en annan persons allt.

Det finns minnen från barndomen som jag aldrig berättat om för någon, som jag vill ha kvar i det stängda rummet. Det finns saker som jag skäms över… någon otrohetsaffär el dyl som jag aldrig pratar om.

Och NATURLIGTVIS så delar jag med en partner inte hemligheter som andra lämnat hos mig i förtroende!!

Jag anser att man skall vara helt öppen, det betyder inte att man berättar allting. Däremot skulle jag aldrig dölja något på en rak fråga. Anledningen att man inte berättat något för sin partner kan ju helt enkelt bara vara att man inte sett det som viktigt. Att "tvångsmässigt" berätta allting som händer i sitt inre och yttre liv funkar ju inte, men det är inte samma sak som att dölja något. För att medvetet dölja är samma sak som en lögn anser jag. Rörigt? Tja, det blir väll det när man försöker förklara något i ord som egentligen bara handlar om en känsla….

#6 mycket bra skrivet. Jag är helt överens med dig.

jag o min kille har hemligheter, det måste man få ha, det är en del utav ens eget liv. allting angår inte den andra på gott och ont ! Det finns ju saker man kanske inte vill eller ska berätta för sin partner, kanske saker som hänt en tidigare eller om "killen på statoil råååstötte på mig när jag tankade" belive me det tar hårdare än vad man tror.

 jag har inga hemligheter som kan såra min partner om de kommer ut eller om han får höra det ifrån annat håll. då är det bättre att jag säger det själv på en gång.

jag har haft ett förhållande där 20 personer visste vad min fd gjort, men inte jag och han var inte man nog att berätta sanningen, man lär av sina misstag.

Hmm om man inte ska vara tillsammans länge är det väl ok att ha hemligheter men tusan, ska man dela livet med någon kan man väl inte ha hemligheter?

Bygger man inte förhållandet på oärlighet då om man håller inne på sånt som kan såra den andra eftersom man inte säger sanningen? Det är ju att ljuga för sin partner.

Tycker ju ändå att man måste bygga förhållandet på ärlighet för börjar man ha en massa hemligheter för varandra så kommer inte förhållandet att hålla i längden.Det blir bara mer och mer hemligheter tills det tillslut inte går längre.

Jag är en sån som har svårt att hålla en hemlighet om jag får en fråga ställd till mig och jag har svaret. Jag är lite som en öppen bok nämligen. Men skulle en kompis komma till mig i förtroende, så skulle jag försöka göra allt i världen för att hålla det mellan oss. Och inte berätta för min sambo.
Nu finns det inget som jag behöver hålla inne med, och en sån situation har aldrig inträffat än.

jag berättar nog allt för min karl som gäller det mesta, men givetvis, om någon säger något till mig i förtroende, så säger jag det ju inte vidare till honom.

Jag tycker inte man ska behöva ha hemligheter, men man behöver ju inte spontant prata på om både det ena och det andra som faktiskt kan såra. Frågar han så berättar jag och tar för givet att han berättar om jag frågar.

Men som EmmaL säger, jag för inte saker vidare om någon berättat nånting till mig i förtroende.

Jag tycker inte man ska ha stora viktiga hemligheter, men man ska inte berätta allt för varandra. Inte skulle jag berätta vilka jag har haft sex med och hur osv för det förstör ju bara. Man behöver inte veta såna oviktiga saker. Om precis som de två senaste säger jag att om någon berättar något o förtroende så säger jag det inte vidare.

håller med #3

Förstår plötsligt varför förhållanden inte håller länge längre, man är inte öppen och ärliga mot varandra.Även sånt som sårar men har med förhållandet och partnern att göra ska man ju kunna säga!

Vad innebär det att vara 100% öppen mot varandra?

Skall man tala om allt man inste uppskattar hos sin partner? Skall jag tala om att jag tycker den nye killen på jobbet är jättesnygg? Att när jag onanerar tänker jag inte på dig?

Jag hävdar att vårt förhållande har vara så länge eftersom vi varit öppna om sådant som varit viktigt men hållt mindre viktiga "hemlighetr" för oss själva - av hänsyn till varandra.

Jag tror helt det beror på vad man är för människor. Somliga behöver lite hemlisar medans andra kan vara HELT öppna. Det ena fingerar för vissa det andra för andra.

Jag kan vara helt öppen mot min pojkvän, men berättar ändå inte allt.
Vissa saker brukar jag hålla för mig själv ibland, då han inte har något som helst intresse av att vilja veta (tjejgrejer =P).

Jag berättade allt för mitt ex, medans personliga tankar om vissa saker höll jag för mig själv. De behöver man faktist inte ta upp, för de anser jag inte är att dölja något.

Dock berättade inte mitt ex allt för mig, därav ett ex;)

Jag är öppen! till stort sett 110% jag kan dölja några grejor som typ om en nära vänn berättar en grej för mig som har hänt och inte vill att det ska spridas vidare o så.. sånna grejor kan jag vara tyst om… och jag kaaan vara tyst om små grejor kan man väl säga som kan kanske "såra" förehållandet…

Min partner är mitt bollplank och eftersom han finns i min vardag så faller det sig naturligt  att vi pratar med varandra om allt och ingenting. Skulle han fråga mig om ngt så skulle jag inte ljuga eller försöka hemlighetshålla ngt.

Det beror helt och hållet på vad man menar med att berätta allt tycker jag.

Saker som sägs i förtroende till mig av kompisar t ex berättar jag aldrig vidare…det finns inte på kartan. Lika lite som om att jag skulle begära att den jag skulle vara tillsammans med ska berätta det hon fått berättat för sig i förtroende. Vill mina kompisar att andra än jag ska veta så får de berätta själv…dels på grund av att då blir det inga felaktigheter i berättelsen och dels för att ett förtroende är ett förtroende….vet inte hur många gånger man hört något i 3:e ledet som man vet den riktiga storyn till…det brukar aldrig stämma. Hade ett ex som aldrig kunde hålla en hemlighet….och hon kunde heller aldrig återberätta det som hon hade fått berättat för sig utan det överdrevs direkt från start så att säga. Förstår inte varför vissa människor verkar leva för att kunna berätta smaskiga saker om andra för att själva verka duktiga.

hahah jag vet inte här, i mean hemligheter så ska man ju få ha men inte om det är en hemlighet som riskerar att förstöra mellan er